Min pappa har lungcancer, nu ska jag hitta alla sätt som finns att hela/lindra/bromsa eller kanske bota den!

Det är inte en fråga om vad jag tror, det är en fråga om vad som kan bevisas (och grönsaker har ingen påvisad effekt mot cancer)

Visst och flertalet tillfrisknanden som skett, utom forskarnas kontroll, kan man naturligtvis inte räkna med. Bättre att låta saker vara och låta sjukvården ha sin gång...

Det är ju väldigt troligt att Ts pappa får den vård han har rätt till och behöver... *ironi* www.expressen.se/gt/cancerlakarna-slog-larm-om-langa-koer/

Kanske kan du skriva något mer för att dämpa Ts hopp om tillfrisknande? Du verkar ha det som specialitet.

Det är inte snällt att hitta på saker bara för att få någon att må bättre för stunden, om ts bara har en mycket kort tid kvar tillsammans med sin pappa har hon rätt att få veta sanningen så att hon kan fokusera på att göra det mesta och bästa av stunden de har kvar. Det humana är att låta familjen slippa verkningslösa metoder och falska förhoppningar

www.svt.se/nyheter/sverige/antioxidanter-kan-forvarra-cancer

TS: Att få beskedet att en anhörig har en obotlig sjukdom kan vara svårt att acceptera och man griper lätt efter halmstrån. Ta vara på tiden och fokusera på er familj. Fanns det en mirakelkur mot cancer skulle sjukvården använda den.

Jag beklagar. Hör av er om ni vill ha bröstmjölk, googla om det och återkom till mig om ni vill ha! Ni får det gratis förståss. Jag finns i skåne.

Håller med... såhär är verkligheten tyvärr... Jag skrev på sida 1 ang egenvård vid cancer, och de råden är för att försöka upprätthålla någorlunda livskvalité så länge som möjligt. Att få ha en vardag och att "gå runt". En biverkning vid cytostatikabehandling är att många upplever metallsmak i munnen, maten smakar metall - därav bidragande till aptitlöshet. Pedagogiska måltider är nog den bästa stimulansen till att äta (om aptitlöshet infinner sig), dvs. att man sitter med och umgås under måltiden.

Jag är jätteledsen för detta, men som ovan säger, om det är småcellig lungcancer så är det inte så mycket att göra. Det finns ingen mirakelbot för statistiskt så hade överlevnaden varit högre isåfall, men det är den inte. ta vara på tiden med varandra, försök upprätthålla vardag och livskvalité så länge det går och låt inget vara osagt.

En bekant till mig fick ett cancerbesked och läkaren tipsade även om (lite off-the-record) om chaga-té. Det är alltså en svamp som förekommer på björkar, man delar upp den i mindre bitar, torkar i ugnen och sen kokar man té av bitarna. inyobutiken.se/oc/index.php&product_id=241

Det finns som sagt att köpa i hälsokost affärer men går lika bra att själv torka om man hittar sprängticka (chaga) i naturen. 

Ts: kom ihåg att de "goda" råden du blir överöst i den här tråden bara är ett litet smakprov av allt humbug människor i missriktad välvilja eller ren girighet kommer erbjuda er!

Försök hitta ett sätt att värja dig mot scharlatanerna annars är risken stor att det slutar med att familjen är utblottad

Först och främst beklagar jag den tuffa diagnosen!

"Nu har min syster, mamma och jag bestämt oss för att hjälpa honom att läka eller hela sin kropp så långt det går med mat och alla nadra sätt som finns som vården inte kan hjälpa till med." Hur känner din pappa inför detta? Är det den vägen han själv vill gå? Börja med att få ordentliga svar på de frågorna innan ni gör något annat.

Min mamma dog i cancer alldeles för ung och bland det jobbigaste för henne var det dåliga samvetet över att hon skulle lämna sina barn och sin man. Hon kände att hon svek oss, även om hon självklart visste att hon inte hade valt att få cancer. Så tror jag att väldigt många cancerpatienter känner. Därför skulle jag vara väldigt, väldigt försiktig med att pusha en cancerpatient till att äta/inte äta vissa saker. Som flera redan har sagt är det vanligt att tappa matlusten pga cellgifterna. Min mamma kunde i princip bara äta korv med bröd, kräm med mjölk och ostrullar. Den maten kan ju knappast klassas som anti-carciogen, men det var den maten hon kunde äta och även om den inte innehöll mycket näring gav den henne den energi hon behövde för att klara en dag till. Att i den situationen känna att man sviker familjen genom att inte äta ekologisk grönkål skulle vara enormt jobbigt.

Tyvärr kan inte positivt tänkande bota allt. Det hjälper inte att vilja bli frisk för att bli frisk. Med det sagt tycker jag inte att ni ska gräva ner er totalt heller. Ni kan tänka positivt på så sätt att ni tänker på att ni har tur som har din pappa i livet nu och se till att varje dag blir så bra som möjligt. Ägna tid åt varandra. Ta en fika i trädgården. Ha mysiga filmkvällar tillsammans. Se till att din pappa får njuta av livets goda, oavsett hur många E-ämnen det innehåller. Kanske får din pappa extra kraft av er omtanke och allt roligt ni hittar på och lever längre på så sätt. Kanske hjälper inte ens det, men då vet ni att ni har sett till att hans sista tid i livet blev så bra den bara kunde bli.

Om jag skulle få reda på att jag hade långt framskriden cancer och välja mellan att leva resten av mitt liv fullt ut med 0% chans för överlevnad och att göra allt för att överleva och ha 1% chans för överlevnad skulle jag välja det första alternativet. Andra skulle välja det andra alternativet och det är lika okej. Det viktigaste är att personen får välja själv. Det kan vara väldigt tufft att acceptera för de som blir kvar, men det är så det är. Det enda man kan göra som anhörig är att acceptera vad den sjuke väljer och hjälpa till så mycket som möjligt, vare sig det handlar om att hämta mat från McDonald's eller att kontakta experter i Tyskland.

Stor kram och lycka till!

Fråga om läkemedelsstudier är ett alternativ. Då kan man få prova mediciner som är under teststadiet. Ett bra exempel på där det gick bra är georgeschottl.wordpress.com