Svenskar i England? :)

Vi bor i Salisbury. Har varit här i nästan 20 år nu (hjälp vad det känns länge!) men bodde I Sverige i 8 år imellan. Velade fram och tillbaks om vi skulle flytta tillbaks, och är nu så glad att vi gjorde det. Trivs verkligen superbra! Barnen trivs också jättebra i skola och på dagis men har blivit väldigt engelska nu. Det är det enda som känns lite tråkigt, att svenskan har kommit lite i skymundan. Det är bara jag som pratar det här.

Hur gör du med din son? Dominerar svenskan eller engelskan?

Javisst går tiden snabbt!! Satt just och tänkte på om jag fick valet att flytta hem igen, så vet jag inte. För jag vet hur mycket jag ville lämna Sverige när jag bodde där, samt att jag trivs här, men ändå så har jag så svårt att se oss "bli" engelska om du förstår vad jag menar. Men hemlängtan har jag :( I och med att min man är svensk, så pratar vi bara svenska här hemma, men han har lika bra engelska som svenska, som är väldigt kul. Han har ju bättre engelska än en själv ;) Åker ni hem ofta? Vart bodde du i Sverige?

Bor i Cheshire sedan 13 år tillbaks. Min man är också svensk så vi pratar svenska hemma och våra två barn som är födda här är tvåspråkiga. Blev brittisk medborgare 2007 så vi har dubbla medborgarskap. Trivs väldigt bra, bor i ett super område där statliga skolan är utmärkt så vi behöver inte gå privat. Vilket är tur för jag vet inte hur det skulle gå ihop med dagisavgiften på toppen....

Bor i London sedan snart nio ar, och trivs jattebra. Flyttade hit for att bli sambo, sedan gifte vi oss och fick tva tjejer som bada ar fodda har. Har inga planer pa att flytta hem. Min man ar oxa svensk, sa vara barn ar tvasprakiga, aven om de blandar spraken ganska mycket. Var femaring anvander ofta engelsk meningsbyggnad, vilket kan lata ganska roligt ibland, men hoppas att det kommer att forbattras nar hon lar sig lasa pa svenska (vill inte pusha det for tidigt, battre att hon lar sig lasa/skriva ordentligt pa engelska forst innan vi blandar in svenskan) och var trearing har inte helt koll pa att det ar tva olika sprak annu, eller iaf inte att inte alla forstar bada. Vi spenderar ca 8-10 v om aret i Sverige under loven, sa de far iaf ordentlig traning pa svenskan da.

Jag bor i Surrey med engelsk man och 2 barn. Varit i UK i 11 år. Men vi flyttar till Sverige i sommar! Vi får se hur det kommer gå.....Har haft otrolig hemlängtan sedan jag fick barn nr. 2. Barnen går i en fantastisk skola vilken jag kommer sakna. Dock kommer jag inte sakna all trängsel, att alltid behöva vara fast i trafikkö av att bara åka till Sainsburys!

Jag bor i Southampton med engelsk man och tva bonusar. 
Har bott har sedan 2007 da jag flyttade for att plugga men blev kvar. 
Barnen kan lite svenska men vi pratar bara engelska hemma utom nar vi sjunger pa svenska :) 

Nar vi far barn sa vill jag garna att de pratar bada spraken och far da borja vanja mig med att prata svenska hemma. 

Jag gillar att bo har, min man skulle garna bo i Sverige men vi maste ju tanka pa bonusars andra foraldrar, deras barn, deras foraldrar etc etc.. sa om  typ 14 ar sa ar vi fria att bo var vi vill :) 

Ar det nagon annan som bor i England och har bonusbarn? saker har ar ju inte lika jamstallda nar det kommer till delad vardnad (finns inte) och sant? 

Lycka till! Fördelen med att bo lite norröver som jag gör är att trafiken är lugnare. Vi har dock mycket regn men å andra sidan är det oerhört grönt, "lush" och vackert. Varje gång jag kör på vägar som har träd vid sidorna där trädkronorna möts över vägen i bildar en grön "tunnel" så blir jag så glad o tänker hur tjusigt det är.

Vilken rolig tråd! Jag flyttade för ett par månader sen med min man och bebis i magen till London Vi flyttade för att vi kände att vi ville prova på att bo utomlands (har bott utomlands förut, dock inte tillsammans) och att det är en bra erfarenhet. Trivs bra redan.

Ja är man ute efter ett "lugnare" liv ar var del av Surrey inget att ha. Vi bodde i London forut och flyttade hit i tron om att trafik etc skulle vara lugnare men sa var inte fallet. Livet i sig ar nog trots allt lite mer harmoniskt an i London :) Innan barnen alskade jag storstadspulsen! :)

Superkul att läsa alla era berättelser! Och lycka till Londonkarin som flyttar hem! Vet vad du menar med hemlängtan! Själv flyttade jag hit med min man och våran 9 månaders son för ca 3 1/2 år sedan. Tiden går så otroligt snabbt! Min man är alltså också svensk, så vår son pratar flytande svenska och engelska. Vår son fyllde 4 i september, så han missade skolan precis (vilket jag uppskattar). Han går nu på ett privatdagis, som jag tycker mycket bra om. Jag jobbar på ett svenskt cafe/restaurang som heter Svea, uppskattar det jobbet så mycket, då ägaren, som också är svenska, har blivit lite som en slags moster för mig :) jag saknar min familj där hemma så mycket, så det känns tryggt att ha henne på något sätt. Vi väntar vårt andra barn, som är beräknad att Komma i aug. Längtar så mycket, men har lite panik över att ej ha familjen runt om när man kanske behöver dom som mest, T ex när det är dags att föda. LndMamma, hur långt gången är du? :) grattis!!