kivirush skrev 2014-01-23 14:59:44 följande:
Gud behövs inte för något! Gud har aldrig använts som ett bevis inom vetenskapen.
Annars skulle gud vara bevisad. Vilket gud inte är.
Gravitationen blir helt ny och fungerar inte som vi känner till den nu.
Om allt graviterar mot jorden, hur kommer det sig att planerna är runda? Om jag släpper något på mars, kommer det falla mot marken eller mot jorden?
Vi vet inte vad som är bortom det vi kan se pga av att ljuset inte har tagit sig hit än.
Överens nu? :)
Empirin har inte kompetensen att detektera Guds andliga natur och existens, lika lite som den har kompetensen att detektera din (själens) andliga natur!
2. Att alla kosmos himlakroppar kretsar kring vår stationära Moder Jord, varför skulle det utesluta att de är runda?
3. Ljuset inte har tagit sig hit än? Snicksnack! Vårt himlavalv är bara några ljustimmar i diameter!
PUNKT 13 - STJÄRNORNA - 25 000 GÅNGER NÄRMARE. ALFA CENTAURI = 1,632 LJUSTIMMAR:
www.flashback.org/sp39915265
Astronomins stora fundamentala problem är helt enkelt att korrekt räkna ut (med rätt metod) hur långt bort saker och ting befinner sig. Praktiskt taget all fysikalisk data man behöver veta för att förstå ett föremål - dess verkliga storlek, massa, hastighet, effekt - hänger på att man vet hur långt bort det befinner sig.
Varför vi blivit indoktrinerade med en totalt felaktig bild av stjärnornas storlek och avstånd från jorden, beror på en totalt missvisande parallaxmetod, baserad på att jorden håller på och flänger omkring runt solen. Den heliocentriska parallaxmetoden, triangulering, baserar sig nämligen på diametern på jordens påstådda bana runt solen (förutom den missförstådda rödförskjutningen), medan den geocentriska parallaxmetoden baserar sig på jordens diameter.
Den geocentriska parallax-diametern är, för att vara exakt, 23 455 gånger mindre än den heliocentriska, vilket innebär att stjärnornas verkliga avstånd från jorden är så många gånger närmare oss, än vad vår moderna heliocentriska kosmologi påstår.
Eftersom jordens enda rörelse är dess årliga axelrotation, så är det i själva verket jordens lilla diameter som mätningarna i realiteten (heliocentrikerna ovetandes) baseras på.
Diametern mellan oppositionsplaceringarna på jordens påstådda omloppsbana runt solen är 299 200 000 km och jordens ekvatordiameter är 12 756 km. Differensen mellan stjärnavstånden mellan den heliocentriska och geocentriska tolkningen blir alltså 23 455, vilket kan avrundas till jämna 25 000. Stjärnornas verkliga avstånd från oss är inte i ljusår, utan i ljustimmar:
www.fixedearth.com/Size%20&%20Structure%20Part%20V.htm
Vi bör ta NASA:s alla orimliga påståenden kring stjärnavstånd, baserade på Hubble-, Hipparcos- och Keplerteleskopet, med en rejäl nypa salt:
www.fixedearth.com/Kepler%20Telescope%20Lies.htm
www.fixedearth.com/nasas_hanky-panky.htm
www.fixedearth.com/Size%20and%20Structure%20Part%20VI.htm
www.fixedearth.com/Redshift%20Fraud.htm
www.namronsoar.com/toe/bernie1plain.html
”NASA’s space program is labelled "Origins Research" and costs taxpayers mega-bucks. Computerized telescopes are programmed to send back "synthesized images". The "image warper" permits "geometric transformations" while "origins technology "configures" the multiple small mirrors in these telescopes. Talk about a con job!”
Våra ögon spelar oss också ett spratt, vad gäller att avståndsbedöma stjärnor:
www.realityreviewed.com/Stellar%20distances.pdf
De stjärnor som ingår i Alfa Centauri-systemet är de stjärnor som ligger närmast jorden. Enligt den grovt vilseledande heliocentriska modellen befinner sig Alfa Centauri 4,366 ljusår från oss. Enligt den korrekta geocentriska modellen är avståndet till Alfa Centauri 1,632 ljustimmar, dvs 1,761 miljarder km. Det verkar mycket rimligt, med tanke på att det är 3,52 miljarder km till vårt himlavalvs gräns/hölje, där de 7 koncentriska kosmiska höljena tar vid.
Intressant nog verkar stjärnornas sfär börja, vilket Alfa Centauri visar, exakt halvvägs härifrån till himlavalvets hölje.
Vårt kosmiska ägg är sannerligen intelligent designat, med tanke på att det i vårt stjärnsystem är precis lika långt avstånd från de närmaste till de mest avlägsna stjärnorna, som det är från jorden (himlavalvets mittposition) till de närmaste stjärnorna.
Alfa Centauri befinner sig 1,761 miljarder km från jorden (11,8 gånger längre bort än solen), Saturnus 1,433 miljarder km från jorden och Jupiter 0,779 miljarder km från jorden. Av detta kan vi förstå att planeterna i vårt planetsystem håller sig inom halva avståndet till himlavalvets hölje, dvs inom 1,76 miljarder km.
Att de tre transsaturniska planeterna skulle befinna sig längre bort än Alfa Centauri-systemet; Uranus 2,9 miljarder km, Neptunus 4,5 miljarder km och Pluto 5,9 miljarder km, kan helt enkelt inte stämma. Det måste vara fråga om en astronomisk och/eller optisk villa pga eterrymdens krökning och himlakropparnas lägen i spiralarmarna (horisontal och vertikal distinktion) relativt jorden.
Det finns faktiskt en astronomisk anomali vad gäller diametern på och avståndet till planeten Mars:
www.realityreviewed.com/Mars.htm
Alla påståenden om stjärnor som befinner sig tiotals, hundratals, miljontals och miljardtals ljusår från jorden, är totalt felaktiga och beror på att man toktolkat både parallax och rödförskjutning. Med andra ord, alla stjärnor som man sett i Hubble-teleskopet befinner sig innanför vårt världsägg som mäter 6,5325 ljustimmar, som ledigt kan rymma biljoner himlakroppar.
Fenomenet med negativ parallax (en heliocentrisk anomali), är ett av alla kosmologiska omständigheter som bekräftar att stjärnorna är extremt mycket närmare oss, än vad vi blivit duperade att tro.
Ett annat belägg för att stjärnorna och ”galaxerna” är mycket närmare oss (och ingår i vårt lokala universum) än vad vi blivit programmerade till att tro, är exempelvis Bullet Cluster-systemet, två förment kolliderande galaxhopar.
Bilder tagna av Bullet Cluster visar att galaxerna är relativt små, ljussvaga och närliggande, vilket ju ger evidens för att ”galaxerna” inte är några riktiga galaxer i likhet med Vintergatan, utan att allt ingår i vårt stjärnsystem:
www.thunderbolts.info/tpod/2006/arch06/060904bulletcluster.htm
Vad gäller möjligheten att kunna se andra stjärnsystem bortom vårt lokala universum/världsägg, så ter det sig osannolikt, med tanke på att de sju höljen som omsluter vårt kosmiska ägg sträcker sig 8 281 ljusår bort, vilket skulle motsvara drygt 194 miljoner ljusår enligt den heliocentriska tolkningen. Slutsatsen är att allt prat om andra stjärnsystem bara är vilda spekulationer, optiska illusioner och feltolkningar. Allt vi kan se ingår i vårt stjärnsystem, i vårt begränsade Brahma-ägg.
För övrigt finns det ett väldigt lätt sätt att testa hypotesen att alla andra ”galaxer” tillhör egna stjärnsystem, bortom Vintergatan, och det är att kika ifall de följer med i stjärnhimlens dagliga rotation (allt roterar). Eftersom vi aldrig hört något om att de inte skulle vara infångade i Vintergatans rotation, så kan vi tryggt dra den logiska slutsatsen att allt vi kan observera i stjärnhimlen ingår i vårt specifika stjärnsystem/lokala universum.
Förresten så är det ju även NASA som påstår att vi ska ha knallat omkring på Månen under farfars teknologiskt primitiva tid...
