• greywolf

    Hjälp! När kan jag börja amma igen?

    Jag har en liten pojke på 10 dagar som jag inget hellre vill än att kunna helamma. Har helammat sedan BB men på dag 4 gjorde bröstvårtorna så fruktansvärt ont så jag var tvungen att börja använda amningsnapp. Den lindrade mot smärtan lite grann, men efter tre dagars användande av napp började även det göra svinont och såren som uppstod trasades upp hela tiden, blod och slamsor kom igenom nappen och det kändes förfärligt att se, för att inte tala om hur ont det gjorde, varje gång. På dag 8 skaffade jag en elektrisk pump som jag nu pumpar med var fjärde timme, men den mjölken jag får ut räcker inte så vi har börjat tillmata utöver bröstmjölk på flaska. Jag pumpar varje bröst ca 10 min två ggr vardera, varvar mellan brösten, alltså ca 40 min pumpning totalt per tillfälle. Har fått oxytocinspray som ska hjälpa utdrivningen, blev lite bättre då men jag får ändå bara ut max 50 ml per pumptillfälle. Det känns jättejobbigt att mjölken inte räcker, och jag vill bara att helvetet ska läka så jag kan börja amma igen, men även om såren har läkt hyfsat ömmar bröstvårtorna fortfarande så mycket att jag bävar för att lägga honom till bröstet igen. Är det någon som känner igen sig eller har tips att ge hur man tar sig igenom detta? När vågar jag börja amma igen utan att riskera att såren trasas upp? Inte bara tycker jag smärtan är svår utan alla extra moment känns bara så jobbiga att jag är gråtfärdig och helt slut hela dagarna. Jag känner sådan sorg över att det ska vara så struligt nu när man bara vill att allt ska funka, men det kanske är en illusion att ha fungerande amning från dag 1.. Kan tillägga att jag smörjer bröstvårtorna efter varje pumpning med både bröstmjölk och purelan. De hålls mjuka men gör ändå ont. Barnmorskan på återkontrollen på dag 4 sa att han inte har ett felaktigt tag, så såren beror på slitage och inte fel grepp om vårtgården.

  • Svar på tråden Hjälp! När kan jag börja amma igen?
  • Maryam88

    Handmjölka efter du har pumpat. De hjälpte mjölkproduktionen för mig.. mina bröstvårtor blev svarta och variga av ammningen och jag gav upp till sist efter 4 veckor och gav bara ersättning. Det tog hårt på mig att inte kunna amma honom trots att han sög på bra, eftersom jag inte kunde amma första barnet då han inte kunde suga ordentligt. Jag råder dig att kämpa lite till. Jag känner mig nöjd med två barn, och dom är friska och välmående trots att jag inte ammat. Men! Jag sörjer verkligen att ha missat den biten och hoppas att vi nån gång i framtiden skaffar en tredje så jag får chansen igen.. Min poäng är att om du vill amma, kämpa på! Du är super stark som klarat såhär mycket och fortfarande är redo att kämpa mer. Men om du inte känner så starkt för ammning så är ersättning toppen. Barnen blir mätta, man har koll på hur mycket dom får i sig, dom sover gott om nätterna ;) och man kan ligga hud mot hud och flaskmata också.. Och så som du beskriver att allt kring ammningen känns jobbigt och utmattande så kanske du ska vara snäll mot dig själv och gå över till flaskan helt. Det är inte värt att bränna ut sig själv och må dåligt över ammningen..

    Lycka till!

  • Papricorn

    Att smörja är inte alltid det bästa. Sår behöver vara torra för att läka och få syre!

    Dvs lufta brösten så mycket du kan.

  • Maryam88

    Just de! Jag gick omkring med en tjock handduk under brösten och magen och gick topless hemma(alla dörrar låsta och alla persienner nerfällda ;) ). Handduken sög upp all mjölk som rann och de var tokigt skönt att få lufta såren.. Finns en risk att din man aldrig kommer se på dina bröst på samma sätt efterr att ha sett mjölk spruta och rinna fritt från dom :p men de är de värt.

  • elinile

    Lider med dig! Har själv varit i samma sits 3 ggr. Första gången gav jag upp till slut, men andra o tredje fick jag det att fungera till slut! Ammar nästan fullt ut fortfarande o nu är minstingen snart 7 månader. Hade mer ont på ena sidan, så den pumpade jag helt från i ca en vecka. Fortsatte amma på andra sidan med amningsnapp. Kunde plocka bort den efter ett par dagar dock o v

  • elinile

    ...o våga testa utan. Tyckte det var så jobbigt mellan amningsrna med. Kunde inte ha vanliga inlägg, för då fastnade såren i dem o slets upp på nytt. Hittade då min räddning efter en del googlande! Bröstvårtsskydd!! På promix.se. Är som en halv "nätboll" med ett mjukt skydd runtom, som gjorde att jag kunde ha bh o kläder på mig o vårtan fick ändå vila mellan. Luftas o läka! Guld värda!!!

    Lycka till! O fråga gärna om du undrar något!

  • Emmut

    För mig tog den nästan en månad innan bröstvårtorna hade härdats och jag hade med sår och satt och grät av smärta under amningen av ena bröstet (och då ska jg tillägga att jag födde med bara lite lustgas mot slutet och tyckte inte det gjorde så ont).

    MEN mina tips är att vara envis om man vill amma och stå ut i början och sedan tyckte jag det underlättade med att handmjölka lite så att bröstmjölken rinner till innan bebisen ska ammas, då kan de äta snabbare och det gör inte ont lika länge.

    Efter invänjningsperioden så känns det inte alls att amma, så du vet :) inte förrens tänderna kommer och de bits! Haha

    Lycka till!

  • greywolf

    Ok det känns betryggande att höra. Men om jag vilar brösten från pumpen, kan inte mjölkproduktionen sina i det bröstet då? Eller ska man handmjölka emellan? Tycker inte det har funkat något vidare alls faktiskt.


    Krusmatta skrev 2013-12-21 22:19:57 följande:
    Bara för att du inte får ut mycket när du pumpar behöver inte det innebära att du inte har mjölk så det räcker. Jag hade mjölk i överflöd, men fick knappt ut något ändå när jag pumpade. Har några förslag som kanske kan hjälpa eller lindra. Det kanske kan hjälpa att ta en eller två alvedon en stund innan det är dags för amning? Testa att låta brösten vila från pumpen? Eller kanske testa att pumpa på ena sidan och amma på andra? Tänk på att dricka ordentligt med vatten och försök att inte stressa. Tänk även på att det inte är omöjligt att öka från delamning till helamning. Det kanske är bättre att du låter brösten (eller ett i taget) vila och läka, så kan ni öka på amningen när det känns bättre igen. Men se till att ha en flaska med napp som liknar bröstet för att barnet ska få behålla så bra sugteknik som möjligt. Jag hoppas det löser sig för er!

    Vilka skydd var det du varvade med? Och vad menas med att frottera?! Typ gnugga med en frottehandduk?
    sofiesan skrev 2013-12-21 22:24:16 följande:
    Jag hade samma problem.. Smörjde dom med en salva "vaddennuhette" från Apoteket.. Jag varvade varannan gång med skydden och då blev det bättre det som kan bli med amningsnapparna är att dom börjat suga "fel" så tror det är bra att varva! Men skit inte ut dig! Barn överlever utan bröstmjölk även om man vill ge det till dom . Är gravid med min andra nu och bävar redan för amningen men som en gammal och vis barnmorska sa på vårat före bb besök: å nu tjejer går ni hem och frottear er hahaha a.k.a vänj era bröstvårtor:)) Lycka till!

    Jag vet att ersättning är ett jättebra alternativ så jag har faktiskt inga större betänkligheter kring kvaliten på maten, bröstmjölk vs ersättning. Däremot tyckte jag att det var underbart att amma dottern för 3.5 år sedan ( hade stora problem med amningen även då men fick jättedåligt stöd som förstagångsmamma tyvärr, gjorde nog alla fel från stArt) så den här gången känner jag väldigt starkt att jag vill kunna amma, och helst att det ska räcka med min mjölk. Tack för tips, detta hade jag aldrig tänkt på själv. Nu har jag gått runt med insmetade bröstvårtor för jämnan känns det som.
    Maryam88 skrev 2013-12-21 22:41:08 följande:
    Handmjölka efter du har pumpat. De hjälpte mjölkproduktionen för mig.. mina bröstvårtor blev svarta och variga av ammningen och jag gav upp till sist efter 4 veckor och gav bara ersättning. Det tog hårt på mig att inte kunna amma honom trots att han sög på bra, eftersom jag inte kunde amma första barnet då han inte kunde suga ordentligt. Jag råder dig att kämpa lite till. Jag känner mig nöjd med två barn, och dom är friska och välmående trots att jag inte ammat. Men! Jag sörjer verkligen att ha missat den biten och hoppas att vi nån gång i framtiden skaffar en tredje så jag får chansen igen.. Min poäng är att om du vill amma, kämpa på! Du är super stark som klarat såhär mycket och fortfarande är redo att kämpa mer. Men om du inte känner så starkt för ammning så är ersättning toppen. Barnen blir mätta, man har koll på hur mycket dom får i sig, dom sover gott om nätterna ;) och man kan ligga hud mot hud och flaskmata också.. Och så som du beskriver att allt kring ammningen känns jobbigt och utmattande så kanske du ska vara snäll mot dig själv och gå över till flaskan helt. Det är inte värt att bränna ut sig själv och må dåligt över ammningen.. Lycka till!

    Papricorn skrev 2013-12-21 22:52:17 följande:
    Att smörja är inte alltid det bästa. Sår behöver vara torra för att läka och få syre! Dvs lufta brösten så mycket du kan.

    Usch det låter inte alls kul, inte heller särskilt upplyftande att det tog en månad för bröstvårtorna att bli bra!? Ska jag fortsätt stå ut med pumpeländet eller stå ut med smärtan att amma menar du? Känner mig så villrådig att jag vill bara att någon ska tala om för mig "gör precis såhär så blir allt bra på snabbast möjliga tid" ungefär..
    Emmut skrev 2013-12-21 23:58:17 följande:
    För mig tog den nästan en månad innan bröstvårtorna hade härdats och jag hade med sår och satt och grät av smärta under amningen av ena bröstet (och då ska jg tillägga att jag födde med bara lite lustgas mot slutet och tyckte inte det gjorde så ont). MEN mina tips är att vara envis om man vill amma och stå ut i början och sedan tyckte jag det underlättade med att handmjölka lite så att bröstmjölken rinner till innan bebisen ska ammas, då kan de äta snabbare och det gör inte ont lika länge. Efter invänjningsperioden så känns det inte alls att amma, så du vet :) inte förrens tänderna kommer och de bits! Haha Lycka till!

    Tack för tips!
    elinile skrev 2013-12-21 23:16:24 följande:
    ...o våga testa utan. Tyckte det var så jobbigt mellan amningsrna med. Kunde inte ha vanliga inlägg, för då fastnade såren i dem o slets upp på nytt. Hittade då min räddning efter en del googlande! Bröstvårtsskydd!! På promix.se. Är som en halv "nätboll" med ett mjukt skydd runtom, som gjorde att jag kunde ha bh o kläder på mig o vårtan fick ändå vila mellan. Luftas o läka! Guld värda!!! Lycka till! O fråga gärna om du undrar något!

  • greywolf

    Och tack för alla peppande ord från er, känns fantastiskt att få sådant stöd och alla tips och råd såhär snabbt från människor man inte känner, som vet vad man går igenom! Tusen ggr bättre än det stöd jag har fått från min omgivning!

  • Soffan

    Jag hade som du, pratade med bvc som sa "stå ut de första tre veckorna så ska du se att det blir bättre". Jag gick hemma med naken överkropp och smörjde med bröstmjölken innan och efter varje amningstilfälle. Innan lillen fick bröstet klämde jag ut lite själv så han inte behövde suga tag stenhårt första sugragen. Jag tog även hjälp av amningsnapp när det var som värst.

    kämpa på! Du gör ett bra jobb :)

  • Alla hemma

    Amningsnapp funkade inte för mig heller. Däremot en vanlig nappflasknapp. Men om det är så illa att det kommer blod med i mjölken så kan man köra med syntocinon och pumpa. Sen köra med nappflasknapp och amma efter ett par dagar när det läkt.

    Det kan naturligtvis sina lite, men oftast inte helt. Kanske du får delamma ett tag till du läkt ordentligt? För alla funkar det inte med helamning. Det måste inte vara allt eller inget heller. Hoppas du finner en lösning!

  • malzac

    Du har redan fått många goda råd här angående hur du ska läka dina bröstvårtor så där tycker jag inte att jag har mycket att tillägga.

    Men alltså, det ska inte vara så att bröstvårtorna bara fortsätter att gå sönder, utan det låter som att det faktiskt är fel på taget trots allt. Det kan vara svårt att se utifrån hur bra det är. Är det likadant oberoende av vilken ställning ni använder eller hjälper det att byta? När bebisen släpper taget efter amning, är bröstvårtan rund och fin eller platt eller sned? Det senare tyder på fel eller för litet tag.

    Är bröstvårtan sned som en skidbacke så testa att flytta bebisen lite mer åt det hållet där "toppen" inte är. Ofta håller man bebisen lite för långt ut från kroppen mot armhålan till när man sitter upp.

    Taget kan också vara för litet; se till att sätta vårtan mot nästippen på bebisen så måste den gapa större och får bättre tag. Kolla norska amningshjälpen, de har många bra videos.

    Det kan även handla om för kort tungband. Googla och kolla så att så inte är fallet (eller be läkare/bm kolla).

    Och lycka till! Det är fantastiskt att du kommit så pass långt som du har gjort!

  • greywolf

    Ja det är möjligt att han skulle kunna ha ett bättre tag än vad han har, tycker själv det är väldigt svårt att se när han ligger vid bröstet hur mycket runt vårtgården han får tag i och om greppet är i mitten, och inte snett. Vårtan är aldrig spikrak men den är heller aldrig vit eller såren har aldrig suttit annat än direkt ovanpå vårtan. Men jag ska be amningscentrum titta när jag träffar dem på fredag.

    Ikväll provade jag att amma efter tre dagars uppehåll och pumpande. Såren är läkta men vårtorna är fortfarande ömma så det gjorde väldigt ont att amma. Och pojken bara slet och drog i brösten. Försökte amma 20 minuter, båda brösten, när jag till slut gav upp för att det gjorde så ont och han verkade så missnöjd. Då fick han flaskan och slukade den. Känns som att jag då inte kan ha haft någonting i brösten att ge honom!?

    Nu känner jag mig ännu mer uppgiven. Trodde att den här pausen från amningen skulle leda till något bra men just nu känns det helt hopplöst. Jag pallar inte pumpa ett halvår eller år eller hur länge jag nu annars hade velat amma. Jag klarar inte amma med sådan här smärta om den inte går över snart. Och jag vill inte behöva ge upp och bara ge ersättning.

    Känner mig så himla ledsen efter kvällens fiasko, finns det något hopp nu eller ska jag bara ge upp?


    malzac skrev 2013-12-22 15:32:43 följande:
    Du har redan fått många goda råd här angående hur du ska läka dina bröstvårtor så där tycker jag inte att jag har mycket att tillägga.

    Men alltså, det ska inte vara så att bröstvårtorna bara fortsätter att gå sönder, utan det låter som att det faktiskt är fel på taget trots allt. Det kan vara svårt att se utifrån hur bra det är. Är det likadant oberoende av vilken ställning ni använder eller hjälper det att byta? När bebisen släpper taget efter amning, är bröstvårtan rund och fin eller platt eller sned? Det senare tyder på fel eller för litet tag.

    Är bröstvårtan sned som en skidbacke så testa att flytta bebisen lite mer åt det hållet där "toppen" inte är. Ofta håller man bebisen lite för långt ut från kroppen mot armhålan till när man sitter upp.

    Taget kan också vara för litet; se till att sätta vårtan mot nästippen på bebisen så måste den gapa större och får bättre tag. Kolla norska amningshjälpen, de har många bra videos.

    Det kan även handla om för kort tungband. Googla och kolla så att så inte är fallet (eller be läkare/bm kolla).

    Och lycka till! Det är fantastiskt att du kommit så pass långt som du har gjort!

  • malzac
    greywolf skrev 2013-12-22 23:10:04 följande:
    Ja det är möjligt att han skulle kunna ha ett bättre tag än vad han har, tycker själv det är väldigt svårt att se när han ligger vid bröstet hur mycket runt vårtgården han får tag i och om greppet är i mitten, och inte snett. Vårtan är aldrig spikrak men den är heller aldrig vit eller såren har aldrig suttit annat än direkt ovanpå vårtan. Men jag ska be amningscentrum titta när jag träffar dem på fredag.

    Ikväll provade jag att amma efter tre dagars uppehåll och pumpande. Såren är läkta men vårtorna är fortfarande ömma så det gjorde väldigt ont att amma. Och pojken bara slet och drog i brösten. Försökte amma 20 minuter, båda brösten, när jag till slut gav upp för att det gjorde så ont och han verkade så missnöjd. Då fick han flaskan och slukade den. Känns som att jag då inte kan ha haft någonting i brösten att ge honom!?

    Nu känner jag mig ännu mer uppgiven. Trodde att den här pausen från amningen skulle leda till något bra men just nu känns det helt hopplöst. Jag pallar inte pumpa ett halvår eller år eller hur länge jag nu annars hade velat amma. Jag klarar inte amma med sådan här smärta om den inte går över snart. Och jag vill inte behöva ge upp och bara ge ersättning.

    Känner mig så himla ledsen efter kvällens fiasko, finns det något hopp nu eller ska jag bara ge upp?



    Nej, det är inte dags att ge upp än så länge du känner att du har mer ork för det. Ring en hjälpmamma från Amningshjälpen, de vet verkligen mycket. Eller ställ din fråga på deras slutna Facebooksida så får du många goda råd och mycket stöd.

    Du vet ju att du har mjölk. Det är inte ovanligt att mammor med mycket mjölk inte kan pumpa ut någon, men tvärtom har aldrig hänt. Men kände du utdrivningsreflexen när du ammade? Stress, oro och rädsla för smärta kan mycket väl göra att den inte kommer igång. Testa att tänka på vattenfall eller att mjölken sprutar - det hjälper faktiskt ofta. Lägg er ner med bar överkropp och mys i ett mörkt rum när sonen inte visar på hunger och låt honom leta bröstet själv utan press på någon av er att HÄR SKA AMMAS.

    Och en gång till för säkerhets skull: kontakta amningshjälpen. Du ska inte behöva kämpa ensam!
  • Krusmatta
    greywolf skrev 2013-12-22 23:10:04 följande:
    Ja det är möjligt att han skulle kunna ha ett bättre tag än vad han har, tycker själv det är väldigt svårt att se när han ligger vid bröstet hur mycket runt vårtgården han får tag i och om greppet är i mitten, och inte snett. Vårtan är aldrig spikrak men den är heller aldrig vit eller såren har aldrig suttit annat än direkt ovanpå vårtan. Men jag ska be amningscentrum titta när jag träffar dem på fredag.

    Ikväll provade jag att amma efter tre dagars uppehåll och pumpande. Såren är läkta men vårtorna är fortfarande ömma så det gjorde väldigt ont att amma. Och pojken bara slet och drog i brösten. Försökte amma 20 minuter, båda brösten, när jag till slut gav upp för att det gjorde så ont och han verkade så missnöjd. Då fick han flaskan och slukade den. Känns som att jag då inte kan ha haft någonting i brösten att ge honom!?

    Nu känner jag mig ännu mer uppgiven. Trodde att den här pausen från amningen skulle leda till något bra men just nu känns det helt hopplöst. Jag pallar inte pumpa ett halvår eller år eller hur länge jag nu annars hade velat amma. Jag klarar inte amma med sådan här smärta om den inte går över snart. Och jag vill inte behöva ge upp och bara ge ersättning.

    Känner mig så himla ledsen efter kvällens fiasko, finns det något hopp nu eller ska jag bara ge upp?
    Hur har det gått för dig?

    Mjölken anpassar sig efter efterfrågan och om du inte ammar på ena bröstet kommer produktionen minska, men om du sedan börjar amma mer på den sidan igen så anpassar sig produktionen efter det även om det kan ta ett tag för produktionen att komma igång. Något som "peppade" mig när det var tufft var att jag läst en artikel från amningshjälpen om hur man kunde börja amma om man adopterat ett barn. Kan man börja amma utan att ens varit gravid så skulle det nog gå för mig som dessutom hade hjälp av hormoner i kroppen. =)

    Min tanke med att "vila" ena bröstet var att försöka hitta ett sätt att låta dem läka, ett i taget. Under tiden kan du handmjölka lite försiktig för att "hålla igång".

    Har du testat att amma i badet/duschen? Det kanske kan hjälpa till att slappna av... och som någon föreslagit, mycket hud mot hud, du kanske kan bära bebisen i bärsjal/sele och amma innan det blir bråttom.


  • greywolf

    Hej hej

    det har väl gått sådär. Var till amningscentrum igår och satt i 1.5 h och försökte öva på att sonen skulle ta ett bra grepp under bevakning av bm

    Tungbandet är inte för kort, och det pratades inget om svamp eller infektion så det som konstaterades var väl att taget är för litet, bröstvårtan blir lite omformad efter att han har släppt. Vi fick hemläxa att öva öva öva på att han ska lära sig gapa stort. Men när vi åkte hem och säkert 1.5 h efteråt hade jag verkligen Jätteont i bröstvårtorna. Kändes inte direkt upplyftande nu när jag måste öva flera gånger per dygn på rätt tag. Visst kan jag pumpa emellanåt och även toppa upp med ersättning om han inte blir nöjd. Men bara tanken på att jag nu måste lägga honom till bröstet och försöka få till ett bra grepp känns stressande för att det gjorde så ont igår

    Ställde en fråga i den slutna Facebook gruppen för amningshjälp om det möjligtvis kan handla om skadade kärl eller nervtrådar inuti brösten eftersom det fortfarande gör så ont, men det verkar inte vara så vanligt.

    Såren är ju läkta nu så det handlar alltså inte om såriga bröstvårtor längre.

    Känner mig lagom uppgiven, känns som att jag har försökt allt och inget ljus i slutet av tunneln.


    Krusmatta skrev 2013-12-27 21:41:24 följande:
    Hur har det gått för dig?

    Mjölken anpassar sig efter efterfrågan och om du inte ammar på ena bröstet kommer produktionen minska, men om du sedan börjar amma mer på den sidan igen så anpassar sig produktionen efter det även om det kan ta ett tag för produktionen att komma igång. Något som "peppade" mig när det var tufft var att jag läst en artikel från amningshjälpen om hur man kunde börja amma om man adopterat ett barn. Kan man börja amma utan att ens varit gravid så skulle det nog gå för mig som dessutom hade hjälp av hormoner i kroppen. =)

    Min tanke med att "vila" ena bröstet var att försöka hitta ett sätt att låta dem läka, ett i taget. Under tiden kan du handmjölka lite försiktig för att "hålla igång".

    Har du testat att amma i badet/duschen? Det kanske kan hjälpa till att slappna av... och som någon föreslagit, mycket hud mot hud, du kanske kan bära bebisen i bärsjal/sele och amma innan det blir bråttom.

  • greywolf

    Tack för alla tips och råd glömde jag säga!

    Egentligen är det inte mjölkproduktionen jag oroar mig för i första hand nu, särskilt inte som jag har varit supernoga med att pumpa, utan det är att aldrig kunna ha honom vid bröstet igen pga att det smärtar så mycket. Nu är amning uteslutet känner jag, jag pallar inte längre om det ska fortsätta kännas såhär!


    Krusmatta skrev 2013-12-27 21:41:24 följande:
    Hur har det gått för dig?

    Mjölken anpassar sig efter efterfrågan och om du inte ammar på ena bröstet kommer produktionen minska, men om du sedan börjar amma mer på den sidan igen så anpassar sig produktionen efter det även om det kan ta ett tag för produktionen att komma igång. Något som "peppade" mig när det var tufft var att jag läst en artikel från amningshjälpen om hur man kunde börja amma om man adopterat ett barn. Kan man börja amma utan att ens varit gravid så skulle det nog gå för mig som dessutom hade hjälp av hormoner i kroppen. =)

    Min tanke med att "vila" ena bröstet var att försöka hitta ett sätt att låta dem läka, ett i taget. Under tiden kan du handmjölka lite försiktig för att "hålla igång".

    Har du testat att amma i badet/duschen? Det kanske kan hjälpa till att slappna av... och som någon föreslagit, mycket hud mot hud, du kanske kan bära bebisen i bärsjal/sele och amma innan det blir bråttom.

  • Krusmatta
    greywolf skrev 2013-12-28 14:57:21 följande:
    Tack för alla tips och råd glömde jag säga!
    Egentligen är det inte mjölkproduktionen jag oroar mig för i första hand nu, särskilt inte som jag har varit supernoga med att pumpa, utan det är att aldrig kunna ha honom vid bröstet igen pga att det smärtar så mycket. Nu är amning uteslutet känner jag, jag pallar inte längre om det ska fortsätta kännas såhär!
    Har du testat att ta någon värktablett innan du ammar? Jag gjorde det en period när det gjorde sådär fruktansvärt ont och det hjälpte mig att komma förbi den jobbiga perioden.
    Jag har för mig att det även var skillnad för mig om vi låg ner i sängen jämfört med om jag satt med dottern i famnen.
    Jag hoppas det blir bra för er, hur ni än väljer att göra.
Svar på tråden Hjälp! När kan jag börja amma igen?