Hur lägger ni era barn utan krig!?

Jag lägger oftat båda barnen själv även om pappan är hemma. För de vill bara lägga sig med mig. Lillasyster (7 månader) är jättemammig och storebror (2,5 år) har listat ut att jag kan läsa alla böcker, vilket pappa inte kan (pappan kan inte svenska, men jag kan pappans språk!).

Oftast blir storebror trött runt 19 och vill gå och lägga sig. Om pappan är hemma brukar han göra storebror klar för kvällen (borsta tänder, ta på blöja och pyjamas) och jag tar lillasyster. Sedan lägger jag lillasyster på en saccosäck och sitter själv på golvet med storebror i knäet och läser tills han somnar medan jag klappar lillasyster på magen och stoppar in nappen med jämna mellanrum. Oftast somnar de på ca 20-30 minuter (vilket känns ganska snabbt, för när storebror fortfarande sov middag tog det mycket längre tid!). Då lägger jag över dem i sina sängar.

Det är 1 år och 9 månader mellan mina döttrar och de tips jag kan ge dig är:

- Samma rutiner (och gärna samma tid) varje kväll. Någon lugn och nervarvande aktivitet innan sänggåendet.

- Var envis, men behåll ditt lugn. Om så barnet springer upp ur sängen 20 gånger, så led lugnt och bestämt barnet tillbaka till sängen.

- Se till att barnen är mätta men inget socker ett par timmar före läggdax.

- Sätt stopp för "extra aktiviteter" som en till saga, ett glas vatten osv. Har ni bestämt två sagor så är det två sagor.

- Många håller inte med mig här, men ligg inte hos barnen och låt dem inte somna i er säng. Sitt bredvid barnets säng och mys en stund, men barnet behöver lära sig att somna i sin egen säng, detta ger trygghet. (Mina barn har dock alltid fått komma till vår säng på natten om de vaknat och varit ledsna.) Låt barnet veta att du finns nära, t ex kan du greja med lite hushållssysslor eller annat i ett rum nära. Lite ljud gör inget, utan kan snarare öka tryggheten.

Detta kanske låter trist och präktigt men min upplevelse är att barn mår bra av lugn, trygghet och rutiner. Och de mår bra av att vi föräldrar "leder" dem och inte låter oss ledas.

Idag är mina tjejer 18 och 20 år

Har alltid lagt mina barn samtidigt i stora sängen. En unge på var sida och så läser vi bok, myser och pratar.

Jag är också ensam under veckorna med två barn, med två års mellanrum. När de var sådär små, var även jag en riktig rutin-faschist. Det mesta försökte jag göra gemensamt med båda, middag åt vi tillsammans allihop, sedan fick de bada, sedan var det tandborstning, pyjamas, och sedan la jag den stora som prioriterades med saga i sängen och den lille fick "hänga på". Sedan la jag den lille som hade lite svårare att komma till ro. Ibland fick jag flänga fram och tillbaka mellan deras sovrum, ifall de inte kunde sova. 

När de blev lite större blev det först en bok hos den stora gemensamt, sedan gick jag in till den lille och så blev det ytterligare en bok anpassad till hans nivå (då hade den stora i allmänhet redan somnat). Nu är det gemensam läggningsrutin och samma saga för båda varje kväll – mycket praktiskt. 

Det stökigaste numera är väl morgnarna, då ska jag själv till jobbet och de ska till dagis, och alla ska tvättas och klä på sig och äta frukost och helst hinna bygga pussel eller lego, innan vi gemensamt cyklar till dagis. Men det brukar faktiskt nästan aldrig bli bråk längre. 

Jag kollar slaviskt klockan både morgnar och kvällar, jag vet exakt när vi måste göra de olika momenten för att inte bli sena till nästa – allt för att undvika bråk och irritation. 

Hoppas att du hittar en modell som passar er alla. 

Jag har tre små. En på fyra en på två o halvt och en tremånaders. När den sista var bara några dagar gammal lärde jag henne att få samma sovrutin som de andra två. Så nu varje kväll skriker bebisen exakt 19.20 för hon vill sova. Så kl 19 borstar jag tänderna och tat på pyjamas på barnen. Ammar bebisen till sömns medan de andra antingen sitter bredvid i soffan tysta och kollar barnfilm eller så sitter de ihop och kollar barnfilm på datan i köket medan jag lägger lillasyster. När hon sover kommer de själva ocj lägger sig. Innan hon föddes var det inga problem med få dom sova, fast de kan vara jobbiga med andra saker. Tex att gå ensam med båda i ica kan vara en mardröm .)

Vi har också två år mellan våra och har lagt dem samtidigt sedan den yngsta började ha "vanliga" nätter, dvs vid ca ett år. Det har varit väldigt rörigt i perioder, så håll ut! Som många redan skrivit har vi också haft i det närmaste rigorösa rutiner vid sängdags, så att barnen är inställda på vad som gäller. Sen blir det sagor i sängen (en bred som båda får plats i, det är deras säng. Vi har inte haft dem i olika rum. 

Oftast är den ena lite piggare än den andra och det gäller att hålla den lugn tills den trötta somnat. Det har skiftat vem som är piggast beroende på hur de sovit på dagen/natten innan. Är den stora piggare kan vi ofta muta honom med att "om du ligger tyst och stilla en liten stund så somnar lillasyster och då läser jag en saga till för dig". Lillasyster är omutbar, så om hon är piggast blir det rörigare...men som sagt, långa perioder har det funkat hur smidigt som helst. 

Nu är äldsta 5,5 år och är helt enkelt inte i behov av lika mycket sömn. Det hände nästan över en dag, att han alltid tog mycket längre tid på sig att somna. Så nu har de skilda rum och somnar var och en för sig. Storebror kollar på tv eller pysslar medan lillasyster nattas. Men båda är så vana vid gemensam nattning att de ofta tjatar om att få göra så i alla fall Storebror tycker om att ligga och mysa bredvid lillasyster som somnat. Och som förälder njuter man också. Håll ut är mitt bästa tips! Fixa lite rutiner, ordna så de får plats i samma säng och försök att bara njuta av att mysa tillsammans. (Lätt att säga när det är lugnt, jag vet...)

I förrgår kämpade jag 4 timmar, igår 5 timmar. Nu ikväll har de bara hunnit gå ca 3 timmar. Men jag vill fan inte mer!!!

Know the feeling, har precis bråkat i över två timmar föt att få min treåring att somna. Och då var han supertrött när vi började. Bra början på min ensam-på-kvällen-vecka :(

bara å vara konsekvent å leda tillbaka dom till sina sängar efter ni har haft eran kvällsrutin, kanske saga och någon sång, det kan du göra tillsammans i ditt sovrum och sen går du in med barnen till deras sängar, säger godnatt och stoppar om dom och sen låter du dom veta att du är nära, gråter dom hysteriskt får du ju givetvis gå in och klappa lite på dom så dom inte känner sig övergivna, men stanna inte där inne en längre stund.

Även om  det tar 3 timmar första kvällen, så efter 1 vecka så tar de med sannolikhet inte lika lång tid, dom kör ju med dig!