• Anonym (Vad kommer händ)

    Min väninna förlorade vårdnaden

    Vi ska väl ta lite bakgrund på detta. Vi lärde känna varandra på högstadiet och har haft våra upp och nedgångar i vår vänskap men ändå hittat tillbaka till varandra. Hon är en glad person med en funktionsnedsättning men är kapabel till att bo själv, ha ett förhållande och betalar sina räkningar som vilken Svensson som helst. I våras fick hon reda på att hon väntade barn, en pojke. Graviditeten blev jobbig med mycket hormoner som rörde upp en massa känslor och hon mådde dåligt periodvis. Hon har sedan tidigare gått hos en kurator och gick dit även under graviditeten. Hon gladdes åt att bli mamma och väntade spänt på förlossningen med både glädje och ångest. Jag som vän gjorde vad jag kunde och talade om att allt skulle gå så bra och att de skulle vara hemma igen efter några dagar. Men hon och sonen kom aldrig hem. Något hände på BB och socialtjänsten kontaktades. Sen dess har hon bott på ett familjehem och har även varit uppe i rätten för att få komma hem med sonen. Detta har tagit hårt på henne psykiskt och idag fick hon själva, för henne och hennes sambo, "dödsstöten"! De får inte ha vårdnaden om deras son! Hon måste nu flytta hem och de får bara träffa sonen var 14:e dag, men inte själva, utan med en umgängesfamilj. Nu till min fråga. Kan de verkligen göra så här utan någon egentlig utredning på henne? Hon är villig att göra denna utredning. Kan de fortfarande slåss för deras rätt att ha honom? Jag kan bara ge henne stöd. Men skriv gärna om ni har några erfarenheter om detta.

  • Svar på tråden Min väninna förlorade vårdnaden
  • Anonym (van)
    Alexi skrev 2013-11-27 07:13:21 följande:
    Alltså tar man barnet permanent som nyfött är det ju rejält stora problem det handlar om.
    En sanning med modifikation. Nyfödda barn är sköra.

    Med hjälp i hemmet kan många med funktionshinder vara fullgoda föräldrar.
  • DenBittraSanningen
    Anonym (van) skrev 2013-11-27 07:14:24 följande:
    Du kunde ha hjälpt Ts, så här:



    Den som inte blir medveten om sina egna brister kommer enbart att fortsätta staka sig vidare i samma spår. Jag har hjälpt. Sedan gäller det att ta det på rätt sätt...
  • Kesella

    Det låter från TS beskrivning att socialtjänsten har lagt ett förslag till socialnämnden att barnet ska omhändertas med stöd av LVU. Detta förslag måste stödjas med en utredning, som troligtvis har gjorts då föräldrarna och barn var placerade i ett hem. Jag misstänker att det är ett sk utredningshem där personalen utreder föräldraförmågan i vardagssituationer dygnet runt. OM nämnden stödjer socialtjänsten beslut så kommer utredning och vårdplan (vad behövs för vård för barnet) och ev utlåtande skickas i en ansökan till förvaltningrätten. Där möts föräldrarna och socialtjänsten och båda parter kan lägga fram sina argument inför rätten. Föräldrarna kommer få all information om vad socialtjänsten sett för anledning till ett omhändertagande iom att deras ombud får alla papper. Eftersom TS vän har varit i rätten så har de fått information om varför beslut om LVU har fattats.

    Socialtjänsten arbetar i barnärenden utifrån BBIC, barnets behov i centrum. TS undrade om enskild utredning på mamman (angående föräldraförmågan?) och jag skulle rekommendera att googla runt lite och kolla på hur upplägget för BBIC är. Föräldraförmågan är inkluderat i barnets alla områden; hälsa, utbildning, identitet, känslo- och beteendemässig utveckling (finns fler områden).

    SJÄLVKLART ska föräldrarna försöka att få barnet hem igen. Ingen vill, varken socialen eller familjhemmet, att ett barn ska vara tvångsomhändertaget. Socialtjänsten kommer regelbundet att skriva övervägande om LVU ska kvarstå eller ej. (Men återigen, nämnden fattar det slutgiltiga beslutet angående detta, inte enskild socialsekreterare). Viktigt för TS vän är att komma ihåg att socialtjänsten vill barnets bästa och försöka hitta ett sätt tillsammans att nå det!

    /en med socialtjänstensperspektiv.

  • Kjell2

    TS: Ett förslag för att du ska få lite bättre förstålse för det som har hänt är att du ber att få läsa domen och material, utredningar, vittnen, yutlåtande mm,  från förvaltningsrätten. Din vännina har tillgång till alla handlingar.

    Kolla framförallt på de skäl som domstolen ger för fortsatt omhändertagande. Sen kan du hjälpa din vänning genom att dels försöka jobba er runt skälen och dels vara stöd när hon driver ärendet vidare mot nästa vända i domstol.

  • Anonym (sss)
    Anonym (Vad kommer händ) skrev 2013-11-26 22:58:22 följande:
    Vi ska väl ta lite bakgrund på detta. Vi lärde känna varandra på högstadiet och har haft våra upp och nedgångar i vår vänskap men ändå hittat tillbaka till varandra. Hon är en glad person med en funktionsnedsättning men är kapabel till att bo själv, ha ett förhållande och betalar sina räkningar som vilken Svensson som helst. I våras fick hon reda på att hon väntade barn, en pojke. Graviditeten blev jobbig med mycket hormoner som rörde upp en massa känslor och hon mådde dåligt periodvis. Hon har sedan tidigare gått hos en kurator och gick dit även under graviditeten. Hon gladdes åt att bli mamma och väntade spänt på förlossningen med både glädje och ångest. Jag som vän gjorde vad jag kunde och talade om att allt skulle gå så bra och att de skulle vara hemma igen efter några dagar. Men hon och sonen kom aldrig hem. Något hände på BB och socialtjänsten kontaktades. Sen dess har hon bott på ett familjehem och har även varit uppe i rätten för att få komma hem med sonen. Detta har tagit hårt på henne psykiskt och idag fick hon själva, för henne och hennes sambo, "dödsstöten"! De får inte ha vårdnaden om deras son! Hon måste nu flytta hem och de får bara träffa sonen var 14:e dag, men inte själva, utan med en umgängesfamilj. Nu till min fråga. Kan de verkligen göra så här utan någon egentlig utredning på henne? Hon är villig att göra denna utredning. Kan de fortfarande slåss för deras rätt att ha honom? Jag kan bara ge henne stöd. Men skriv gärna om ni har några erfarenheter om detta.
    Du skriver att hon bott på familjehem efter BB. Jag antar att hon gjort det med sitt barn. De har gjort en utredning redan och kommit fram till att hon inte klarar av att ta hand om ett barn.
    Ofta i sådana här sammanhang handlar det om att myndigheterna är rädda för våldsamheter mot barnet samt missvård i annat fall. De skulle aldrig ta barnet om det inte hade visat sig att sådant kunde hända. 
  • Anonym (Vad kommer händ)

    Tack för alla svar. Min väninna har en lättare form av förståndshandikapp. Den märks inte direkt, men jag vet vad det handlar om. Hon ska åka hem idag från den här familjen de har bott hos. Sonen blir som sagt kvar. Jag ska vara så bra stöd som jag kan bli och jag har tagit åt mig det ni har skrivit. Ska be henne ta med sig alla papper så vi kan läsa om allt. Hon måste även få låta detta sjunka in så att hon kan börja om med ny energi. Det kommer bli en lång resa. Skriv gärna mer om det finns saker vi ska tänka på.

  • Kjell2
    Anonym (Vad kommer händ) skrev 2013-11-27 10:03:09 följande:
    Tack för alla svar. Min väninna har en lättare form av förståndshandikapp. Den märks inte direkt, men jag vet vad det handlar om. Hon ska åka hem idag från den här familjen de har bott hos. Sonen blir som sagt kvar. Jag ska vara så bra stöd som jag kan bli och jag har tagit åt mig det ni har skrivit. Ska be henne ta med sig alla papper så vi kan läsa om allt. Hon måste även få låta detta sjunka in så att hon kan börja om med ny energi. Det kommer bli en lång resa. Skriv gärna mer om det finns saker vi ska tänka på.

    En bra sak att tänak på är att vara öppen och flexibel för olika lösningar och ett stegvis övergående. Att slås för allt eller inget och vägra ut sig på olika stödåtgärder brukar vara fel väg. Se till att ni har en fungerande dialog med myndigheterna och försöka få till så mycket umgänge som möjligt även om det är övervakat och inte sker på era vilkor.

    En bra fråga kan vara "Vad ska vi ändra på för att få mera umgänge och i slutändan vårdnaden?"
  • Anonym (anonym)

    Din väninna är utredd, hon kunde inte sköta sitt barn på BB.
    Om en förälder behöver stöd hela tiden så kan de självfallet inte ta om sitt barn, du skriver inget om att pappan utretts har han inte förmåga som kan kompensera din väninnas brister? 

  • Anonym (van)
    Anonym (anonym) skrev 2013-11-27 10:17:51 följande:
    Din väninna är utredd, hon kunde inte sköta sitt barn på BB.
    Om en förälder behöver stöd hela tiden så kan de självfallet inte ta om sitt barn, du skriver inget om att pappan utretts har han inte förmåga som kan kompensera din väninnas brister? 
    Det där är skitsnack. Socialtjänsten är SKYLDIGA att i FÖRSTA HAND erbjuda frivilliga lösningar som innebär att barnet kan bo kvar hemma med föräldrarna. Att de inte ensamma kan ta hand om barnet just nu kan vara sant, men Socialtjänsten FÅR INTE omhänderta ett barn enligt LVU, om det finns möjligheter att barnet ska kunna bo hemma genom att familjen får diverse insatser som stöd!
  • Anonym (anonym)
    Anonym (van) skrev 2013-11-27 10:45:02 följande:
    Det där är skitsnack. Socialtjänsten är SKYLDIGA att i FÖRSTA HAND erbjuda frivilliga lösningar som innebär att barnet kan bo kvar hemma med föräldrarna. Att de inte ensamma kan ta hand om barnet just nu kan vara sant, men Socialtjänsten FÅR INTE omhänderta ett barn enligt LVU, om det finns möjligheter att barnet ska kunna bo hemma genom att familjen får diverse insatser som stöd!
    Alls inte skitsnack, mycket få med US som kan ta hand om sitt barn om inte det finns annan förälder som kan kompensera bristerna vilket det tydligen inte fanns i detta fall.
    Behövs det dygnet runt stöd pga psykiskt handikapp så kan man inte ge stöd i hemmet dygnet runt, blir ju som om barnet tas hand om andra människor då och föräldern bara finns där. Går inte ha personal som leder en förälder hela tiden.
    Lätt US ligger på en som 12-13 år, vem låter någon på den nivån ta hand om ett barn på egenhand? 
Svar på tråden Min väninna förlorade vårdnaden