Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Ylle99, jag gör nog lite som du. Söker mig till killarna i sociala sammanhang. Jag tycker det är lite synd att tjejer pratar så mycket om sina barn. På något sätt känns det som om de missar lite av de stora sakerna som händer i världen. Eller så är jag bara bitter. Och känner mig väldigt, väldigt utanför.

I början av vår barnlöshet var jag väldigt stressad. Jag ville ha barn fort som attan så att jag skulle kunna gå omkring och känna mig duktig och speciell som fått bar relativt tidigt, i alla fall för att vara i min bekantskapskrets. Nu blev det ju inte riktigt så, och nu har jag istället fått med mig en annan sak som gör att jag kan känna mig lite speciell. Nämligen det som min man och jag gått och går igenom. Det krävs rätt mycket styrka och mod faktiskt, för att klara av allt detta. Och vi har fått större insikt om livet. Så även om kag känner mig utanför ibland så känner jag mig också större än dem som mal och mal i oändlighet om sina barn. Och det tycker jag att jag kan unna mig.

På måndag är det dags igen. Frysåterföring nr 2. Nu går jag runt och nojar lite över att jag kanske testat fel på ägglossningen och så vidare. Sånt där som hela tiden poppar upp i skallen fast jag inte vill. Men det ska nog gå bra.

Calqyl, har ni funderat på hur ni ska gå vidare i höst? Tar ni det lite lugnt, eller blir det kanske någon frysåterföring för er del också?

Ja just det ja! Ni ska ju gifta er, Calqyl! Det hade jag nästan glömt. Så himla kul att ni har något fint att se fram emot. Det förtjänar ni verkligen.Och Ylle99, ni har ultraljudet att se fram emot. Tänkt att få tjuvkika på den där sprattlande krabaten igen!

Själv ser jag fram mot frysåterföringen, även om jag har lite svårt att motivera mig att tro att det kommer bli något den här gången heller. Men man ska väl inte ge upp så lätt! Vi är ju knappast uppe i några 7 IVF-försök än. Jag vet inte riktigt hur man ska räkna frysåterföringarna. Det är ju lite mindre chans än med ett färskförsök och det är ju inte lika fysiskt påfrestande.

För att bestämma frysåterföringsdag testar man med ägglossningsstickor vilken dag man har ägglossning (vilket är dagen efter första "glada" gubben med clearblue stickor). Sen är det dag nummer fem efter det i vårt fall, eftersom vi körde långtidsodling. Det gjorde väl ni med Calqyl? (Minne som en guldfisk).
Apropå det har haft lite problem med närminnet på grund av all stress kring barnlösheten. Jag hade väldigt bra koll på saker och ting förut. Nu händer det att saker plötsligt "trillar ur". Det var läskigt först. Nu har jag vant mig lite. Samtidigt är det ju knäppt att vänja sig vid att något är fel i skallen. Men det är inte alls lika illa som det var när jag mådde som sämst i julas. Vi jobbar på att hålla ner stressnivåerna, min man och jag.
Sen tror jag det hjälper jättemycket att jag har det här forumet att skriva i . Nu måste jag ju inte prata om precis allt med min man, och det avlastar vår relation och mig själv att jag kan skriva av mig precis hur mycket jag vill här. Sen finns det ju risk för att jag inte riktigt minns vad jag skrivit, eller ni skrivit. Men jag hoppas ni har överseende med det.

Återföringen gick fint i måndags . Jag ringde och beklagade mig lite i förväg om att förra återföringen hade varit smärtsam och jobbig. Så nu var de hur proffsiga som helst. Jättetrevlig läkare och så fick jag ha med mig en jättegullig sjuksköterska också när jag låg i gynstolen. Och så tog jag 2 alvedon innan.
Tyvärr dog den första blastocysten som tinades upp, precis som förra gången. Så nu har vi "bara" fem kvar i frysen.

Nu börjar den totalpsykande väntan. Åter en fördel med långtidsodling är att väntan efter införanden är kortare. Bara fördelar alltså.
Ylle99, hur var det nu? Hade ni några ägg i frysen? De är väl 2-dagars va?

Calqyl, du får jättegärna hänga här och skriva med oss. Men känn inget dåligt samvete om du tar en liten time out så här inför bröllopet. Kan ju vara skönt att slippa tänka på barnlösheten en liten stund också. 
Blir det någon bröllopsresa? 
Lugn, ni hinner med återförande, jag lovar . 

Shit alltså, nu behöver jag hjälp från er.
Den gick ju inte så bra förra gången jag skulle meddela min man att frysåterföringen hade misslyckats. Ha sa taskiga saker, sen bråkade vi i flera dar. Jag blev helt förstörd.
Så den här gången har vi kommit överrens om att jag ska åka hem till mina föräldrar en natt och skicka besked per sms. Sen tänkte jag ju inte på att jag nog inte vill lämna ett positivt besked på det viset. Men det hade ju gått att lösa.

Mensen borde komma runt onsdag nästa vecka. Men redan nu känner jag av mensvärk och har småblödningar. Så jävla psykande alltså. Men jag VET ju inte än. I helgen ska vi till mina svärföräldrars stuga så där kan jag ju inte komma undan. Jag klarar nog av att hålla god min, men tänk om min man vill ha sex och jag typ har mens och inte vill. Då kommer han kanske känna på sig att det är något skumt på gång, och så är vi där igen.

Jag orkar inte hålla på och bråka. Jag vill inte ha en massa småblödningar i förväg. Jag vill bara testa och få det svart på vitt, och sen meddela min man per sms. Jag blir så jävla trött och förbannad. Ursäkta språket. Men jag vill bara svära långa haranger.

Hur ska jag göra? Jag kan ju inte testa redan nu, det är för tidigt. Jag får helt enkelt försöka dölja allt så långt det går. Jag litar inte riktigt på min mans humör längre, och det kanske är lite mycket begärt att han ska spela oberörd när han inte är det.

Ylle99, det var ett smart sätt att omformulera det hela . Jag förstår att det känns konstigt att smälta att ni nu verkligen ska bli föräldrar. Att berätta det för alla blir så definitivt. Det kommer så många frågor också, antar jag. Som att blotta sig lite, kan det kanske kännas som. Vad fick du för reaktioner och hur kändes det?

Ylle99, det kan komma en drös med människor som börjar ställa en del dumma frågor efter brölloppet. Det hände oss. Så det kan vara klokt som du skriver, att bestämma er innan för vad ni vill svara.

Tack för råden. Det hjälper att få lite perspektiv utifrån. Jag lugnade ner mig lite när jag skrivit av mig också. Det har inte kommit något mer blod sen sist, men mensvärken ligger och maler, som vanligt. Det är några dagar kvar till beräknad mens. Så jag försöker att inte tänka så mycket. Och så tror jag att jag skiter i vårt avtal, om det inte funkar. Det var ju mest jag som ville att vi skulle ha en strategi den här gången. Jag vill inte ha mer bråk. Men vi får helt enkelt se hur det blir. Jag har varit väldigt tydlig mot min man att jag inte orkar med att han beter sig illa. Så nu är det lite upp till honom också.

Vi åker till stugan. Jag tror det blir skönt att komma iväg lite. Plocka lite svamp kanske (vågar jag äta det om jag nu skulle vara gravid ??).

Jag berättade för min nya chef i ett mail att vi håller på med assisterad befruktning och att jag måste vara ledig med kort varsel ibland. Min chef är sällan inne och hans kontor är väldigt lyhört, så jag valde mailen. Han var jättegullig och skrev att jag självklart fick vara ledig och att jag skulle säga till om min arbetsbelastning var för hög, så kunde vi stuva om arbetet. Jag jobbar i en bransch där det kan gå lite upp och ner med arbetstoppar. Så det är skönt att ha en förstående chef . Min förra chef var också jättebra.

Vi betalar också våra frysförsök själva. Vårt förra landsting sponsrade bara färksförsök, inga frysförsök. Jag vet inte hur det är med vårt nya landsting, men det orkar jag inte rådda i.

Hej!

Jag vet inte hur det går faktiskt .
Å ena sidan är min mens några dagar sen, å andra sidan har jag fått tre negativa graviditetstest i rad.

Tecken på icke graviditet:
-Negativa gravtest (3 dagar i rad med morgonurin)
-Jag har inte längre ont i brösten.

Tecken på graviditet, kanske:
-Mensen är sen cirka 3 dagar. Jag har inte ens haft några småblödningar sen strax efter införandet. Och jag brukar alltid ha småblödningar före mens. Mensen brukar inte heller vara sen.
-Mensvärken kommer med allt längre mellanrum.
-Jag får blodtrycksfall lite nu och då. Det brukar jag inte få.
-Hård i magen. Före mens brukar jag alltid vara lös i magen. Jag är dessutom sällan hård i magen. När man är gravid bildas med progesteron som kan göra att man blir trög i magen, tydligen.
-Termostaten hoppas jenka och jitterbugg. Ibland blir jag jättevarm, ibland jättekall.

Vet ej-tecken:
-Jag är lynnigare och får små vredesutbrott. Det brukar jag ha i samband med mens, så jag vet inte hur det ska tolkas.
-Hungrigare, kan bero på att jag höll igen lite på maten förra månaden.
-Brösten känns lite fylligare, men det brukar de göra före mens.

Så nu är det bara att vänta och se. Förut trodde jag verkligen att jag var gravid, men nu tror jag inte det längre. Först kändes det jättejobbigt att vänta, men nu har jag lugnat ner mig lite. Det är ju inget jag kan styra ändå.

Min man och jag har inte pratat något om blastocysten på cirka 1,5 veckor. Han vågar inte fråga något och jag vågar inte nämna något. Så jag vet inte vad han tänker och tror. Men han har väl inte superkoll på när mensen borde komma. Så än så länge behåller jag allt för mig själv.

Jag är GRAVID!!!!!!!!!!!

Jag har ju tidigare i den här tråden varit väldigt kritisk till dyra ägglossningstester. (Företag som tjänar massa pengar på oss stackars barnlösa).  Sen fick jag ju ge med mig och köra de dyra i alla fall för de billiga funkade ju inte så bra när vi skulle göra återföringen.

Nu måste jag även ge mig på punkten billiga graviditetstester.
BIM +0 Billigt test från klinik NEG, billigt eget test NEG (kvällsurin)
BIM +1 Billigt test från klinik NEG, billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +2 Billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +3 Billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +4 Billigt eget test NEG (morgonurin)
BIM +5 Billigt eget test NEG (morgonurin), Clearblue digitaltest GRAVID!!!! 

Dessa billiga skittester har fördunkat min tillvaro länge nog nu. Köp dyra tester! Jag tröttnade när illamåendet smög sig på igår och gick och köpte ett dyrt digitalt test istället! Nu skulle det bevisas!

Jag pratade med min man i söndags och det gick jättebra. Han stöttade mig och lyssnade på hur jag kände det. Förvirrad/ledsen/glad/orolig.
Han vet inte om det definitivt positiva beskedet ännu. Ikväll ska jag överraska honom med räkor, alkoholfritt bubbel - och glasstårta (värdigt en eskimåbebis).

Förlåt att jag är lite egocentrisk just nu och bara skriver om mig själv. Jag återkommer till er inom kort. Ni skriver så tankvärda saker!

Hej igen. Nu är jag tillbaka. För första gången skriver även jag från mobil. Har fått mobil via jobbet.

Det känns väldigt konstigt allting. Trodde jag skulle bli överlycklig men det är lite som Calqyl skrev tidigare att jag inte är så glad som jag trodde. Det är väl svårt att smälta kanske. Glädjen kanske kommer smygande allteftersom.

Hur känns det för dig Calqyl? Jag kände mig hemskt utanför när ni båda var gravida, fastän att ni båda var så gulliga mot mig.

Nu har vi åtminstone gemensamt att alla har fått plussa. Inte illa.

Det är verkligen svårt med omgivningen ibland. Jag berättade tidigare om en kollega som tyckte vi skulle skaffa barn. Jag sa att vi får se om det går. Hon blev lite skamsen. Men idag var hon på nästa person om samma sak. Vissa lär sig aldrig.

Jag får också typ dåligt samvete när jag svarar svävande. Tror jag får dåligt samvete för alla andra ofrivilligt barnlösa.

Intressant om böcker på biblioteket.

En skillnad jag märkt är att jag fått lite mer lugn i kroppen nu när jag vet att jag kan bli gravid. Jag är också med i klubben. Men jag tycker fortfarande att folk som pratar om sina bebisar på jobbet är sjukt självupptagna.

Vad bra att din möhippa blev lyckad! Fick du utföra några pinsamma uppdrag? Klädde de ut dig till en brud, djur eller bonde? Har din blivande man varit på svensexa än? 
Visste deltagarna om vad du gått igenom så att de inte plågade dig med bebisprat?

Vad gullig du är Calqyl, som oroat dig för hur det skulle gå för mig . Det hade varit tufft med ännu ett misslyckande men vi hade nog försökt många gånger till. Nu får vi hoppas att det går hela vägen.

Jag tyckte att det var otroligt jobbigt att vara ofrivilligt barnlös och försöka dölja det för omgivningen. Det kunde, som du skriver Calqyl, vara så att jag inte tyckte att folk var "värda" att få veta något, och då blev jag så himla förbannad inombords när det försöker snoka. 

Nu när jag ÄR gravid (galet) så vill jag än mindre att folk snokar. Om någon frågade om graviditet tidigare kunde de ju alltid få sitt straff  när de senare upptäckte att jag verkligen inte var gravid, och inte bara kom med en vit lögn till varför jag inte drack, till exempel. Men nu kommer ju förhoppningsvis magen att växa, och jag vill inte att någon ska skrocka så där förnöjt för sig själv och tänka att: "håhåjaja, jag var den första som lyckades avslöja henne". (Blir fly förbannad av tanken).

Vi ska på fest i helgen med en del nya människor. Jag ska köra bil dit, men det hade gått bra att lösa det med kollektivtrafik eller samåkning om vi hade velat dricka båda två. Så vi tar bara med bilen som ett svepskäl. Jag vill verkligen inte ha några frågor, men jag har redan gett upp hoppet. Vad tycker ni jag ska svara? Funderar på att svara att jag inte vet om jag är gravid, så därför vågar jag inte dricka. Bra i teorin, men kommer bara att föranleda tusen nya frågor. Kanske ska svara att vart femte par har svårt att få barn. Och se vad reaktionen blir då.

Ylle99, berätta lite om din graviditet! Hur känns det. Är magen stor? Har du fått några komplikationer? Vad har du fått för reaktioner från omgivningen och hur har du hanterat det?

Hej! Har det varit tyst från mig? Jag tycker inte jag gör annat än att babbla om mig själv (hur lägger man in smiley på telefon?). Vi ska till mödravården nästa torsdag och då ska vi få remiss så vi kan komma på ultraljud i v. 9 på specialist mottagningen förhoppningsvis. Kliniken ligger alldeles för långt borta så vi kan inte åks dit. Men jag borde ju kunna få en tid här.

Hur utför man ultraljudet? Måste man gå in i slidan eller kan man göra det utanpå magen?

Jag orkar inte oroa mig så mycket utan tänker att allt är bra tills motsatsen bevisats.

Det gick bra på festen. Vi åkte med ett annat par dit och så hällde jag alkoholfri öl i glas och gömde flaskan. Lite barnsligt kan tyckas, men väldigt skönt att slippa jobbiga frågor. Det blir värre när jag ska med jobbet på utlandsresa om tre veckor. Jag kommer vara trött, illamående och samtidigt förväntas dricka, festa och gå på långa rundvandringar. Jag ser fram mot resan men är samtidigt väldigt nervös.