Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Nu har vi jobbat hela helgen och lite till med att komma i ordning i lägenheten. Vi har fått en del hjälp av våra föräldrar, framförallt med att skruva lampor. Så nu kan man bo och leva här. Men det finns såklart mycket kvar att ordna med.

Angående längre odlingar så är väl det vanligaste nuförtiden att göra tvådagarsodling. På min klinik gör man ibland längre odlingar (5 dagar) om man har fått många befruktade ägg. Då kan man använda det som en extra urvalsmetod. Det är nämligen större risk för att vissa ägg dör under den långa odlingstiden, men då resonerar man som så att det är de starkaste äggen som överlever. Inte så kul om man bra har två ägg som blivit befruktade, men som i mitt fall med 17 befruktade tror jag det var, så har man råd att tappa några på vägen.

Nu när ni båda genomgått äggplock kan jag passa på att gnälla lite över mitt eget äggplock ;)
Allt gick bra under ingreppet. Min man var med hela tiden och det var en jättebra sköterska och läkare. 
Så kom vi tillbaka på rummet och allt var frid och fröjd. Min man var hungrig så han gick iväg för att hämta en macka. Sköterskan försvann till ett annat par efter att ha gett mig lite mer smärtstillande i form av ett stolpiller. Jag låg ensam på sängen kände mig nöjd med mig själv. 31 ägg! Inte illa! Så plötsligt kom smärtorna!! Man är ju lite groggy och jag trodde jag höll på att krevera. Jag försökte nå larmknappen men den var för långt borta. Efter en evighet kom min man tillbaka och han fick hämta sköterskan som kunde ge mig mer smärtstillande intravenöst. 

Sen gick det lite bättre och jag låg och vilade några timmar. Så tyckte sköterskan att vi kunde åka hem, så jag skulle bara gå på toaletten först. Men det var ingen som hade förvarnat mig att det skulle vara så mycket blod! Eftersom jag hade legat ner i flera timmar så hade blodet levrats till en klump och det hade ramlat ut i bindan. Jag trodde igen att jag var på väg att dö... groggy som jag var. Jag höll på att svimma och en annan sköterska fick komma och rädda mig till sängen igen. 

Så fick jag vila lite till. Då kom illamåendet. Jag spydde flera gånger. Klockan segade sig framåt och tillslut närmade den sig stängningsdags för kliniken. Då var vi tvungna att åka hem. Jag spydde i bilen också. Sen var det bättre med den saken.
På kvällen och natten hade jag hemska kramper i revbenen och nyckelbenen. 
Men sen tog det inte så många dagar innan jag var helt återställd, faktiskt. Så det var skönt.

Efter äggplock tänkte jag en stund att en graviditet kanske inte är något att stå efter trots allt. Äggplocket känndes lite som en miniförlossning. Det verkar inte alltför kul att föda barn faktiskt. Men trots det är jag sjukt sugen på att bli gravid.

Hej igen!
Egentligen tror jag att du har haft den värsta upplevelsen, Ylle99. Förutom den lilla detaljen att du lyckades bli gravid på kuppen, till skillnad från mig. Min upplevelse var otrevlig men det värsta gick ju över på ett dygn.

Ja, det är nog ganska ovanligt att det blir en så kraftig reaktion. Jag var en av få som stannat tills kliniken stänger. Sex timmar ungefär. Annars brukar det räcka med några timmar. Men det var väl för att jag hade så många äggblåsor så äggstockarna kraschade. Om jag ska göra om det hela kanske jag kan medicinera med lite lägre dos. Men vad vet jag.

Mina äggstockar är tydligen lättstimulerade. Men vad ska jag med dem till så länge det inte blir några kottar. Buhuuu... (nja, just nu känns det rätt bra utan barn. Sommaren stundar och vi ska hänga på uteserveringar! ).

Förresten, det vore lite kul om ni, Calqyl och Ylle99, lägger in varsin profilbild som symboliserar något ni känner eller tänker på. Om ni vill alltså. Jag valde ett ägg, eftersom det är så jag känner mig. Som ett stort ägg som ska befruktas men som är motsträvigt och inte vill.

Grattis Calqyl! Då är du en ruvare nu då! Fin blomma också!

De frös in nio blastocyster. Så man kasserade 7 stycken av de befruktade.
Vi fick veta att alla ägg befruktats med "vanlig" befruktning. Sköterskan trodde att de kanske skulle välja att testa hälten/hälften med "vanlig" och ICSI eftersom det fanns så många att experimentera med. Men det gjorde de alltså inte.
Ring din klinik och fråga om du inte fått veta hur de gjort! Är ju lite kul att veta trots allt.

Jag vet inte varför de tömde alla blåsor. Det är väl lika bra kanske, att få ut så många det går. Själva ingreppet var inte så farligt utan det gick ganska fort. Kanske funkade det morfinliknande medlet extra bra på mig.

Jag fick testdag 18 dagar efter befruktningen. Min plan var att testa dag 19, som var en lördag. Men jag testade den 18:e sen, för jag var ju redan förberedd på det negativa beskedet.
Det är lite lurigt det där med testdag. Det bästa är ju att vänta tills det gått lång tid, men det är ju så jobbigt. Risken med att testa för tidigt är att man får ett falskt negativt besked. Men det verkar ju som om de flesta som blir gravida upptäcker det tidigt.

Ylle99. Du klickar på presentation -> skapa presentation. Där kan man ladda upp en bild.

Ja en förklaring är ju trevligt att få. Eller tja... så länge man inte får barn så kan ju förklaringen göra att man blir ännu mer ledsen. Men om det funkar att få barn med IVF, så kanske det är en lättnad att veta. Samtidigt kan man ju inte veta VARFÖR spermierna inte tränger in. Det är fortfarande en gåta.

Hej Calqyl!
Det dumma med kroppen är att graviditetssymptom och pms har så lika symptom. Tittar man på listor med de olika symptomen är de ju skrattretande lika. Jag håller tummarna hoppas på det bästa för dig!

Ylle99, inte kul det där med vätskan. Håll ut!

Själv är jag glad (!?) för att mensen kommit igen. Nu finns det en chans att hinna med frysåterföring innan sommaren. Dock finns det en risk för att det blir på själva midsommarhelgen. Lite dålig timing kanske.

Jag fick nyss reda på att en vän har svårt att, eller kanske aldrig kan, få barn. Det var en annan vän som berättade det. Det känns som om jag vill prata med vännen om det, men jag vill ju inte tränga mig på. Tyckte det var lite osjysst av min andra vän att berätta detta för mig. Det kanske var hemligt. Jag tycker själv att det är något man inte går runt och pratar om egentligen. I alla fall inte när det berör andra personer. Men samtidigt är det ju skönt att man kan var lite öppnare i samhället om detta.
Jag skulle ju kunna inleda med att prata om min egen barnlöshet. Men vi träffas inte så ofta på tu man hand.

Hejsan!
Nu lämnar jag er några dar för jag ska ut och resa. Jag håller tummarna för att det går bra med testet, Calqyl, och att inga vätskor ansamlas, Ylle99.

Grattis Calqyl!
Farhågorna visade sig vara bara farhågor! Nu kan du glädja dig åt ett pluss!

Vi hade det bra på resan! Vi passade på att roa oss kungligt som barnfria.

Nu när ni båda är gravida måste jag ju erkänna att jag känner mig lite ensam. Vi ska satsa på frysåterföring, men jag vågar inte hoppas alltför mycket på det. Vi ska kolla upp adoptionsspåret också, om vi kan gå på föräldrakurs eller vad det heter till hösten kanske.

Jag ska nog gå och köpa Klara Zimmergrens bok "Längtan bor i mina steg". Den verkar bra.

Ta hand om er!

Det verkar som om det är ytterligare en sorts förbannelse som drabbar oss ofrivilligt barnlösa. Att inte kunna slappna av ens när vi plussat. Vi har läst så mycket statistik och är så vana vid att motgångar ska drabba oss att vi nästan räknar med att det ska gå åt pipsvängen.

Ni har båda kommit över den "magiska tröskeln". Allt kommer gå bra och om några månader har ni era efterlängtade bebisar i famnen.

Recension av Klara Zimmergrens bok:
"Som tröst för människor som månad efter månad sitter med graviditetstesternas obönhörliga nekanden i händerna är "Längtan bor i mina steg" sannolikt svårslagen."  Sydsvenskan

Ja, jag har lyssat på hennes sommarprat tidigare, och började lipa. Jag var tvungen att lyssna flera gånger. Jag tvingade min man att lyssna också.
Jag har lyssnat på David Batras sommarprat också.  Det har ytterligare några år på nacken. Det är också bra men inte lika bra. De fick ett barn via IVF efter några års försök. Han säger till exempel i programmet att det enda som de hade gjort fel för att det inte skulle bli barn var att de hade väntat för länge. De var typ 30 år när de började.
Som om åldern skulle vara den enda faktorn....Jag tycker att det ligger något hetsigt över programmet. Så går det lite på tok bitvis för dem. Jobbigt att lyssna på. Låt bli att lyssna på det hörni.

Jag ska börja med ägglossningstest i morgon. Så jag vet inte så mycket mer om FET än. Återkommer när jag vet mer.

En liten rättelse. Inte för att de spelar någon roll. Men jag såg att det var lite otydligt om Batras program ovan. De hade försökt få barn i några år när de testade IVF och det tog sig på första försöket.

Vi har nog skrivit om våra åldrar tidigare, i början, men det var ju ett tag sen. Jag är 30 i år och min man 33. När vi berättade för mina föräldrar för lite mer än ett år sen om våra problem fick jag reaktionen av min mamma att "men ni är ju unga än". Hm.. Det är inte så mycket till tröst. Det är tufft att försöka månad efter månad, oavsett ålder. Men jag kan förstå att det blir värre ju äldre man är. Paniken växer liksom eftersom åren bara tickar på.

Dessutom känner jag mig inte speciellt ung längre. Jag föreställde mig att bli mamma vid 27 ungefär. Men inget blir ju som man tänkt sig. Det känns som bortkastade år,de tre senaste. Jag har gått omkring och planerat för att bli förälder. Jag skulle levt lite mer bohemiskt. Tagit en utlandstjänst. Jobbat som volontär... fortsatt på samma sätt som om jag vore 23 igen.

Vi har några vänner. De är några få år äldre än oss och har verkligen rest så mycket de bara kan. De har fyllt upp sin tid med allt möjligt veckorna i ända. Jag har sett lite avundsjukt på dem, för jag har också velat göra så, men inte orkat pga lätt deprission pga barnlösheten. Vi har ägnat mycket tid åt IVF, familjeterapi, bråk, gråt.
Nu senast vi träffade våra vänner väntade de barn. Jag vet ju som inget om deras försök, de kan ju ha försökt länge, men jag får känslan av att det gick ganska fort för dem när de väl började försöka.
Avundsjuk, jag är inte avundjuk.....(?!) Bara hemskt bitter....