Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Denna tråd är till för att gnälla, hurra, oroa sig, peppa, gråta, skratta. Ingen behöver ursäkta sig för att den är ledsen! Barnlöshet, IVF, pergotime, besvikelser, längtan, väntan. Det är tuffa grejer det här. Inget man sopar under mattan och låtsas som om det inte berör en.
Ellie, jag förstår att du är ledsen. Jag förstår att du är förbannad på kliniken. Kanske är det lättare att genomlida besvikelsen över att det inte blev några ägg till frysen om du kan använda klinikens nonchalans till att bli arg på dem och kanalisera din ilska på dem. Om det är någon tröst så var vi också tvugna att vänta på brev, fastän att vi gick på privata sidan. Men i vårt fall så kom brevet på utsatt tid. Och det var ju ett positivt besked. Så vi behövde inte bli arga på någon.

För oss tog det tre försök innan det lyckades. Då slapp jag hormoner de två sista försöken. Det är såklart tuffare att börja om med sprutor, men GE INTE UPP! Så här i efterhand känns det som om tre försök var INGENTING jämfört med belöningen nu. Många får kämpa så otroligt mycket mer, all heder åt dem!

Hoppet finns kvar! Hoppas den lilla klatten fastnar!

Hej Ellie! 
Spännande att mensen har uteblivit! För min del kom mensen som vanligt igång med småblödningar flera dagar före mensdagen vid mitt första försök, som misslyckades.
Jag hade lite samma problem som du när jag skulle testa den gången då det var positivt. Ingen mens på mensdagen, men testerna visade negativt Förutom när tiden hade gått ut för avläsning, då visade de positivt tror jag.
Gå och köp ett dyrt test från Clearblue! Det är det värt! Sen kan det ju vara så att man gärna vill testa så fort mensen uteblivit och att det för vissa kan vara lite för tidigt att se några hormoner än. Men för de flesta borde det ju funka. Men använd inte de där billiga testen! Jag provade negativt i fem dagar efter utebliven mens tills jag köpte Clearblues digitala test! Så himla skönt att få det svart på vitt!

Calqyl, du har det verkligen tufft du! Jag tänker själv tillbaka på hur min man och jag kämpade på med nytt jobb, flytt och IVF samtidigt. Det var inte särskilt kul. Men jag tycker inte att du ska skjuta upp återföringen för att du ska på jobbintervju. Det kommer vara jobbigt ändå. Så lite mer jobbigt hit eller dit.... Men du måste så klart känna efter själv och tänka på hur du mår!

Ellie, det vore verkligen jättekul om testet visar positivt om några dagar. Det håller jag tummarna för. Och jag tror dina chanser är goda .

Calqyl, det är OK att komma med vita lögner för att kunna vara ledig. I detta fall spelar det ju ingen roll för din arbetsgivare, för du hade ju tagit ledigt i vilket fall som helst.

Vi gjorde inte KUB. Jag kände mig skeptisk. Men alla får såklart känna efter och bestämma själva.

Grattis Ellie till graviditeten!

Och ett stort krya på dig! Överstimulering verkar hemskt. Ylle99 har antytt att det var jättejobbigt. Jag blev lite orolig när du pratade om att du hade ont i magen. Själv var jag i riskzonen för överstimulering men klarade mig.

En sak som slog mig häromdagen är att vi som blivit gravida med IVF har en ovanlig start på graviditeten. Men sen är vi ju gravida/får missfall/föder barn på samma sätt som andra. Så egentligen har ju våra barn kommit till nästan precis som vanligt. De är lite extra efterlängtade också.

Jag läste att risken för för tidig födsel med IVF har minskat drastiskt. Det beror delvis på att antalet tvillingfödslar minskar när man bara sätter in ett ägg. Men även det borträknat så är risken för för tidig födsel 8 % med IVF mot 5 % för andra (enligt en studie). Så det är inte någon gigantiskt skillnad längre. Men såklart, det kan ju hända, som för Ylle.

Min bebis har blivit en sprattelbomb. I natt när jag var vaken en sväng och gick på toa så kände jag för första gången hur den hade hicka också.

Calqyl, lycka till på jobbintervjun!

Oj Ellie! Inte roligt med smärta och operation. Jag förstår att du är orolig för pyret. Det bor ju som tur är i din livmoder och har det fint, så vi håller tummarna för att det mår bra! Det är också viktigt att du blir bra. Ta hand om dig och vila! Det är du värd! Är din partner stöttande?

Calqyl, det kanske var ett bra tecken att intervjun var så lång. Min man var på en intervju som varade i 20 minuter. Sen tackade de för sig och han fick gå hem. Han fick inte jobbet. Jag tänker att man inte lägger ner 2,5 timmar på att intervjua någon om man inte är i alla fall LITE intresserade av kandidaten. Eller var det en massa tester, typ psykologitester och sånt?
Hoppas hoppas att du får jobbet!

Ellie, det kan vara svårt att dölja för omgivningen att det är något som är annorlunda. Speciellt som du legat på sjukhus så hopar sig frågorna kan jag tänka. Berätta inte mer än du själv vill! Man behöver inte besvara folks frågor även om de kan kännas påträngande.

Jag mår hyfsat bra nu. Bara lite illamående ibland när jag sovit för lite. Nu är det vecka 32 så det närmar sig. Bebisen växer som den ska. Mina värden ser bra ut. Men jag har problem med törst. Har haft det under stor del av graviditeten. Vårdcentralen har tagit prover men inte hittat något fel. Nästa vecka ska jag till sjukhuset och kolla upp. Det kanske inte är något konstigt, men för säkerhets skull. 

Hur mår ni andra gravida? Något problem med illamående? Det kan vara riktigt tufft. Man vill ju inte direkt klaga när drömmen gått i uppfyllelse. Men vecka ut och vecka in med illamående kan knäcka vem som helst. 

Och hur mår lillprinsen, Ylle?

Hejsan Ellie!

Ta det lugnt! Med största sannolikhet går allting fint. Och om det inte gör det så beror det på saker som du inte kunde påverka.
På något konstigt sätt är det som om man inte vågar slappna av. Som om att det är när man slappnar av som saker kan gå fel. Som att förloppet skulle hjälpas av att man går omkring och oroar sig. Men det ÄR ju inte så. Så försök intala dig det och tänk att nu är det DIN tur att få ha ett litet knyte i magen. 

Jag hade ganska många gravidsymptom i början. Jag började noja rätt mycket runt vecka 8 då jag tyckte att de olika tecknen började avta. Jag gick in på någon sida här på familjeliv där det var en person som skrev att det är fullt naturligt att symtomen kommer och går. Då blev jag lugnare. Sen kom symptomen tillbaka nästa dag. Så det var ju inte att oroa sig för egentligen.

Det är klart att det inte finns några som helst garantier för något. Men en sak är säker. Det är lika bra att inte oroa sig alltför mycket. När du kommer in i gnagande orostankar, försök då omdirigera tankarna på något annat.

Ha det fint!

Inte hysterisk. Orolig! Det är normalt att vara orolig! Men det tar väldigt mycket energi i onödan så om man kan minska sin oro är det bra!

Ylle, nu måste du säga hur det går med den lille! Hur mår han? Du behöver inte vara rädd för att dela med dig av din ångest här!

Jag mår bra och väntar på att tiden ska gå till BF.

Calqyl, hur går det för dig! Jag misstänker att du inte mår så bra, för du har inte skrivit på ett tag! Jag tänker på dig!

Vi pratade om preventivmedel på föräldrakursen. Hur ska vi ställa oss till det? Jag tror jag vill ha fler barn. Och vi lyckades ju inte på egen hand trots 2,5 års försök. Men vi är ju oförklarligt barnlösa, så man kan ju aldrig veta. Jag kanske inte vill bli gravid direkt igen. Samtidigt.... Jag vill ju gärna försöka på egen hand ett tag innan vi försöker med ivf igen. Det är kanske lite tidigt att börja tänka på sånt redan ny men frågan väcktes av preventivmedelssnacket. Hur har ni resonerat, Ylle?

Kul att höra från alla igen! Påsken har varit bra! Jag känner mig som en valross. Har nog ökat minst 16 kg nu. Vet inte riktigt för vågen är trasig och drar bort en massa kilon. Jag mår bra och börjar bli otålig inför förlossningen.

Men Calqyl, är du redan inne på ruvarslutskedet? Jag ville ju vara med och heja från början! Jag får heja lite i slutet istället då! Hoppas mensen håller sig borta! Trist att det inte blev något nytt jobb, men som sagt bra om det kan lösa sig så ni får bo tillsammans ändå. Det är ju viktigt för er med allt ni går igenom!

Ylle, håller tummarna för att testet inte visar något konstigt!

Noomi, spännande att vara ute på resa som gravid. Det var aldrig aktuellt för mig för jag mådde dåligt för det mesta. Skönt att du mår bra!

Stora grattiskramar till dig Calqyl! 
Det var verkligen din tur nu! Jag är så glad för din skull! Du ser, det var inte mensvärk trots allt. 
Jag vet inte om folk som blivit gravida snabbt på egen hand också oroar sig över missfall. Det är nog väldigt personligt, beroende på om personen har många vänner eller släktingar som råkat ut för exempelvis missfall. Vi som har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet har ju blivit väldigt medvetna om att vägen mot en graviditet kan vara allt annat än solskenshistorier. Det vet ju inte minst du Calqyl!
När jag blev gravid på andra frysåterföringen så var jag såklart lite orolig för missfall i början, men sen orkade jag inte oroa mig mer. Det hade ju varit så tufft med barnlösheten och IVF och relationen. Så då började jag leva som om missfall inte skulle hända. Och om det skulle hända, så fick jag ta det då, tänkte jag.