rädd mamma

Jag här tackat ja till alla extramöten, all hjälp. Inte sagt att jag är emot stöd. Det va socialarbetaren som sa något om att hon hade 4 månader på sig att utreda. Att jag är rädd är väl pga alla skräckhistorier man hör och att jag själv inte kan leva utan mina barn. Dom betyder allt

Ja även om de betyder allt måste du kunna leva ändå, de har 4 månader på sig att utreda men sådana här utredningar tar tid och de har fler de jobbar med ofta kö innan de har tid att starta utredningen och sen är det snart jul och julledigt så var inställd på att till sommaren eller i värsta fall om det skall inväntas polisutredning och tingsrätt så 12 månader och då har de skyndat på, så lär dig hantera din vardag och din rädsla! Sen kan det se bra ut om misstankarna är allvarliga eller ungen fortsätter så är det bästa som nån sa att sambon din sover på soffan hos en kompis/arbetskamrat/granne, det visar att du står på barnens sida för i dina inlägg här känns det som du tror mer på din sambo en dina barn är det så?

De brukar förlänga utredningstiden.Jag håller med i det du skriver.

Nej jag försöker hålla ihop min familj och vill att alla ska må bra.

TS, jag förstår att du är rädd men du verkar ju inte ta emot råd eller något som kan hjälpa dig.

Barnen kommer inte tas ifrån dig; de utreder just nu. Ring eller mejla till handläggaren och FRÅGA vad som händer och vad hon tycker. Hon kommer inte säga att varken du eller sambon ska flytta. Men om hon skulle göra det så är det ju bäst om SAMBON flyttar in hos din mamma, oavsett om han då får pendla eller inte.

Kommunicera med alla parter istället för att bara se katastrofscenarion.

Om det är sant det barnet faktiskt säger hur mår barnet då bra av att bo med den man som gjort detta? Anser du ditt barn ljuger/fantiserar/fabricerar? Varför är du lejback och gör inget?

Pappan till barnen vad säger han om detta?

Jag ska ta till mig all hjälp. Jag ska följa barnen till skolan från och med imorgon oavsett hur jag mår i kroppen. Och jag här bett honom fråga socialen så ska jag även göra på onsdag. Känslorna och tankarna far iväg med alla hormoner och allt kring bebis som snart kommer. Känner mig orolig för allt.

Det kan du inte lova. Soc kan besluta att ta barnen ikväll. Det kan vi inte veta.Precis min tanke.Ja var är pappan?

Pappan här vi ingen kontakt med. Jag har pratat med min sambon såväl som min son. Sambon säger att han några gånger tagit tag i sonens arm när han vart på väg ut i gatan, men det ska va allt. Han sa att kanske han hade tagit i för hårt då. Men slag i rygg och huvud på bussen ska inte ha hänt, enligt honom och min dotter. Vi ska börja med en utredning på sonen på bup. Jag är väl inte alls " lejback" va vet du om va jag sagt till min sambo? Jag har pratat med min pojke en miljon gånger om att jag älskar honom och vill att han ska säga sanningen till mig. Sambon ska sova borta från och med imorgon om det krävs. Jag ska ta barnen till skolan. Jag ska ta emot all hjälp så va menar du med lejback.