Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(

Anonym (k)

Äldre 7 Nov 01:02
98 svar

Visa endast Anmäl

Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(

Jag och min pojkvän har varit ihop i fyra år. Jag älskar honom mer än allt annat och bara jag tänker tanken på att lämna honom så hugger det som knivar i hjärtat. Men jag hatar det liv han lever. Jag dör inombords av tristess. Han har två barn sedan tidigare, hus, fast jobb och sånt. Vill aldrig följa med mig på saker, får göra allting själv. Jag längtar bort, det känns som om mitt liv väntar på mig, jag har i fyra år nu haft mitt liv på paus. Jag kan inte kräva av honom att ändra hela sitt liv för min skull, för han har mer att riskera än mig. Men jag då? Jag våndas och vantrivs nåt helt otroligt, det kliar i hela kroppen för att jag hatar den här tillvaron så mycket. Jag vill inte det här, jag vill inte ha hans liv. Jag gillar inte barn och vill aldrig ha egna. Jag tycker inte om hans barn särskilt mycket, de är mest i vägen, låter, är jobbiga och krävande. Vi bor inte ihop men han flyttar snart till större och han hintar om att han vill att jag ska bo där också. Men jag håller på gå åt redan som det är nu, hur i hela friden skulle jag kunna ha det så här 24/7?
Önskar jag slutade älska honom, önskar han kunde vara elak mot mig så jag hade en anledning att dra. Men han är världens snällaste, gör så fina saker hela tiden.

Jag kommer aldrig kunna lämna honom och jag sörjer att jag aldrig kommer leva mitt egna liv såsom jag vill. Känns som jag dör mer och mer för varje dag som går.
- «
- ‹
- Sida 6 av 9
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(
Anonym (Pepp)

Äldre 7 Nov 15:03
#51

Visa endast Anmäl

Man behöver inte göra allt tillsammans. Hitta kompisar som du kan gå ut och göra saker med!

Jag och min man är lite olika på det sättet också, men vi har lärt av varandra. Han dämpar mig lite så jag inte gör allt för tokiga saker och jag "livar upp" honom och får honom att testa nya saker. Jag har till och med fått honom att dansa på klubb fast han svurit att aldrig i livet göra det.
Anonym (k) Trådstartaren

Äldre 7 Nov 15:05
#52

Visa endast Anmäl

mullemuppan skrev 2013-11-07 14:40:36 följande:
Två konkreta råd:

1. Gör slut för ni verkar ha så radikalt olika syn på livet. Och stå för varför, blanda inte in otrohet eller nåt sånt.
2. Inled inga nya förhållanden med män som har barn sedan tidigare, hur kär du än är.
Jag ska göra slut. Men jag funderar på att låta det gå en tid när vi inte ses så mycket och jag inte hör av mig så mycket, antingen är det en jävla fuling eller så ger det honom chans att fatta vad som kommer hända och han kanske inte blir så ställd eller försöker bortförklara det. Skulle aldrig vara otrogen, vill inte att han ska hata mig. Och sen är det det värsta jag vet. Jag vill skiljas som vänner, för han är trots allt min bästa vän även om det kanske låter konstigt med tanke på vad jag berättat...
Nej å hu, ska aldrig mer vara med nån som har barn och ska aldrig skaffa egna. Mardrömmen. Ska sluta vara så jävla känslostyrd och bli mer logisk.
Anonym (k) Trådstartaren

Äldre 7 Nov 15:07
#53

Visa endast Anmäl

Anonym (Pepp) skrev 2013-11-07 15:03:39 följande:
Man behöver inte göra allt tillsammans. Hitta kompisar som du kan gå ut och göra saker med!

Jag och min man är lite olika på det sättet också, men vi har lärt av varandra. Han dämpar mig lite så jag inte gör allt för tokiga saker och jag "livar upp" honom och får honom att testa nya saker. Jag har till och med fått honom att dansa på klubb fast han svurit att aldrig i livet göra det.
Tror det tåget lämnat stationen för länge sedan :( Det vore en annan sak om han var villig att prova nya saker men han tvärvägrar och blir grinig. Är så less på att aldrig få ha honom med på roligheter!
SupersurasunkSara

Äldre 7 Nov 15:14
#54

Visa endast Anmäl

Anonym (k) skrev 2013-11-07 15:01:42 följande:
Jag tänker på det där väldigt ofta, hur det kommer vara om tjugo år. Antingen är jag bibliotekarie (som jag vill utbilda mig till, men inte "får" för utbildningen ligger i en annan stad långt bort), kan ta ett glas rödvin till maten utan att det blir ett himla hallå, kanske bor i Tyskland eller Frankrike, ja såna saker. Eller så sitter jag där med egna barn, less och bitter och får en 40-års kris och lämnar med buller och bång och börjar sälja sexleksaker och har ljuspartyn, går och skämmer ut mig på alla krogar i stan och ligger med alldeles för unga män. Uuuuusch.
Nej jag vill inte leva någon annans liv. Jag vill ha mitt liv, som är där nånstans och ropar på mig. Är så rastlös hela tiden inombords, känner frustration och är ledsen.
Jag ska definitivt skaffa den där boken, jag behöver all input jag kan få. Parterapeut skulle han aldrig gå med på, han tycker sånt är trams och att det räcker med att bara skärpa sig.
Att han tycker det räcker att skärpa sig är alltså att DU ska skärpa dig? Charmigt..

Vadå inte får utbilda dig, klart du får! Tycker du ska säga som det är, jag vill bli biblotikarie och det tänker jag bli, vi kan fortsätta vara särbos om du vill (ifall du vill det så klart) men vi får ses när JAG kan. Just nu i livet tänker jag sätta mig först som omväxling. Det är ju ett perfekt tillfälle att utröna om det skav ara ni, om han är villig att inse att han också måste kompromissa lite.
Spacefrog

Äldre 7 Nov 15:30
#55

Visa endast Anmäl

Anonym (k) skrev 2013-11-07 01:02:35 följande:
Jag och min pojkvän har varit ihop i fyra år. Jag älskar honom mer än allt annat och bara jag tänker tanken på att lämna honom så hugger det som knivar i hjärtat. Men jag hatar det liv han lever. Jag dör inombords av tristess. Han har två barn sedan tidigare, hus, fast jobb och sånt. Vill aldrig följa med mig på saker, får göra allting själv. Jag längtar bort, det känns som om mitt liv väntar på mig, jag har i fyra år nu haft mitt liv på paus. Jag kan inte kräva av honom att ändra hela sitt liv för min skull, för han har mer att riskera än mig. Men jag då? Jag våndas och vantrivs nåt helt otroligt, det kliar i hela kroppen för att jag hatar den här tillvaron så mycket. Jag vill inte det här, jag vill inte ha hans liv. Jag gillar inte barn och vill aldrig ha egna. Jag tycker inte om hans barn särskilt mycket, de är mest i vägen, låter, är jobbiga och krävande. Vi bor inte ihop men han flyttar snart till större och han hintar om att han vill att jag ska bo där också. Men jag håller på gå åt redan som det är nu, hur i hela friden skulle jag kunna ha det så här 24/7?
Önskar jag slutade älska honom, önskar han kunde vara elak mot mig så jag hade en anledning att dra. Men han är världens snällaste, gör så fina saker hela tiden.

Jag kommer aldrig kunna lämna honom och jag sörjer att jag aldrig kommer leva mitt egna liv såsom jag vill. Känns som jag dör mer och mer för varje dag som går.
Varför sätta ditt liv på paus? Varför måste han ändra sitt liv? Jag förstår inte. Du behöver verkligen inte ha det så 24/7. Inte heller behöver du vare sig "lämna", som ena gamlaget skriker, och inte heller "kämpa" som den andra sidan skriker. Herregud, erbjuder livet verkligen inga fler alternativ än två?

Du bestämmer över din egna kropp. Kärlek handlar INTE om att begränsa sig. Inte heller om att kämpa motströms. Och inte heller om att lämna vid första bästa trubbel. Kärlek handlar om att vara fri och göra vad du vill. Skaffa en ny kärlek, utan att lämna den gamla. För visst finns det saker du älskar med honom?

Jag förstår, fortfarande, inte varför människor väljer att upprätthålla artificiella problem som dessa. Varför ställa "lämna" mot "kämpa". Varför, någonsin, sätta livet på paus. Varför, någonsin, lämna någon man älskar. Varför, någonsin, kämpa i motvind. Monogami i ett nötskal. Jag förstår det inte.
Anonym (ex)

Äldre 7 Nov 15:34
#56

Visa endast Anmäl

Anmäl honom och få ett slut!
Erika02

Äldre 7 Nov 15:39
#57

Visa endast Anmäl

Har bara läst TS och har bara en tanke angående barn. Om du TS vet att du aldrig vill ha egna barn kan det väl vara bra med en man som redan har egna? Då slipper du ju den pressen, att han vill ha barn. Risken om du byter till en man som inte har barn är ju att han kommer vilja ha barn sedan. Hur gamla är hans barn, kan du "stå ut" tills de flyttar hemifrån? Har de en mamma som de bor hos hälften av tiden? Eller kan ni bli särbos? Bara några tankar.
Anonym (k) Trådstartaren

Äldre 7 Nov 16:13
#58

Visa endast Anmäl

SupersurasunkSara skrev 2013-11-07 15:14:07 följande:
Att han tycker det räcker att skärpa sig är alltså att DU ska skärpa dig? Charmigt..

Vadå inte får utbilda dig, klart du får! Tycker du ska säga som det är, jag vill bli biblotikarie och det tänker jag bli, vi kan fortsätta vara särbos om du vill (ifall du vill det så klart) men vi får ses när JAG kan. Just nu i livet tänker jag sätta mig först som omväxling. Det är ju ett perfekt tillfälle att utröna om det skav ara ni, om han är villig att inse att han också måste kompromissa lite.
Japp, det är jag som är löjlig och tramsar och ska sluta tänka på saker.
Jaa jag ska säga det, nu är det ju ett tag innan man kan söka igen men funtar på söka jobb utomlands för jag är så jävla less, vill göra nåt nu. Vill han kan vi ju ha ett distansförhållande men det vet jag ju hur det blir med den saken i slutändan.
Anonym (k) Trådstartaren

Äldre 7 Nov 16:14
#59

Visa endast Anmäl

Spacefrog skrev 2013-11-07 15:30:33 följande:
Varför sätta ditt liv på paus? Varför måste han ändra sitt liv? Jag förstår inte. Du behöver verkligen inte ha det så 24/7. Inte heller behöver du vare sig "lämna", som ena gamlaget skriker, och inte heller "kämpa" som den andra sidan skriker. Herregud, erbjuder livet verkligen inga fler alternativ än två?

Du bestämmer över din egna kropp. Kärlek handlar INTE om att begränsa sig. Inte heller om att kämpa motströms. Och inte heller om att lämna vid första bästa trubbel. Kärlek handlar om att vara fri och göra vad du vill. Skaffa en ny kärlek, utan att lämna den gamla. För visst finns det saker du älskar med honom?

Jag förstår, fortfarande, inte varför människor väljer att upprätthålla artificiella problem som dessa. Varför ställa "lämna" mot "kämpa". Varför, någonsin, sätta livet på paus. Varför, någonsin, lämna någon man älskar. Varför, någonsin, kämpa i motvind. Monogami i ett nötskal. Jag förstår det inte.
Det här har inget med monogami att göra, varför skulle jag skaffa en till, vad skulle det lösa? Han vill ju fortfarande inte göra saker eller låta mig få en egen plats i hans liv.
Anonym (k) Trådstartaren

Äldre 7 Nov 16:15
#60

Visa endast Anmäl

Anonym (ex) skrev 2013-11-07 15:34:45 följande:
Anmäl honom och få ett slut!
Haha vad ska jag anmäla honom för?

«
‹
Sida 6 av 9
1
2
3
4
5
6
7
8
9
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(

Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(

INNEHÅLL