Miljöpartiet funderar inte på den troliga pull-effekten i försäkringen, lockelsen för all världens prekariat att få del av tryggheten. De nämner inte om förslaget inkluderar så kallade papperslösa, eller gömda, som har fått utvisningsbeslut men gått under jorden. Det här är ju i Miljöpartiets ögon ett varmt projekt som ser till människors behov där människor ”slipper oroa sig för om de kan betala hyra nästa vecka”.
Jag oroar mig desto mer för välfärdsstaten, välfärdssystemen och Sveriges ekonomi. I en värld av stora folkvandringar är det ingen bra idé att ställa i utsikt att svenska staten ska ge grundtrygghet och fritt vivre till alla och envar som anmäler sig vid ”dörren in”.
Uppenbarligen tror inte Miljöpartiet att så värst många skulle utnyttja erbjudandet. De avsätter i alla fall inga pengar i sin budget, 160 miljoner, det är ju ingenting. Och lika lite för kommande år fram till 2017. Där blir jag stum. Hur kan de tro att människor frivilligt skulle avstå från att låta sig försörjas om pengarna bara är att kvittera ut utan några som helst motkrav ”utan krav på detaljkunskap” som de säger. Så mycket för Miljöpartiets trovärdighet i välfärdsfrågor.
Vad är det med Miljöpartiet? Är de naiva? Populistiska? Romantiska kanske? Den allvarliga frågan är: Kan de ges inflytande över statskassan?
HELENA RIVIÈRE
fri skribent, fd moderat riksdagsledamot
Källa: Mp:s hemsida och motion 2013/14 Sf 303