Killar: Tjejer får heller inte napp vid nätdejting

Ja...jag söker då inga särskilt "häftiga" män, vet inte ens vad en "häftig" man egentligen är. Vad är det? Alla har väl sin vardag med alla göromål det innebär eller?

Jag var precis ute på en nätdejtingsida och hittade en kille där som verkade väldigt trevlig, gillade att läsa böcker etc och delar en del intressen. Men har är ju ett år yngre än mig, så han lär ju aldrig ens besöka min sida då. Förstår inte det där, hur ett år hit eller dit kan avgöra.

Kanske finns det nån därute som är perfekt för en OM man träffas i verkliga livet. Men man kanske aldrig kommer att träffas, för att ålder eller nåt annat dumt har så avgörande betydelse så att man aldrig skriver det där första mejlet.

Vilka krav menar du anonyme man? Kraven på att killen ska vara hyfsat normal, trevlig, sprit-,rök- och snusfri och röra på sig och vara hyfsat vettig?

Vad har jag för glädje av en karlslusk som går arbetslös, stökar ner i lägenheten och inte betalar räkningarna och sitter och glor på TV varje kväll? Inte särskilt mycket glädje, då klarar jag mig nog så bra mycket bättre själv. Och kommer ha så mycket roligare på egen hand. Ibland är inte relationen alls det bästa alternativet, utan singelskapet.  

Så...de kraven kommer jag absolut inte att lägga ner.

 

MikNis...tja inget hindrar mig från att skriva förutom erfarenheten.

Om en kille inte har besökt ens sida då brukar det heller inte vara lönt att skriva till honom. Det brukar betyda att han inte är särskilt intresserad.

Precis på samma sätt som det betyder att en kille som inte ringer, faktiskt inte ringer för att han inte är intresserad. 

Herrejösses anonym (två)...det låter ju som du håller på att falla ihop som ett korthus på stört...

När jag var och cyklade racer på Mallis var det många äldre gubbar som kunde hänga med och cykla om de yngre.
Det var till och med en 80-åring med på cykelturerna. Finns även många som börjar träna först i 40-års åldern. Sedan finns det 20-åringar som knappt känner att de orkar gå och hämta posten i brevlådan. Så en del är faktiskt i bättre skick kroppsligt vid 40 än 20.

Hur frisk och kry man är vid en viss ålder har många orsaker...sjukdomar, gener, kost, hur mycket man VILL och väljer att träna.

Man kan ju som sagt känna sig som en viss ålder, bete sig som en viss ålder och ändå vara mycket yngre eller äldre. Det är ju helt individuellt.  

Sedan anonym(friktionen) har jag gjort precis så som du sa, kanske för sisådär 2 månader sen...

Jag blev så less på alla killar som sökte yngre tjejer att jag gjorde likadant på min sida.
Jag skrev in på ålderskriteriet att jag sökte killar 23-33. Inte för att jag egentligen är intresserad av en kille på 23 år
utan enbart för att jag blev så irriterad på att alla killar gjorde så. Tänkte att jag gör precis likadant.

Anonym två...

Finns många äldre herrar som jag kommer bra överens med och vi kan prata träning och skoja och ha väldigt roligt som vänner. Tyvärr är dessa sisådär 25-30 år äldre än mig...men hade de varit yngre...

De beter sig emellertid som om de vore 20 år yngre allraminst och håller igång för fullt.

 

Det jag stör mig på är killar som medvetet söker sig till yngre tjejer. Jag tycker killar i första hand ska söka sig till tjejer i sin egen ålder och vara lika kompromissbara som tjejer, d.v.s. skriva in att de söker nån som både är yngre och äldre. Killar som börjar närma sig 40-50 år och inte har barn får väl panik och söker sig till yngre tjejer för att skaffa familj, inte vet jag. 

Jag skulle inte vilja träffa en kille som är "på jakt" efter en yngre tjej. Däremot vill jag träffa en individ och en människa
Låt oss säga att jag träffar en kille som jag trivs jättebra med och blir kär i. Ska jag sen strunta i att satsa på honom för att han råkar vara 10 år äldre?  Ska jag då tänka på att...ja, det är inte en bra kille för mig för han kommer gå i pension 10 år tidigare än mig?

Det går ju inte analysera sönder allt i ett förhållande och tänka på pension och sådana saker när man träffas vid 30-års åldern. Några krav får man ju faktiskt kunna släppa på. Om man analyserar så vid varje människa man träffar och utgår från att allt ska vara perfekt...då lär man aldrig träffa nån.

Sedan är det väl inte så vårt samhälle ser ut i dag. Vi som är 20-30 i dag får nog räkna med att vara ganska flexibla i livet och får säkert, om vi är friska, arbeta långt upp i åren. Ivf om man ska få nån pension som är hyfsad. Pensionsåldern är individuell, precis som allting annat.

Till anonym två....Sedan bryr jag mig väl inte om hur friska/krya ALLA killar som är 10 år äldre är. Jag ska inte skaffa ett harem av killar, även om det varit intressant. Ej heller utföra en statistisk undersökning. Jag ska bara träffa en kille, och då är det ju honom jag tittar på, inte alla andra. Den killen är ju mitt undantag...från alla löjliga regler. Gillar man nån så gör man det väl ändå oavsett.

Jag hoppas verkligen inte att jag är så trångsynt och går förbi min livs kärlek pga löjliga siffror, som att han är några centimeter kortare eller några år yngre/äldre eller nåt annat dumt.  

Det är ju det som är så trist med nätet. Man väljer att inte träffa nån på grund av kriterier som i verkliga livet egentligen inte har nån betydelse.

Det går ju knappt att märka en åldersskillnad på några år eller hur längden diffar på några centimeter hit eller dit. Ändå utgår man från sådana kriterier vid nätdejting. Därför börjar jag fundera om nätdejting kanske inte är för mig.

Jag och en del av mina kompisar har ju varit kära och tillsammans med personer som man vet att man aldrig skulle träffa på nätet, för att de där siffrorna, ålder, antal barn, längd etc inte stämmer. Men i verkligheten stämmer det däremot väldigt bra.

Jag är i varje fall glad att min mamma valde att vara med min pappa, trots att han är 9 år äldre än henne.

Annars hade jag inte funnits....: ) Och tror att de båda gjorde kap när de träffades...för båda var så söta så.

Nu har de varit gifta sen 20-års åldern och de gick i pension samtidigt. Min pappa jobbade några år mer och min mamma gick i pension en hel massa år tidigare. Så kan det också gå. 

 

 

Krav... alla tycker naturligtvis olika vad som är viktigt i ett förhållande.

Jag vill ju vara med nån som gör mig lycklig och någon jag kan göra lycklig. Det tror jag det lättare uppnås om man har vissa saker gemensamt och kan göra vissa saker tillsammans. Man vill vara med någon man faktiskt kan leva med i vardagen. Därav snus-, rök, -spritfri och vissa gemensamma intressen. Tror jag skulle bli tokig annars och att förhållandet inte skulle fungera i längden.  

Då ser jag inte hur det begränsas av ålder, 5-8 år upp eller ner bör inte påverka detta. Man kan ju fortfarande ha mycket gemensamt och ha lika kul ihop. Det är ju det som räknas.

När man går in i ett förhållande kan man däremot inte analysera vad som kommer hända vid pensionen, i mitt fall cirka 30 år fram i tiden. Det är ju att ta till i överkant med analysen tycker jag. Det går inte riktigt att analysera ALLT som kan hända i ett förhållande i framtiden eller tänka för mycket. Då tror jag det alltid går att hitta problem och bekymmer. Ibland får man sträva efter om man är lycklig här och nu och om förhållandet verkar fungera bra och man trivs tillsammans.