lelle75 skrev 2014-03-15 19:08:05 följande:
Jenkis, det låter som om att du har full koll om du kan skriva en uppsats :) Jag litar på dig då att jag inte behöver sänka mitt kortison :) Å andra sidan har jag hört att man kan trappa ner kortisonet efter att man har plussat så det kanske jag ska göra ändå.
Eftersom att jag har sköldkörtelproblematik så tror jag att jag snarare har kortisolbrist, tog ett sådant salivtest för många år sedan som visade detta. Utmattade binjurar som får kompensera för sköldkörteln.
Jag förstår bara inte vad jag ska göra för att öka på mitt progesteron. Idag tar jag 6 st progesteron MIC a 400 mg om dagen, rektalt plus ngt som heter Duphaston, 3 x 10 mg om dagen oralt. 4. Alltså 2400 mg rektalt och 30 mg oralt, jag ökade mitt prog i blodet till 66 nmol efter detta enorma intag så än så länge ligger jag ok. Ska ta nya prover nästa vecka och vill vara väl förbedd om progesteronet sjunker ytterligare. Funderar på injektionerna, men de är ju bara 25 mg. Men kanske funkar de bättre, ngn som vet? Gissar att det är väl bara till att pröva, får ta en kurs med maken ikväll så att han kan sätta sprutan i mig. Tack för tipset om filmen, det blir en stor hjälp!
Yes, du har rätt ang. binjurar och sköldkörtel. Vad påläst du är!
Tyvärr är de syntetiska sköldkörtelhormonerna inte heller de bästa i alla lägen. Svenska läkare är tyvärr för dåligt insatta i hur de olika endokrina systemen påverkar varann.
Själv är jag inte 100 säker på att jag kanske behöver äggdonation. Eller alla fall inte behövde det för sådär fem år sedan. Tror att det är mina binjurar som är utmattade eller har varit i alla fall, vilket leder till problem med äggstocksfunktionen.
Skall köpa salivtest för progesteron, östrogen och kortisol när jag är ogravid och kolla. Inte för att jag tänkte bli gravid på egna ägg, utan för att jag vill må bra.
Hypotalamus signalerar till hypofysen som i sin tur talar om för slutorganen att tillverka hormoner som påverkar resten av kroppen. Slutorganen ingår även hormonellt i andra organsystem via olika nätverk och axlar. Ett sådant hormonsystem kopplar samman äggstockarna, binjurarna och sköldkörteln till den så kallade OAT-axeln. Det som händer i ett organ kommer därför att ha en fysiologisk, klinisk eller subklinisk effekt på den här axelns övriga organ, vilket innebär att de tre organen är hormonellt beroende av varandra för optimal funktion. Om binjurarna är svaga störs därför ofta även sköldkörtelns funktion, och menstruationscykeln kan bli oregelbunden. På samma sätt kan en underaktiv sköldkörtel försämra funktionen hos binjurarna. Hormonella obalanser i äggstockarna, t.ex. östrogendominans (d.v.s. för högt östrogen i förhållande till progesteron), förvärrar ofta befintlig subklinisk hypotyreos.
OAT-obalans innebär en hormonell obalans som kan vara både klinisk och subklinisk, men som ännu inte erkänns inom den konventionella medicinen. Eftersom den kliniska bilden innefattar flera endokrina systemobalanser finns det inga prover som kan isolera och identifiera det exakta orsaksstället. Det råder alltså ett skriande behov av forskning på det här området.
Östrogendominans kan öka sköldkörtelbindande proteiner i blodomloppet. Därför kan sköldkörtelblodprover uppvisa normala värden samtidigt som det kan råda brist på sköldkörtelhormon i vävnaderna, vilket leder till subklinisk eller klinisk hypotyreos. När östrogennivån är hög har binjurebarken svårare att svara på signaler från hjärnan om ökad kortisolproduktion. Östrogen försämrar även binjurefunktionen genom att störa utsöndringen av kortisol från binjurebarken. Hög östrogennivå kan leda till en motsvarande ökning av kortisolbindande globulin som cirkulerar i blodomloppet där det binder till fritt kortisol så att detta inaktiveras.
Alltså kan en kvinna med östrogendominans ha tillräckligt med totalkortisol i blodet medan hennes fria, tillgängliga kortisolnivå är låg. Eftersom enbart fritt, obundet kortisol kan passera genom cellmembranen och aktivera receptorer inuti cellerna, avtrubbas kortisolets effekt på cellnivå. Och precis som östrogendominans kan bidra till binjureinsufficiens, kan binjureinsufficiens bidra till östrogendominans. Kortisol tillverkas i binjurebarken av progesteron. Om binjurarna är svaga tenderar kortisolet att vinna över progesteronet, vilket kan ge låg progesteronnivå och därmed relativ östrogendominans. En ogynnsam feedbackslinga skapas som bildar en ond cirkel. För mycket östrogen i förhållande till progesteron påverkar både sköldkörtelns och binjurarnas funktion, och trötta binjurar och sköldkörtel kan förvärra östrogendominansen.
Ibland skrivs för höga doser sköldkörtelmedicin ut för att normalisera till synes suboptimala blodnivåer. Kroppen sätts på överväxel så att den basala ämnesomsättningen höjs. I det här läget kan en befintlig, tidigare dold binjuresvaghet plötsligt visa sig som förvärras till binjureinsufficiens. Antidepressiva läkemedel skrivs ofta ut som en lösning för att kontrollera de nya symtomen eftersom läkaren nu har slut på alternativ. Inte sällan förvärrar detta OAT-obalansen.
Det är viktigt att förstå att optimal binjurefunktionen spelar en huvudroll i den här obalansen. När binjurarnas aktivitet försvagas, uppstår kortisolinducerad resistens hos så gott som alla övriga hormonreglerade organ inklusive äggstockar, sköldkörtel och bukspottkörtel. Få hormoner – t.ex. insulin, progesteron, östrogen och testosteron – har möjlighet att arbeta på optimal nivå när binjuretrötthet föreligger. Den normala negativa feedbackslingan via hypotalamus och hypofysen kan trubbas av och bindande transporthormoner i blod kan störas. Varje hormons förmåga att reglera och anpassa sitt målorgan för att uppnå homeostas försämras därför ofta.
Vanliga symtom är instabilt blodtryck och blodsocker, bipolära tillstånd och oro/ångest som kommer och går, okontrollerbara reaktiva adrenalinrusher, ”hjärndimma”, långsammare ämnesomsättning och oregelbundna menstruationer. Eftersom läkare saknar klinisk utbildning gällande binjuretrötthet, behandlar de bara symtomen på svag sköldkörtel och svaga äggstockar. I ett tidigt skede av binjuretrötthet är kortisolutsöndringen hög eftersom kroppen försöker att neutralisera det konstanta stresspåslaget. Men när för mycket kortisol produceras uppstår många ogynnsamma effekter. Kortisolet blockerar t.ex. cellernas progesteronreceptorer som blir mindre känsliga. Progesterontillverkningen i binjurarna avtar i förmån för kortisolproduktionen. Som vi sett kan detta ge en obalans mellan östrogen och progesteron där östrogen dominerar – åtminstone relativt. Det är ingen slump att hälsobesvär som kan kopplas till förhöjt östrogen – t.ex. PMS, fibrom och andra besvär som är typiska före klimakteriet – ökar när kvinnor närmar sig 35–40-årsåldern.
Gurkmejan och Ingefäran skall man dock sluta med strax innan ET eftersom de kan orsaka missfall.