gravida från gruppen planering till nr 3

Kevinsmamma09 skrev 2014-03-11 09:06:08 följande:

Anna: Jag är inte sjukskriven nu men var det med nr två då jag kräktes hela graviditeten. Jag berättade för min barnmorska sen ordnade hon en tid åt mig hos en läkare som var på mvc, sen sjukskrev han/hon mig! Hade för mig att läkaren skickade in papper till försäkringskassan men är osäker! Lycka till!!!

Nu är man i v 22 och det närmar sig sakta men säkert, gud vad vi längtar efter denna lilla "trean". Jag är sjuk igen, förkyld som attan med hosta och ingen ork och ont i kroppen. Denna graviditeten har jag varit så mottaglig för sjukdomar så det är inte klokt, magsjuka 3 gånger bara i februari och nu sjuk igen, man börjar bli trött....

Nu känner jag "trean" mer och mer. Det buffar en hel del på kvällarna och snart borde mannen känna det med 

Imorgon är det sista dagen på jobbet, om jag ska vara ärlig så ska det bli skönt så som de har betett sig. Tror det eller ej så har jag blivit erbjuden ett nytt jobb. Jag trodde det var hopplöst och var så arg att de satt mig i en sådan situation, arbetslös och gravid. Men det finns en förskolechef där ute som vill anställa mig och det gör mig så glad speciellt när man bara ska jobba till sommaren. Så något bra måste man göra  jag behövde lite medgång just nu och ur något ont kom visst nåt gott 
Börjar inte förrän 1 april så blir lite ledigt emellan men det kan vara skönt det med!

Ha det bra allihopa!

Hade min första tur till förlossningen igår. Sammandragningar som kom varannan minut. Riktigt jobbiga förvärkar konstaterade de tillslut, men inget påverkat än.

Blev erbjuden bricanyl men tackade nej. Som sjukhuspersonalen sa, biverkningarna är nästan värre än förvärkarna.

Men nu har jag sådan foglossning så att jag knappt kan gå, har sammandragningar HELA tiden och är löjligt orkeslös. Bara 45 dagar kvar... (och förmodligen 14 dagar till och igångsättning om jag känner mig väl)

Hur orkar man den här sista tiden!?

Nu gick jag in i vecka 35 idag! På väg mot mitt förmodligen sista PT-pass nu.

Är lite för mycket 95-åring på långvården-style på mitt tränande nu...

Sista dagen i vecka 35 imorgon. Ska till min BM då. Känns som att bebisen inte får plats alls längre och minsta lilla rörelse gör att det känns som om jag sprängs.

Tänkte prata förlossningsbrev och ta upp ett nytt TUL imorgon. Kändes så himla konstigt när till och med ultraljudsbarnmorskan sa att det var för tidigt för att mäta tillväxten senast.

Jag har börjat förlossningsnoja lite. Ena stunden känner jag att jag är superwoman som kommer klara av det galant, andra stunden får jag lätt panik av tanken. Jisses Amalia, vad har man gett sig in på?

Min första förlossning var ett tre dagar långt kaos, där de glömde göra det kejsarsnitt de utlovade, glömde fylla på bedövningen till EDAn och jag fick spendera en natt flyttad från förlossningsavdelningen med bara två alvedon som smärtlindring. Huvaligen vilka minnen.

Min andra gick mycket bättre, igångsättning där med. EDAn tog inte riktigt men jag höll i lustgasen som en dåre.

Brukar ofta känna att jag är världens super woman som kunde klämma ut en unge på 4,6 efter nästan tre dagars utdragen förlossning - så varför ska det inte gå bra denna gång?

Men sen börjar jag tänka på smärtan! HJÄLP! Nojjar mycket över att vi båda ska stryka med under förlossningen (ja, inte så troligt, jag vet)...

Jag är knäppt nog också nervös för att förlossningen ska komma igång spontant. Har ju bara igångsättningar i babgaget så jag vet inte alls hur det ska kännas eller gå till om det sätter igång spontant. Hur fort går det i så fall? Hinner jag få hit barnvakt etc?

Många tankar.