Jag känner igen tankarna, har läst i flera trådar om många som har tre-barns-rädsla, kah känner inget sånt- kanske är det mig det är fel på hahahah. Inte riktigt insett detta kanske. Jag har alltid velat ha stor familj, är ensambarn och fick min första och andra son under studietiden, var 23 och 26 så ekonomin löser sig alltid har jag erfarit. Kanske lättare när man är student och allt blir lättare sen när man får jobb, man får ju bättre ekonomi hur som. Nu jobbar jag, mina söner är 6 och 3 och det vore väldigt roligt att få en dotter-även om en tredje kille är mer än välkommen.
Min sambo pluggar till psykolog och är klar om 4 år, då kommer vi också få det bättre ekonomiskt, men annars jobbar han extra och vi klarar oss. Jag har fast jobb och förra året lånade min mamma oss pengar till handpenning så vi kunde köpa oss ett radhus. Pengar till resor finns knappt, men vi sparar och nöjer oss med sambons familj i Österrike och att åka inom Sverige tills vidare. De tuffa småbarnsåren går så fort. Jag tänker också att en bra vardag är bättre än en härlig utlandsresa någon gång per år, även om man såklart kan drömma om båda men får jag välja mellan ett till barn i Sverige och åka till Thailand en gång om året resten av mitt liv liv så väljer jag ändå ett till barn. Och gärna ett till om jag får hihi, men sambon säger nej. Vi får se