Sluta amma en 1-åring

Hej. Vet inte om jag är rätt person att svara då min snart 14 månaders tjej  fortfarande ammar, har dock lyckats dra ned det till enbart vid läggning och en gång per natt sedan ett par dagar. Ska försöka avveckla amningen så snart som möjligt, men ser det som inom en månad eller så.
Vad jag tänker på när jag läser din tråd är att din dotter vaknar ofta och har svårt att somna om utan mjölk och att hon blir pigg mitt i natten, exakt samma hände med mitt första barn (vid 12 månaders ålder) och jag höll på att bli galen, vad vi gjorde då var att maken tog honom nattetid och det tog bara en eller två nätter så sov han hela natten, han åt iochförsig redan då bra dagtid, vilket inte din flicka gör (och inte heller min). 
Min dotter vägrar allt vad napp och nappflaska heter, hon har ratat all välling, men vi har försökt med olika pipmuggar och erbjudit välling flera gånger i veckan och nu äntligen verkar hon dricka en hel välling portion (senaste 2-3 dagarna!).  
Jag tror att hon kanske får bättre aptit om du slutar nattamma även om det är jobbigt, förhoppningsvis har du någon partner som kan ta henne nattetid nu i början. Sedan kan du fundera på maten dagtid, vad du ger, hur du ger etc. Med min dotter fick jag  acceptera att vi inte får lov att mata henne, bara plockmat, gröt med händerna, men redan vid 11 månaders ålder började hon kunna behärska en sked! Hon äter fortfarande inte optimalt, men mår ju bra och så.
Lycka till, jag förstår att det är frustrerande! 

Är du ensam? Annars är mitt goda råd (som jag själv fick när jag ville sluta nattamma min lille som var strax över året) att sonika inte sova i samma säng, att låta pappan (eller annan som har nära relation till barnet) sova med barnet några nätter till vanan/ovanan gett med sig. Numera kan vi sova tillsammans och sonen letar inte upp bröstet längre så fort han vaknar till lite. Och då ammas det fortfarande dagtid, om än inte så mycket.

Angående att få i barnet mat så det står sig över natten så har vi alltid haft det kämpigt hemma när sonen var yngre. Men att fylla magen precis innan vi lade honom med en banan (då han ratat allt vad ersättning och välling heter) fungerade bra under en lång period. Så det är ett tips. Men egentligen så handlar det säkert mer om att det är en trygghet och en vana, och inte att barnet egentligen är hungrigt den tiden på dygnet. Det är iaf så jag har upplevt det när barnet blivit äldre.

Angående maten dagtid så vet jag hur frustrerande det är att känna att barnet inte får i sig tillräckligt. Det är ju svårt att inte oroa sig, samtidigt så skall en ju inte göra en så stor grej av det här med måltiderna då barnet känner av desperationen. Klurigt det där! Och vissa perioder har känts hopplösa och vissa perioder så har det gått bättre, och det där med maten kommer säkert ge med sig hos er inom sinom tid. Vi brukade ha i åtanke det vår barnmorska sade till oss en gång, vilket var; "inget barn har dött till följd av undernäring i Sverige på 100år", vilket nog inte är sant, men jag förstår vad hon ville förmedla ^^

Vi har kört med plockmat och att variera både maten (prova precis allt!) och vart det äts någonstans. Ofta har själva matvägran hört samman med att sitta i stolen och äta vid bordet, och då har vi sonika låtit honom äta någonannanstans och gjort en rolig grej av det istället då vi t.ex suttit på golvet allesammans och ätit med händerna. Numera så äter han dock gärna med oss på "vanligt sätt", även fast han har svårt att sitta still i mer än någon minut. Har inte tid att äta, mat har alltid bara varit ett nödvändigt ont, och det är kanske det din tjej känner också.

Vet inte om jag hade så mycket att komma med. Men önskar dig lycka till med allt!