Sluta amma en 1-åring

Är du ensam? Annars är mitt goda råd (som jag själv fick när jag ville sluta nattamma min lille som var strax över året) att sonika inte sova i samma säng, att låta pappan (eller annan som har nära relation till barnet) sova med barnet några nätter till vanan/ovanan gett med sig. Numera kan vi sova tillsammans och sonen letar inte upp bröstet längre så fort han vaknar till lite. Och då ammas det fortfarande dagtid, om än inte så mycket.

Angående att få i barnet mat så det står sig över natten så har vi alltid haft det kämpigt hemma när sonen var yngre. Men att fylla magen precis innan vi lade honom med en banan (då han ratat allt vad ersättning och välling heter) fungerade bra under en lång period. Så det är ett tips. Men egentligen så handlar det säkert mer om att det är en trygghet och en vana, och inte att barnet egentligen är hungrigt den tiden på dygnet. Det är iaf så jag har upplevt det när barnet blivit äldre.

Angående maten dagtid så vet jag hur frustrerande det är att känna att barnet inte får i sig tillräckligt. Det är ju svårt att inte oroa sig, samtidigt så skall en ju inte göra en så stor grej av det här med måltiderna då barnet känner av desperationen. Klurigt det där! Och vissa perioder har känts hopplösa och vissa perioder så har det gått bättre, och det där med maten kommer säkert ge med sig hos er inom sinom tid. Vi brukade ha i åtanke det vår barnmorska sade till oss en gång, vilket var; "inget barn har dött till följd av undernäring i Sverige på 100år", vilket nog inte är sant, men jag förstår vad hon ville förmedla ^^

Vi har kört med plockmat och att variera både maten (prova precis allt!) och vart det äts någonstans. Ofta har själva matvägran hört samman med att sitta i stolen och äta vid bordet, och då har vi sonika låtit honom äta någonannanstans och gjort en rolig grej av det istället då vi t.ex suttit på golvet allesammans och ätit med händerna. Numera så äter han dock gärna med oss på "vanligt sätt", även fast han har svårt att sitta still i mer än någon minut. Har inte tid att äta, mat har alltid bara varit ett nödvändigt ont, och det är kanske det din tjej känner också.

Vet inte om jag hade så mycket att komma med. Men önskar dig lycka till med allt!