Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Jag försöker också tänka så, att när (oavsett när det blir) vi plussar igen så kommer det bli fantastiskt. Och den dagen vi får våra bebisar så kommer också det vara lika fantastiskt oavsett hur lång tid det tog eller hur vägen dit såg ut!

Motionsmässigt har 2014 startat grymt, har sprungit 3 gånger den här veckan. Däremot är jag idag så godissugen att jag snart snortar strösocker...

Smart! Ska köpa apelsiner nästa gång jag är i affären : )

Jag har också svårt med godissuget..nu är jag också på att sluta med godis! Ett tips är att äta apelsiner istället, det är ju såå gott :) Får mycket promenader varje dag eftersom vi har hund..

Det kanske framkommer i tråden men orkar inte läsa hela, har ngn av er känt av er ägglossning efter ert mf? kom den ca 2 veckor efter mf som det brukar göra efter mens? Eller blev det framskjutet?

Hej Känner med er. Helt förtivlad är jag cytotec andra gången i mig då det fanns rester kvar. Haft en ofostrig graviditet. Inget händer trots att de var 4 h sedan jag svalde tabletterna :(( Gråter och bråkar med min man som inte orkar med mig. Jag är verkligen en häxa nu och han har varit helt underbar dessa 2 v...denna väntan på att de sista resterna ska kpmma är hemsk :((

Hej tjejer!

Det är dessvärre tid för mig att lämna gruppen BF augusti och joina er istället. Har läst igenom en del av tråden och jag känner verkligen med er alla!

Mitt missfall började i fredags, samma dag som vi var på VUL för att få ett datum. Jag skulle varit i vecka 9 men VUL visade vecka 6 och inget hjärtljud. Jag fick inget beräknat datum med mig hem, jag fick bara beskedet att de "inte såg vad de ville se" och att jag skulle komma tillbaka om två veckor.
På kvällen fick jag spottings och kramper, på natten fruktansvärda smärtor. För att göra en lång historia kort, var vi under hela helgen osäkra på om det var VUL som orsakat irritation eller om det var ett missfall, men i måndags blev det bekräftat när det kom ut mer än blod.
Jag var inte chockad, mina symptom försvann helt redan innan och jag kände på mig att något var fel när de på VUL sa att jag nog inte var så långt gången som jag trodde. Men pga en resa var jag och mannen ifrån varandra två veckor så jag var säker på att jag inte kunnat bli gravid senare.
Inte chockad, men väldigt ledsen. Det var naturens gång men det känns ändå fruktansvärt jobbigt.

Försöker att se det positivt. Vi blev gravida på första månaden, jag fick missfall relativt snabbt och jag har inte blött så mycket, även om det kan komma tillbaka.
Min största oro är att åldern har och ska ställa till det för mig, jag är 35 år.

Nu går jag här och bara längtar efter att hcg ska gå ner och mensen ska komma igång. Tänk att man helt plötsligt längtar efter att få mens och hormonnivån som jag i lördags förtvivlat ville ha höga siffror på, vill jag nu ska vara så låga som möjligt! Ska ta blodprov och göra nytt ultraljud nästa vecka.

Nu blev den långa historien inte så kort ändå, anyways, hoppas att jag får hänga med er, tjejer!?

Idag fick jag det "goda" rådet av en kollega (en av få som vet om vårt MA) att liksom försöka ändra inställning och tänk. Personen menar att det ju MÅSTE vara så att det är huvudet som ställer till det när man inte blir/inte behåller en graviditet - detta eftersom det finns SÅ många exempel på folk som påbörjat IVF, adoption etc och sedan HUX FLUX blivit gravid.

Det känns som att jag har fått en jävla örfil.

Fråga denna Einstein varför preventivmedel? Man kan inte reglera graviditeter med hjälp av huvudet...

Nä fy nu är jag inställd på mens på lördag iallafall.
Efter vad jag hoppades vara en nidblödning 7 dagar efter ÄL och 6 dagar innan bim har jag fått en liten ljus rosa flytning varje dag efter det, förutom idag. Så antar att det är kört denna månad , har testat neg senast idag dessutom och man tycker det borde visat sig på bim-3

Nu ställer jag in mig på minst 5 försök till ( eftersom statistiken då så fint säger 7, och två månader har vi försökt efter MA) så slipper jag bli besviken varje gång mensen kommer. Har redan grov PMS så det räcker...