Anonym (Ensam)

Äldre 18 Jul 17:07

94 svar

Hur tar man sig ut i livet?!

Jag vet att detta kanske verkar vara en lite "fjantig" sak att vara anonym för att skriva, men jag vill inte att folk ska veta vissa saker om mig så därför fegar jag...

Jag är 15 år gammal och mitt liv rinner iväg. På allvar, jag har verkligen ångest och jag gråter ofta pga detta. Jag tänkte inte ens så mycket på det förrän folk började uppmärksamma mig på hur läget var. Så jag ger en snabb bild av hur det är:

Jag har inte direkt många vänner om man säger så. Räknar jag alla jag pratar mer eller mindre med, så har jag väl 4-6 vänner, men bara en enda av dom kan jag verkligen se som en vän. När jag berättade detta för en vuxen fick jag reaktionen "Du är 15, du ska ha 40 vänner inte 4!". All min fritid spenderar jag för mig själv, hela sommarlovet hittills har jag varit inlåst på mitt rum i ensamhet och bara surfat på Internet, samma sak gör jag på helger under terminerna. Efter skolan också, för det mesta, bara någon gång ibland har jag åkt till stan med den enda riktiga vännen jag har men det är allt.

Jag gör INGENTING med mitt liv, och jag mår skit över det. Jag får bara vara 15 en gång, och det går förlorat. Jag har redan missat att vara 14, 13, 12, 11 osv, nu bara måste jag bryta det här mönstret innan jag blir galen!

"Gå ut! Träffa folk! Hitta på grejer!" Samma saker om och om igen, vuxna tror att det är så lätt. Kanske det är lätt. Kanske för andra. Inte för mig. Det finns ingenstans att ta vägen till att börja med, jag bor i ett av Sveriges tråkigaste områden. Ingen ungdomsgård eller nåt "tillhåll", ingenting. Inget att hitta på. Och även om jag skulle pallra mig till strandren eller stan, vad ska jag göra där? Det är ju inte som när man var liten och såg några jämnåriga och bara "ska vi leka?" (inte för att jag gjorde det som liten, men andra gjorde det antar jag). I den här åldern går man väl inte liksom bara fram till någon. Eller?

Så min fråga är alltså, hur tar man sig ut? Vad ska man göra? Hur träffar man folk? Och den största frågan: hur skaffar man vänner? Jag har vissa svårigheter som gör att jag har väldiga problem i sociala situationer och jag har aldrig i hela mitt liv vetat hur man skaffar vänner, de enda jag någonsin haft (en enda tills jag började i högstadiet, därefter några till) har varit folk som kommit till MIG, jag själv har aldrig kunnat närma mig någon och bli vän med denne, dessutom har jag varit rätt avvisande mot folk som närmat sig mig eftersom min allmänna uppfattning är att folk är idioter, särskilt i min ålder, och jag vill inte ha med idioter att göra.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:34

#41

Rocktrollet skrev 2013-07-18 18:33:43 följande:

Dessa 4-6 vänner du har. De lär ju ha minst 4-6 vänner var de med. Leta där. Bjud in dig själv på diverse event.

3 av dessa kommer gå i min klass. En har INGET socialt liv utanför skolan, de andra två kan jag iofs kolla med men jag tvivlar på att jag kommer hitta nåt av intresse. Event? Vilka event?

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:35

#42

Nyfiken gul skrev 2013-07-18 19:33:28 följande:

Jag har också Asperger och jag kan förstå lite hur du tänker.

En kurator är jättebra, framförallt om hon är kunnig inom just Asperger för att du behöver verktyg för att ta dig utanför din ytterdörr. Du behöver lära dig när , var o hur man tar sig förbi allt negativt. Det negativa byggger man gärna upp som en slags skyddsmur när världen utanför blir lite obegriplig o skrämmande. Det är svårt att bryta gamla vanor och istället så börjar man se det negativa. Man blir trygg med det man redan vet o känner till.

du gillar inte solen, du tycker inte om sanden osv på stranden - vet du - det gör faktiskt inget. Gå dit ändå. Sitt i skuggan i dina jeans och mössa nerdragen, det är helt okej. Men du kommer i alla fall ut och aktiverar dig och får se något annat än en bildskärm. Nånting är bättre än ingenting...

om du vill ta vara på den tid av sommarlovet som är kvar utan att få mer ångest så måste du helt enkelt börja nånstans.

Hmm... ja, du har faktiskt rätt. Ta sig ut till att börja med. Så, nästa steg, hur tar man kontakt med folk när man väl är ute? Hur skaffar man vänner, hur "hittar man på" grejer?

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:37

#43

Ramborg skrev 2013-07-18 20:05:49 följande:

40 vänner? Jag har inte 40 vänner på facebook ens och jag är över 35. Och där är lite mistrar och sånt. Har du 4 bra vänner vid 15 års ålder är det bra. Håll kontakten med dem! Sedan hittar du 4 på gymnasiet och 4 till på universitetet och jag lovar dig att det finns mycket få vuxna människor som aktivt håller kontakt med fler vänner än så. Spelar ingen roll hur många ytliga kompisar man hade i tonåren, det är bara de viktigaste kvar ändå.

Jo, jag vet. Sedan är det ju det där med att faktiskt hitta på nåt med de vänner man har... ugh!

Anonym (funderar)

Äldre 18 Jul 22:37

#44

Anonym (Ensam) skrev 2013-07-18 22:32:43 följande:

Vad svarar man på argumentet "Men vad ska du med pengar till? Vi betalar det du behöver"? Jag vill ju såklart köpa mer än bara det jag behöver ;)

Då förklarar man att det är helt normalt för 15-åringar att ha en egna pengar. Dessutom gör man upp en plan - om du får hela barnbidraget själv, så behöver de ju inte betala allt för dig. Man kommer överens om vad som ska ingå i den summan som du får. Att man tex köper sina kläder själv.

Det bästa argumentet är (som föräldrar borde lyssna på =)....) att du som ung behöver få lära dig hantera pengar och ha en egen ekonomi. Inför framtiden är det givetvis jättebra. Fråga dina föräldrar "hur ska jag annars lära mig att hantera pengar?" Den borde bita lite.....

Kom igen - på dem bara

=)

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:38

#45

snurrsnurr skrev 2013-07-18 20:45:11 följande:

Fråga Soc om du inte kan få en kontaktperson. Hade en själv när jag var i din ålder och inte hade så många vänner. Det var bättre än inget, och jag kom iväg på saker, t.ex. bio med min kontaktperson.

Kan iofs vara en bra idé men samtidigt känner jag att jag kan/vill klara mig själv, jag gillar inte riktigt tanken på att vara "beroende" av nån annan...

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:40

#46

Anonym (been there) skrev 2013-07-18 21:58:37 följande:

Vet du, de flesta vuxna kan nog intyga att du just nu befinner dig i den jobbigaste tiden i livet. Troligen blir det bättre när du kommer till gymnasiet o senare .... jag var som du, satte en ära i att inte hänga mig på utan avvakta tills jag blev inbjuden, vilket sällan hände .... var 20 när jag träffade min första o ende kille (som jag ännu är gift med) .... så livet blev gott så småningom, men tonåren - vilken pärs!

15-åringar med 40 vänner förekommer knappast .....

Det är mest inför gymnasiet jag behöver hjälp med just detta, eftersom jag kommer vara helt ensam, troligen förlora kontakten med mina nuvarande vänner (som mest kommer gå på gymnasium långt borta) och därmed tvingas träffa nytt folk. Det är just där det låser sig.

Haha, jag skulle nog kunna tvinga mig själv att hänga med på grejer och inte vänta på en inbjudan, om det nu fanns grejer att hänga med på ;)

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:42

#47

jenniferjenifer skrev 2013-07-18 21:59:52 följande:

Det löser sig ska du se, även fast det känns svårt nu, speciellt för en 15 åring.

Det kommer att komma vänner, mer eller mindre när (om) du pluggar vidare, inom ditt jobb och när du flyttar.
Själv har jag precis rensat bland alla mina vänner.

Jag har 1 underbar vän som jag umgås med dagligen. Sen har jag 3 -5 st som jag umgås med när man har tid. (Dom har jobb, bor långtt bort osv.)

Lyckat till med allt!

Www.nattstad se/jenniferslife
My life, My girls & My baby boy

Hoppas det ^^

Hehe, fast då återkommer ju problemet att ta kontakt med folk ;) Och det där med att jag inte har en susning om vad jag ska jobba med, fast det blir lite för OT.

Tack!

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:45

#48

Anonym (been there) skrev 2013-07-18 22:11:35 följande:

Tänke vidare maa fler inlägg!

Om du är lite filosof o funderar över religion o så kan du väl kolla med din församling om inte kyrkan har någon ungdomsverksamhet. Det har de i min församlig med särskilda ungdomsledare anställda! De gör ett bra jobb och ungdomarna har jättekul tillsammans. Flera av din sort finns med där och får ett meningsfullt sammanhang. Försök!!

Hehe, njaaa jag tror nog inte riktigt det ;) Jag kanske bara har fel uppfattning, men jag skulle tro att om kyrkan hade en ungdomsverksamhet var ungarna där antingen bara där för att träffa tolk, få gratis fika, eller så är de jättekristna. Jag själv har minst sagt inte mycket till övers för kristendomen, även om det alltid är kul att argumentera med kristna (som, såklart, alltid är äldre än jag...). Muslimer är det inte lika kul att prata med, de kan inte alls förklara sina idéer utan förklarar det enbart med "För att Gud säger det" och "För att det står i Koranen". Ibland har jag t.o.m. fått långa citat från Koranen - på arabiska.

Anonym (Ensam) Trådstartaren

Äldre 18 Jul 22:53

#49

ChaiyyaChaiyya skrev 2013-07-18 22:20:37 följande:

Åh vad jag känner igen mig så i dig TS. Hade inga vänner under grundskolan, var i min värld där jag kände mig skyddad men mådde samtidigt inte bra. Jag var den enda vän jag hade. Hade mycket sociala problem med att finna nya kompisar. Kände ofta att dem i klassen var så omogna, barnsliga och jag delade inte samma intressen som dem. Jag kände mig väldigt ensam då. Från 3:an till 9:an hade jag knappt inga vänner och det var tufft. Jag var som du, ägnade mycket tid åt filosofi, ett underbart ämne! :)

När jag kom till gymnasiet hade jag svårt att veta hur jag skulle bete mig, agera, föra samtal och vara allmänt social. Jag hade ju varit så van vid att bara vara med mig själv. Jag hade i och för sig alltid min tvillingsyster vid mig, gick ej i samma klass under grundskolan. I gymnasiet gick vi på olika skolor så jag var tvungen att anstränga nig ner för att skaffa vänner. Kom in i ett litet tjejgäng under tvåan på gymnasiet.

Vad jag vill säga med detta är att du inte är ensam om detta! Troligtvis är det så att du är mer mogen än dem andra. När du ska börja gymnasiet nu till hösten så kan detta bli en ny omstart för dig. Ju äldre du blir, desto lättare blir det att knyta nya kontakter.

Det viktiga är att du börjar prata med människor. Även om du ibland inte tycker att det dem pratar om är något som inte intresserar dig lika mycket så får man ibland bara vara med ändå. Jag tyckte inte att vissa samtalsämnen var intressanta ibland med det tjejgänget men jag bara bet ihop och var med lite ändå i samtalet. Annars så kan dem tröttna och tycka att man är tråkig. Innan sket jag i människor som inte pratade om saker som var intressanta för mig men då stod jag ensam utan vänner.

TS, förstår att du tycker detta är jätte jobbigt och skäms över det. Men det kommer bli bättre, jag lovar.
Det tar lite tid att etablera nya kontakter men du kommer fixa det, du är ju inte dum i huvudet.

Tycker också att du verkligen borde få mer än 200 kr i månadspeng!

Kramar till dig!

Då vet du hur det är! Upp till sexan hade jag bara en enda vän, hon gick i parallellklass med mig och var alltid elak och fick mig att gråta. Enda anledningen till att jag fortsatte vara med henne var att annars skulle jag bli helt ensam, dessutom hade vi varit vänner sen vi var typ 2 år gamla och jag har svårt att göra mig av med gamla saker, och gamla vänner... Jag försökte alltid vara med tjejerna i min klass, trots att jag inte ens tyckte om dom, jag ansträngde mig verkligen och följde med dom, försökte prata med dom osv. De behandlade mig som luft, eller tittade konstigt på mig som om jag vore dum i huvudet. På lunchen bytte de bord om jag satte mig där, i omklädningsrummet flyttade de sina saker om jag hände bredvid. På gympan suckade alla högt över att vara i mitt lag, alla försökte kasta bollar på mig eftersom de vet att jag är jättekänslig, och skrattade högt när jag ständigt misslyckades med grejer. Listan kan göras lång över hur de behandlade mig (i princip var det som en trend i klassen - vi var för övrigt världens problemklass, bara 16 elever men stökigast på skolan- att hata mig), men poängen är i alla fall att jag antar att jag blivit rädd för att försöka ta kontakt med folk pga detta.

Tack. Jag hoppas verkligen att det blir bättre :)

Inte ens i månadspeng, får bara lite ibland när jag behöver (enligt dom, om jag bara VILL ha nåt/göra nåt får jag inga pengar)

Kram!

Nyfiken gul

Äldre 18 Jul 22:57

#50

Anonym (Ensam) skrev 2013-07-18 22:35:50 följande:

Hmm... ja, du har faktiskt rätt. Ta sig ut till att börja med. Så, nästa steg, hur tar man kontakt med folk när man väl är ute? Hur skaffar man vänner, hur "hittar man på" grejer?

jag skulle börja i andra änden.

Vilka saker vill du egentligen hitta på? När du väl är utanför dörren, vad känner du för att göra?

Åka o fika på ett kafe med en dator i knät? Besöka museeum? Gå på nån utställning? Ta en långpromenad? Hänga på biblioteket?

ja kort sagt så får du fundera på vad som finns omkring dig där du bor och vad som kan vara intressant för dig att göra . O nej du behöver inte tokälska ideerna, du behöver bara tänka dig att faktiskt "stå ut med det". Du behöver helt enkelt bara börja nånstans.

Ge dig själv en utmaning kanske. Planera nånting utanför dörren varje dag även om det så bara är 15 min.

Ta en promenad med lurar i öronen o lyssna på något du gillar
Gå till stranden, sitt och läs en tidning , drick en läsk, dra djupa andetag och känn varma vindar i ansiktet
Har du en trädgård eller utegård där du bor? Ta gott fika med dig och gå ut o sätt dig
Ta en lunch/fika på stan/byn där du bor
Dra nytta av att du är en tonåring, gör något som en i din ålder skulle uppskatta. Våga vara lite barnslig o löjlig. Släpp loss

Om du inte har nån i din egen ålder att fråga om ni ska hitta på något - kan det inte finnas nån äldre person du uppskattar o du skulle kunna ringa? Nån som vill följa med dig ut eller nån som DU kan följa med på något som är planerat? Nån moster, kusin, eller annan äldre person ?

Jag tror inte att du ska försöka dig på att göra allt på en gång. Du behöver först fundera på vad du skulle vilja ägna din tid åt, vad skulle du vilja göra med ditt sommarlov?

Strukturera upp det hela lite. Sen är det nog lättare att hitta folk att fråga eller närma sig när du vet vad du vill göra och du känner dig mer säker på dina intressen och hur du vill utöva dom.

Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-

Hur tar man sig ut i livet?!

INNEHÅLL