Hur tar man sig ut i livet?!

Hejsan!

Nu har jag inte läst alla inlägg. Bara din trådstart TS. Den fick mig att fundera lite omkring mig själv. Jag kände igen mig en del. Tänkte att jag kunde berätta vad jag har kommit fram till, i mitt liv.

När jag var 15-20 tänkte jag lite som du. Jag försökte passa in. Tycka det var roligt att gå på fester. Försöka hänga med de där andra som var "inne". Man skulle ha många kompisar, så jag försökte det också - att lära känna många människor. Man skulle vara väldigt utåt. Jag kände mig ofta lite deppig. Men skyllde det på p-piller. (visste att man kunde bli nedstämd av dem).

När jag var 22 sökte jag hjälp första gången. Gick i terapi hos en kvinna som var fantastisk. Det första hon sa var: "Du accepterar inte dig själv som du är". Jag tänkte - " va fasen menar hon? Det gör jag väl visst det...."

Nu är jag över 33 och jag kan ge henne rätt. Jag accepterade faktiskt inte den jag innerst inne är. Jag försökte vara som omgivningen speglade att man skulle vara. Jag försökte vara extrovert när jag egentligen är väldigt introvert tex. Numera trivs jag väldigt bra med mitt liv. Jag känner många människor, men har få nära vänner. Jag gillar sociala tillställningar, men bara korta stunder. Jag älskar att vara själv, känner mig avslappnad då.

Även om du har väldigt få intressen - så bejaka dem. Det är faktiskt strunt samma om det inte är intressen som drar till sig andra i just din ålder. Du kanske möter andra spännande människor i andra åldrar. Jag hängde ofta med äldre vänner, för där passade jag bättre in. Försök komma på sånt som du gillar att göra helt enkelt, och gör det. Strunta i vad andra säger om att "i din ålder borde du osv". Det finns inget "borde" för din eller någon annans ålder. Du bestämmer själv vad som är bäst för dig. När du mår bra, så kommer du att möta andra människor som helt enkelt passar dig. Man blir lite som en magnet när man hittat sin egna rätta väg. Då drar man till sig andra/annat som helt enkelt passar in i ditt liv.

Det låter kanske enkelt. Men det är det inte alltid. Man får prova sig fram. Du kanske har fler intressen som du inte vet om än. Våga prova lite hejvilt. Ge det tid. Och jag vet att det känns som om tiden rinner iväg, fastän man bara är 15. Men det gör den inte. Man har all tid i världen och man kan alltid fatta nya beslut i sitt liv.
Gör sånt du trivs med. Som du tycker är roligt. Oavsett vad det än må vara =) 

Äsch - det får du faktiskt protestera mot och förhandla igen. Du är 15 år! Klart du behöver ha en månadspeng! Att ha hand om sitt egna barnbidrag är en mycket bra ide i den åldern. Det borde dina föräldrar förstå. Dra tillbaka dem till förhandlingsbordet en runda till!!

Då förklarar man att det är helt normalt för 15-åringar att ha en egna pengar. Dessutom gör man upp en plan - om du får hela barnbidraget själv, så behöver de ju inte betala allt för dig. Man kommer överens om vad som ska ingå i den summan som du får. Att man tex köper sina kläder själv. 

Det bästa argumentet är (som föräldrar borde lyssna på =)....) att du som ung behöver få lära dig hantera pengar och ha en egen ekonomi. Inför framtiden är det givetvis jättebra. Fråga dina föräldrar "hur ska jag annars lära mig att hantera pengar?" Den borde bita lite..... 

Kom igen - på dem bara =) 

Jo vet du vad? =) Det kan man faktiskt göra! Promenera in på Ica, eller liknande - presentera dig och fråga om de har något jobb som skulle passa. Kanske får du nej. Det fick jag på många ställen. Men då frågar man nästa. Kolla med kiosker tex, dela ut reklam, kanske finns någon grillbar i närheten.

När jag skulle söka sommarjobb så satte jag mig alltid med telefonkatalogen och ringde till alla dem som jag kunde tänka mig vara hos. Jag fick massor av nej. Men också alltid något jobb. Ofta sånt som Konsum, sälja lotter, osv osv.

Det är en jättebra ide med ett litet extrajobb! Av flera skäl. Dels får du egna pengar, och dels träffar du folk på ett helt naturligt sätt. =) 

Lite enklare jobb att få kanske: Enkel städning hos äldre för en fast timpenning. Eller rastning av andras hunar? Klippa gräsmattor? I och för sig så träffar man ju inga jämnåriga då, vilket faktiskt vore en viktig poäng med ett extrajobb. Men lite pengar får man ju in. =)

Visst kan man jobba själv - det gör jag. Jag har eget företag och styr mig helt själv. Stormtrivs med det! Programmerare är väl också ett sånt jobb som man kan ha för sig själv? Tänker att det finns ganska många såna jobb....man ska bara komma på dem....

Haha =) Det finns som tur är några fler yrken =). Tricket är väl att komma på vad som intresserar en. För mig var det hantverk. Så då har jag skapat mig ett jobb inom det där jag säljer sånt som jag tillverkar. Men det kan ju vara många saker. Är man intresserad av språk kan man tex bli översättare och jobba själv inom det. Eller matte (vilket du nog inte var så tänd på?) så kan man bli ekonom och ha en egen rörelse. Tja, man ska bara komma på vad man tycker är roligt att göra.