FruMa skrev 2013-07-10 05:38:00 följande:
Till er som undrar... Jag sökte inte en substitutpappa, utan en livspartner - som jag fann i min make. Vi har nu varit gifta i två år, förlovade i tre år innan dess. Bott ihop sedan 2009. Dottern är 3 månader nu.
Det är inget fel i huvudet på någon av oss två, båda är normalt funtade och allt fungerar verkligen perfekt mellan oss. Är glad att han är lite äldre just för hans kunskap, erfarenhet och ändå vilja att utforska allt på nytt med mig, som om han utforskar det för första gången. Känns magiskt underbart...!
De enda som reagerar på skillnaden i ålder är just de som bara ser det som en siffra. Våra
vänner har inte brytt sig det minsta utan välkomnat kompisens partner utan frågor och fördomar.
Lilla E skrev 2013-07-10 09:48:51 följande:
Mina föräldrar var också skeptiska i början. Jag 17 år och han 29. De försökte att förbjuda och hota med utegångsförbud osv. Jag som alltid hade varit en ängel, det blev en chock.
Efter 3-4 mån insåg dem att detta är en kille som faktiskt inte är elak eller slår, som verkar som en bra kille. Vad finns det då att förbjuda? De lärde känna honom istället för att sätta sig på tvären.
Detta var 6 år sedan. Vi har en son på 2 år och gifter oss om 4 veckor. :)