Jag förlorade min son i trafiken- 'förövaren' var hans pappa!

Har inga råd att ge, men jag förstår att det måste vara fruktansvärt. Som förälder så vill man skydda sina barn och man förväntar sig att den andre föräldern ska göra samma sak. Jag hade aldrig kunnat förlåta.

Har du fått någon att prata med?

Har inget råd att ge annat än att se till att du får någon att prata med. Ibland kan en präst vara ett lagom mellanting om man inte vill prata med en kurator el liknande, även om man inte är religiös.

Kram!

Tack! För orden. Jag har alltid skrivit, och är Tacksam över att jag fann orden/pennan/papperet! För det har hjälpt mig sen jag var barn många ggr o gör det än. Men. Allt kan inte läka m endast skrivandet.. Jag har ingen professionell Pers som jag pratar med. Nära o kära, absolut, men det är ju som sagt, inte nån 'hjälp' utan stöd- som jag är tacksam över! Min styvmamma är präst- du som här ovan nämnde det som förslag- men hon är ju lika personligt berörd/involverad som min riktiga mamma, hon är/var oxå mormor Jag har o kommer ALDRIG ATT FÖRLÅTA honom!!! NÅGONSIN! Värsta är att han aldrig stått för det han gjorde, utan ser hela händelsen som en 'olycka'... P.S. Det här är min första gång jag skriver på det här sättet om allt. Kanske är det ett litet första steg..? Jag vet inte. Men kanske?! Kram j.

Jag kan inte ens förstå hur det känns att mista ett barn på det sättet. Jag känner verkligen med dig, och tror också jag att du behöver ett proffs att prata med. 

*kramar om*
  

finner inga ord.. mer än MÅNGA KRAMAR, inte lätt o mista ett barn.. 

Kram till dig

Alla era ord värmer verkligen mitt hjärta! Blir så rörd å' vet inte vad jag ska skriva för att vara tydlig nog..? SKRIVER DETTA; TUSEN TACK!!! Jag får tårar men styrkan att försöka våga tro å' hoppas samt se framtiden... Inte en dag i taget, utan ETT ANDETAG ÅT GÅNGEN! Kramar i tusen

Åh fy! Det är så lågt en människa kan sjunka! Att oroa sig mer för sitt eget skinn än att hedra sitt döda barn med sanningen....

Finner inga ord! Kram!

Mannen i fråga är inte vatten värd, men han är iallafall inte ditt problem längre. Oavsett om han erkänner eller inte så kommer du aldrig få ditt barn tillbaka i livet igen. Det bästa du kan göra är att försöka glömma att den mannen någonsin existerat för även om han inte åker fast hos polisen så är han straffad med det värsta tänkbara straffet för det han gjort i vilket fall då han alltid kommer att få leva med att han är orsaken till sitt barns död.

Hursomhelst, han är ett avslutat kapitel i ditt liv och du behöver aldrig ha med honom att göra igen.

Hur skall du då göra för att komma över det själv? Tja, det finns tyvärr ingenting att göra. Du kommer alltid att bära på din sorg och du kommer aldrig att komma över det hela och skall heller inte göra det, du har förlorat din son och ha all rätt i världen att gråta och vara ledsen och förkrossad. Däremot är det såklart viktigt att du iallafall försöker så gott det går att leva ditt liv vidare för det är inte så mycket annat du kan göra. Det hjälper inte att vara arg på pappan, det hjälper inte att gräva ner sig själv i sorg eller något annat.

Jag tror någonstans ändå att det viktigaste är att du försöker leva så 'normalt' det går ändå eftersom du måste göra det. Det kommer var tufft, men det är inte så mycket att välja på. D behöver inte tänka så mycket på framtiden heller, utan tänk på nuet istället. Du får njuta av att träffa dina andra nära och kära och du kanske har ett bra jobb att gå till med många fina kollegor. Framtiden kommer att komma oavsett vad du gör och det bästa sättet att få en bra framtid är att leva så gott man kan just nu.

Ta ett litet steg i taget och även om du får hundra bakslag, så ge inte upp!

Ta hand om dig och lycka till!