Anonym (Livsval)

Äldre 2 Jul 12:20

38 svar

Flytt med barn

Jag och min sambo separerade i slutet av maj. Vi har två gemensamma barn födda 07 och 09.

Jag har levt genom familjen, studierna och delvis varit socialt blockerad under flera år pga sambons och mina konflikter och har därigenom inte orkat bygga upp något egentligt eget nätverk, även om jag har vänner så har jag inte orkat engagera mig i dem. Jag har svärmor som jag har god kontakt med men känner ändå att jag inte har någon riktig trygghet i den staden. Sambon är en mycket bra och engagerad far och vill såklart att vi sak ha 50/50 i umgänge och vi har en mycket god och nära kontakt (än så länge, sånt kan förändras). Han kommer fortsätta ha huset (jag har ändå inte möjlighet att ta över då jag fortfarande studerar) men jag kan såklart hyra lägenhet under förutsättningar med bostadsbidrag men jag känner stor ångest inför detta.

Saken är den att jag har min familj 8 mil bort (ca 50 min resa med bil) där bondgård, stort hus med alla bekvämligheter finns och en betydligt reducerad boendekostnad står till godo för mig, till det kommer också min brors familj, samt barnens morfar som bor kvar på gården (inte i samma hus som mitt isof). Alla intresserade av att hjälpa till och engagera sig i barnen – det har de alltid gjort, vi har ofta åkt och besökt morfar. Under sommaren nu har barnen vistats mer där än i sambons stad och ”bott in oss” ordentligt, där min 6-årige son har kompisar som han vid ev. skolstart här skulle komma att gå i samma klass med. Skolan och dagis är bra, byn är liten med skolskjuts vid gården och ren och natur och djurnära miljö. Hos mig här på gården skulle barnen få helt andra dagis/skola-tider, någon finns alltid närvarande, hos min sambo blir dessa tider från halv 6 till halv 5 under vardagarna. Detta är sådant jag har i åtanke när jag funderar.

Jag vet att det dels låter som att jag redan bestämt mig och ”varför ställer jag frågan här” men någonstans behöver jag andras åsikter, jag vacklar inom mig i att fadern är en fin pappa och att jag under andra förutsättningar kring hans stad om jag själv känt mig trygg och säker på att det är där jag vill att mina barn ska växa upp, inte skulle tvekat utan att jag med lugn i hjärtat tagit lägenhet, väntat tills jag pluggat klart (1 år) och under förutsättningarna av ett jobb själv se fram mot att köpa ett hus och bygga vidare på mitt liv i den staden… MEN jag har som uppvuxen bonddotter med värderingar ärvda från den miljön, alltid sett saker från det perspektivet att jag velat flytta ”hem” och ta över gården, vilken också är mycket välskött med jord och skog och fina förutsättningar att leva på. Om jag inte gör det kommer den förr eller senare att säljas.

Ge mig några av era tankar! Sambon och jag har ett förestående samarbetssamtal på soc och jag behöver få lite vinklingar. Har såklart talat med ”de mina” vilka stödjer mig i att försöka få igenom en flytt med varannan helg hos pappan, eller som jag tänker – mer än varannan helg kan de ju få vara hos honom i så fall. Men jag påverkas av pappans ångest inför att jag som han säger, tar barnen från honom.

Anonym (mamma)

Äldre 2 Jul 12:24

#1

Anonym (Livsval) skrev 2013-07-02 12:20:54 följande:

Jag och min sambo separerade i slutet av maj. Vi har två gemensamma barn födda 07 och 09.

Jag har levt genom familjen, studierna och delvis varit socialt blockerad under flera år pga sambons och mina konflikter och har därigenom inte orkat bygga upp något egentligt eget nätverk, även om jag har vänner så har jag inte orkat engagera mig i dem. Jag har svärmor som jag har god kontakt med men känner ändå att jag inte har någon riktig trygghet i den staden. Sambon är en mycket bra och engagerad far och vill såklart att vi sak ha 50/50 i umgänge och vi har en mycket god och nära kontakt (än så länge, sånt kan förändras). Han kommer fortsätta ha huset (jag har ändå inte möjlighet att ta över då jag fortfarande studerar) men jag kan såklart hyra lägenhet under förutsättningar med bostadsbidrag men jag känner stor ångest inför detta.

Saken är den att jag har min familj 8 mil bort (ca 50 min resa med bil) där bondgård, stort hus med alla bekvämligheter finns och en betydligt reducerad boendekostnad står till godo för mig, till det kommer också min brors familj, samt barnens morfar som bor kvar på gården (inte i samma hus som mitt isof). Alla intresserade av att hjälpa till och engagera sig i barnen – det har de alltid gjort, vi har ofta åkt och besökt morfar. Under sommaren nu har barnen vistats mer där än i sambons stad och ”bott in oss” ordentligt, där min 6-årige son har kompisar som han vid ev. skolstart här skulle komma att gå i samma klass med. Skolan och dagis är bra, byn är liten med skolskjuts vid gården och ren och natur och djurnära miljö. Hos mig här på gården skulle barnen få helt andra dagis/skola-tider, någon finns alltid närvarande, hos min sambo blir dessa tider från halv 6 till halv 5 under vardagarna. Detta är sådant jag har i åtanke när jag funderar.

Jag vet att det dels låter som att jag redan bestämt mig och ”varför ställer jag frågan här” men någonstans behöver jag andras åsikter, jag vacklar inom mig i att fadern är en fin pappa och att jag under andra förutsättningar kring hans stad om jag själv känt mig trygg och säker på att det är där jag vill att mina barn ska växa upp, inte skulle tvekat utan att jag med lugn i hjärtat tagit lägenhet, väntat tills jag pluggat klart (1 år) och under förutsättningarna av ett jobb själv se fram mot att köpa ett hus och bygga vidare på mitt liv i den staden… MEN jag har som uppvuxen bonddotter med värderingar ärvda från den miljön, alltid sett saker från det perspektivet att jag velat flytta ”hem” och ta över gården, vilken också är mycket välskött med jord och skog och fina förutsättningar att leva på. Om jag inte gör det kommer den förr eller senare att säljas.

Ge mig några av era tankar! Sambon och jag har ett förestående samarbetssamtal på soc och jag behöver få lite vinklingar. Har såklart talat med ”de mina” vilka stödjer mig i att försöka få igenom en flytt med varannan helg hos pappan, eller som jag tänker – mer än varannan helg kan de ju få vara hos honom i så fall. Men jag påverkas av pappans ångest inför att jag som han säger, tar barnen från honom.

Hur skulle du själv känna om du förväntades reduceras till vh-förälder?

h8him

Äldre 2 Jul 12:25

#2

Låter pappan dig ta barnen med i en ev. flytt?

Anonym (Livsval) Trådstartaren

Äldre 2 Jul 12:35

#3

Nej, pappan vill ha vv, det skulle jag också vilja! Men i mitt liv har jag alltid gett vika för min egen rätt, flyttat till och sedan blivit den som förlorat mest. Det som känns denna gång är att jag gör det igen, jag står inför ett livsval. Tyvärr även barnens livsval och det är det som gör det så svårt. Står mycket på spel med gården. Är det dags att jag kämpar och tar för mig denna gång? Kommer barnen att hata mig för att tvinga dem att bara träffa pappan på helgerna?

Misantrop

Äldre 2 Jul 12:40

#4

Anonym (Livsval) skrev 2013-07-02 12:35:36 följande:

Nej, pappan vill ha vv, det skulle jag också vilja! Men i mitt liv har jag alltid gett vika för min egen rätt, flyttat till och sedan blivit den som förlorat mest. Det som känns denna gång är att jag gör det igen, jag står inför ett livsval. Tyvärr även barnens livsval och det är det som gör det så svårt. Står mycket på spel med gården. Är det dags att jag kämpar och tar för mig denna gång? Kommer barnen att hata mig för att tvinga dem att bara träffa pappan på helgerna?

Men du viker dig ju inte om ni har varannan vecka. Det är väl en alldeles utmärkt grund att stå på som troligtvis är det bästa för barnen och förhoppningsvis känns rättvist för föräldrarna.

Du kan förstås ta striden men jag tror nog du kommer förlora den och i bästa fall uppnå vv och barnen fortsätter vara skrivna hos pappan.

Jag kommer aldrig förstå de föräldrar som tycker att barnen är mer deras än den andra föräldern och sätter sin egen önskan framför den andra föräldern och även barnen i vissa fall.

Machapuchare

Äldre 2 Jul 12:41

#5

Barnen är etablerade där de bor. Kanske de skall bo hos pappan och ha umgänge med dig varannan helg, om du väljer att flytta ifrån dem?

Anonym (..)

Äldre 2 Jul 12:41

#6

Eller så bor de hos pappan och träffar dig vh det som du kräver att pappan skall tycka är okej men jag måste säga att du la fram din sida fint allt positivt med att ha närheten till pappan den glömde du helt bort

h8him

Äldre 2 Jul 12:44

#7

Anonym (Livsval) skrev 2013-07-02 12:35:36 följande:

Nej, pappan vill ha vv, det skulle jag också vilja! Men i mitt liv har jag alltid gett vika för min egen rätt, flyttat till och sedan blivit den som förlorat mest. Det som känns denna gång är att jag gör det igen, jag står inför ett livsval. Tyvärr även barnens livsval och det är det som gör det så svårt. Står mycket på spel med gården. Är det dags att jag kämpar och tar för mig denna gång? Kommer barnen att hata mig för att tvinga dem att bara träffa pappan på helgerna?

Du kan ju så klart flytta "hem" men du kan ju inte ensam bestämma över era barn. Istället för att prata med dina föräldrar osv så borde du föra en dialog med barnens pappa.

Anonym (Livsval) Trådstartaren

Äldre 2 Jul 12:58

#8

Ja, nog är det så, men man måste ju tala för sin sak - hade jag inte gjort det och förklarat mina motiv hade jag inte haft något alls här att göra, ex. "jag vill flytta med barnen vilket innebär att den andra föräldern tvingas ha dem mindre - vad tycker ni jag ska göra". Vad ger eg. någons rätt om man inte förklarar sina motiv, fördelar/nackdelar? Hade ju också kunnat skriva att pappan var en skitstövel om jag bara ville ha enkelriktade svar.
Det är inte det att jag inte redan vet att jag BORDE bo kvar för pappans skull, frågan är bara hur mycket man ska driva för sin egen lycka eller inte i fråga om barn när vi är de som har makt att bestämma över dem. Vilken uppväxt man ger dem etc. både i fråga om miljö och umgänge. Äh antar jag redan vet. Man blir tvungen att dra den där nitlotten - igen. Förbannat synd bara för det råkar alltid vara kvinnor som viker sig, hamnar i ek. underläge. Stannar jag vinner han allt och jag sitter med lägenhet med balkong på sin höjd och hos pappan bor de kvar i huset med trädgård och alla möjligheter... Barnen vinner såklart på det att de får träffa oss bägge lika mkt. Det är väl alltid det som väger tyngst.

h8him

Äldre 2 Jul 13:01

#9

Anonym (Livsval) skrev 2013-07-02 12:58:08 följande:

Ja, nog är det så, men man måste ju tala för sin sak - hade jag inte gjort det och förklarat mina motiv hade jag inte haft något alls här att göra, ex. "jag vill flytta med barnen vilket innebär att den andra föräldern tvingas ha dem mindre - vad tycker ni jag ska göra". Vad ger eg. någons rätt om man inte förklarar sina motiv, fördelar/nackdelar? Hade ju också kunnat skriva att pappan var en skitstövel om jag bara ville ha enkelriktade svar.
Det är inte det att jag inte redan vet att jag BORDE bo kvar för pappans skull, frågan är bara hur mycket man ska driva för sin egen lycka eller inte i fråga om barn när vi är de som har makt att bestämma över dem. Vilken uppväxt man ger dem etc. både i fråga om miljö och umgänge. Äh antar jag redan vet. Man blir tvungen att dra den där nitlotten - igen. Förbannat synd bara för det råkar alltid vara kvinnor som viker sig, hamnar i ek. underläge. Stannar jag vinner han allt och jag sitter med lägenhet med balkong på sin höjd och hos pappan bor de kvar i huset med trädgård och alla möjligheter... Barnen vinner såklart på det att de får träffa oss bägge lika mkt. Det är väl alltid det som väger tyngst.

Varför måste barnen bo hos dig? Ska du arbeta på en gård med tillhörande skog så låter det som om det kan bli många timmars arbete per dag. Hur bra är det för barnen?

Varför "vinner" pappan om du inte flyttar hem? Vet han ens att du funderar i de här banorna och att ni har en "tävling"?

Om du vänder på det hela, skulle inte barnen kunna ha det bra om de bodde hos sin pappa och var hos dig under lov och klämdagar? Bara som en fundering.

Anonym (..)

Äldre 2 Jul 13:03

#10

Ja tänker du att du stannar för pappans skull då drar du nitlotten, tänker du däremot att du stannar för barnens skull och barnens rätt till nära kontakt med båda sina föräldrar ja då drar du vinstlotten.

Flytt med barn

INNEHÅLL