• Fool

    Att komma över omöjlig kärlek

    PrimitivMan skrev 2013-09-24 11:10:08 följande:
    Nej du är lika mycket passiv åskådare som den andra parten i en otrohetsaffär. Bara för att du inte har handen på ratten så är det inte att du deltar i handlingen. Du kan säga "Nej jag vill stiga av. Jag vill inte vara med om att bryta mot lagen". Men antagligen, så länge du inte framfarten är av sådan art att du känner fara för ditt liv så kommer du antagligen tänka att han är kapabel att fatta sina egna beslut och kan hantera att köra bilen i 120 istället för 110. 

    Det är bara den som bedrager sin partner som har ett ansvar. Sen kan man känna empati för den drabbade eller inte. Men vi drabbar andra på olika sätt hela tiden. Jobbet jag får genom att vara bättre på sälja mig än den personen som verkligen skulle behöva ett nytt jobb. Jag som tom redan hade ett jobb. Hur vi än försöker så kommer vi påverka andra på ett negativt sätt. 
    Är man passiv åskådare när man ligger med någon menar du...du verkar onekligen ha en märklig syn på vad passivitet innebär. Skrattande
  • Fool
    PrimitivMan skrev 2013-09-24 11:20:36 följande:
    Man är passiv i förhållande till den personens relation med sin partner. Det är inte jag som har lovat trohet mot hennes partner. 
    Sant , du har inte utgett några löften det har hon , men hon bryter sina löften med hjälp av dig , alltså deltar du i att dels hjälpa henne bryta sina löften och dels i vad konsekvenserna av otrohet för med sig för hennes familj.
  • Fool
    Anonym (?) skrev 2013-09-25 01:50:10 följande:
    Troligen. Vi människor är inte maskiner. 
    Och bara för att man inte själv gjort något dumt mot en annan människa så kan man absolut inte kritisera handlingen i sig ?... låter märkligt.. få se jag har aldrig lånat pengar av en kompis och skitit i att betala tillbaka.. alltså har jag ingen som helst rätt att kritisera någon som gör så eftersom jag saknar förståelse och erfarenhet...låter det rimligt ?

    Eller kan det vara så att oavsett vilka erfarenheter och kunskaper man har så väcker vissa typer av handlingar , som tex otrohet , avsky eftersom de helt enkelt är avskyvärda handlingar ?

    Jag menar... vi är ju människor inte maskiner ... alltså kan vi känna empati för någon som blir sviken och förnedrad samt kännna avsky för handlingen i sig ?    
  • Fool
    FeliciaA2 skrev 2013-09-25 14:26:51 följande:
    En allmän fundering kring denna och andra trådar här på FL. Ibland irrar sig diskussionen iväg avsevärt från ursprungsfrågan. Det finns just nu minst 3-4 trådar som fastnat i skuldfördelning, ansvar och etik. Varför inte skapa en egen tråd om detta i stället så kan TS få diskutera det som avsågs i stället?

    Jag har gjort fel i detta också men likväl är det oartigt att kidnappa en tråd! TS har dessutom påpekat nyligen att hon vill tillbaks till ursprungsfrågan!!!

    Jo sådana trådar har en tendens att hamna på sidospår , inte helt onaturligt iof eftersom otrohet är ett kontroversiellt ämne. Men ang TS huvudfråga så... är den kanske inte riktigt så enkel , eller rättare sagt , svaret på frågan ÄR ganska enkel och har repeterats hundratals ggr på denna tråd , släpp ALL kontakt med din älskare och fokusera på din familj.... men TS verkar helt enkelt inte vilja göra det , hon vet ju själv svaret på sin egen fråga men saknas det vilja att göra det så lär det heller inte hända något.... jag får känslan av att frågan egentligen inte handlar om HUR TS ska göra...utan snarare om hur TS ska göra för att öht viljan ATT göra det.

    Hur hjälper man någon sluta röka om personen inte vill sluta röka ?
  • Fool
    Anonym (x) skrev 2013-09-25 15:38:07 följande:
    Här håller jag med dig. Jag vet själv hur jag faktiskt mer eller mindre förr nästan kände avsky bara jag hörde om någon som var otrogen. Just därför att jag visste hur ont det gör människor runt om när det uppdagas. Nu är jag i en annan sits och jag förstå att det inte alltid är som det ser ut. Erfarenhet eller bara ändrat mitt tycke o smak efter vad jag själv upplevt? Inte vet jag... det kanske är samma sak till o med.

    Men som sagt. Håller med dig här. Det är självklart tycker jag att man visst kan känna saker mot en viss sorts handling även om man inte varit med om det själv. Jag tycker t ex det är en avskyvärd handling att mörda någon. Sedan kanske jag kan känna med mördaren om jag får bakgrundsfaktan bakom men det är fortfarande en avskyvärd handling. Det kan man aldrig komma ifrån, hur förmildrande omständigheter det än är.

    När det kommer till just otrohet så tycker jag ungefär detsamma som ovan. Ja, jag kan kanske känna med personen som är otrogen men själva handlingen tycker jag fortfarande är fel. Frågan är hur vi människor ändå fortsätter med det? Även om vi tycker det är fel? Är det av bara sexuella känslor som vi låter styras av eller kanske kärlek till den vi är otrogna med? Varför gör vi inte slut på vårt förhållande först? Är det ok att år ut och år in bedra den man lever med? Nä, det är det inte skulle de flesta nog svara. Men min fråga kvarstår... varför gör vi så? Är det av lathet? 
    Jo självklart kan jag förstå att man ser saker och ting på ett annat sätt och får en djupare förståelse för det då man själv upplevt dem än när man inte upplevt det... jag hade tex en bild av hur det kunde kännas att hoppa fallskärm innan jag själv gjorde det , och visst var det en helt annan känla att faktiskt uppleva hur det känns att hoppa från ett plan från 4000 meter höjd.... känslor är svåra att beskriva logiskt , man måste nästan ha upplev dem för att kunna förstå , hur förklarar man för en blind hur en sommaräng ser ut , upplevs och känns ? Hur förklarar man för en döv vilka känslor musik kan väcka ?.. så visst förstå jag vad du menar.

    Det jag menar är att oavsett om man har eller inte har samma upplevelser för andra så finns det handlingar som inte känns ok , oavsett vilka erfarenheter man har , otrohet (som symboliserar svek) är ett , våld ett annat , utnyttjande ett annat , etc , etc...så även om man själv pga sina egna iupplevelser kanske bättre kan förstå vilka mekanismer som leder till en otrohet , hur det känns , etc så förändrar det lixom inte att handlingen i sig inte är bra och att det heller inte kommer uppfattas som bra av andra och väcka kriti , vilket är något jag anser man ska kunna tolerera , inom rimliga gränser såklart. Sen kan jag givetvis förstå att det inte är speciellt kul att ta kritik , men jag tror att man som vuxen oxå bör vara kapapabel att kunna avgöra om kritiken är välgrundad eller ej , det är oxå förståelse , pårecis som man kan ha förståelse för varför otrohet uppstår så kan man oxå ha förståelse för att det väcker kritik.

    Jag tycker ungefär som du , jag anser mig ha hyfsat bra förståelse för varför otrohet uppstår , vilka mekanismer som ligger bakom , varför människor agerar som de gör , etc... men jag har noll förståelse eller tolerans för bortförklaringar , ursäkter och försök att förringa det svek det faktisk är. Och tyvärr florerar ursäkter ganska fritt , finns tom de som tom menar på att otrohet är något som är bra för alla i förhållanden , även för den som blir bedragen.....Drömmer

    Varför människor gör så och har gjort så i alla tider är en bra fråga , bevisligen spelar det ingen roll hur stora insatserna är , människor har genom hostorien visat sig vara beredda att riskera livhanken för ett nyp vid sidan av eller för en förälskelse. Se bara på tex Clinton som var beredd att offra sin post som president för en av världens mäktigaste nationer för att få sig ett nyp med en en älskarinna... varför ? Jag tror inte det finns en enkel förklaring utan många olika förklaringar , förhållande , personlighet , omständigheter , psykologi , etc.. vilka ibland kan sammanfalla eller verka var för sig.
  • Fool
    Anonym (ångest) skrev 2013-09-27 09:42:15 följande:
    Nu har han ändrat sig igen och vill fortsätta träffas - gör så ont och är så svårt för oss båda att bryta när vi egentligen inte vill (ni har övertygat mig om att min vilja saknas). MEN så här kan vi ju inte fortsätta - vi har ingen framtid!
    Jo visst kanb jag förstå att det är svårt.... man skulle kunna jämföra det med alkoholmissbruk eller något annat missbruk , man får en kick av det som man mår bra av under tiden man är påverkad , resten av tiden mår man skit och känner abstinens... som allat annat missbruk får det konsekvenser för ens omgivning... och som all annat missbruk så är det oftast inte förrän det händer något drastiskt som personen hittar den verkliga viljan att sluta... för en alkis kanske väckarklockan kommer när fru och barn lämnar personen och ansöker om ensam vårdnad... för en rökare kanske väckarklockan kommer efter ett läkarbesök där man konstaterar att man har en 70 årings lungkapacitet... etc...ofast är det något drastiskt som triggar personen att ta steget och verkligen sluta.

    I ditt falll har det lixom inte hänt något drastiskt , livet flyter på ändå och det enda hindret är väl ditt eget samvete och den är som sagt inte helt pålitlig då den lätt kan sättas åt sidan med diverse självlögner , rationalisering , etc...det krävs mycket mer vilja och diciplin i sådana fall.
  • Fool
    FeliciaA2 skrev 2013-09-27 10:18:35 följande:
    Jag klickar "gilla" på Fools kommentar :)

    Tack Skål
  • Fool

    För att fortsätta på missbruksteorin...

    Som alla missbrukare så är det mycket svårare att sluta om man umgås med andra missbrukare... en alkis som försöker sluta kommer finna det mycket svårare att sluta om han / hon umgås med andra alkisar som peppar missbruket med diverse ursäkter och rationalisering... äh kom igen nu , ett glas dör du väl inte av... en rökare kommer ha svårt att sluta om han / hon umgås med andra rökare som bollmar friskt , och erbjuder cigaretter....i ditt och din älskares fall kan man väl säga att ni missbrukar förhållanden och ni använder er båda av exakt samma ursäkter och självlögner för att fortsätta ert missbruk , och ni peppar varandra till det.... det är DÄRFÖR man brukar rekommendera NOLL kontakt med varandra tills suget och abstinensen lagt sig... vilket i ert fall blir svårt pga er arbetssituation... altså krävs det en enorm viljestyrka och självdiciplin för att klara av frestelser när man hela tiden omges av dem...och dessutom blir peppad att falla tillbaka i sitt missbruk av någon annan missbrukare.

    Då är det viktigt att du inser att den andre missbrukaren faktiskt ÄR en missbrukare oavsett hur trevlig och fantastisk personen är i övrigt , att han drivs av exakt samma mekanismer som du själv gör och att du då är noga med att påpeka att du håller på och sluta och ber honom respektera det... han kämpar antagligen med samma process som du gör viljet antagligen förklarar hans velande fram och tillbaka. Om ni inte kan undvika varandra helt så kanske ni iaf kan undvika varandra så gott det går , dvs minimera all slags kontakt , avsluta all kontakt på privat tid och minimera kontakten på arbetstid och hålla det till en strikt professionell nivå och bara om det är absolut nödvändigt. 

  • Fool
    Anonym (x) skrev 2013-09-30 13:12:52 följande:
    Ja, tror som du här också. Det är nog inte bara en enkel förklaring utan många olika faktorer som bidrar. Har faktiskt inte tänkt på det sättet tidigare, att det t om finns folk som riskerar sina höga poster genom att vara otrogna under långa tider. Har lite lättare att förstå utifall det skulle råka hända någon gång men att veta vad man riskerar och ändå hålla på... konstigt det där.
    Jag tror at svaret på den gåtan är dels hybris och framförallt vår förmåga att ljuga för oss själva.... lyckas man intala sig själv att man under några omständigheter aldrig någonsin kommer bli påkommen så spelar det ingen större roll hur höga insatserna är , man kommer ju aldrig åka dit på det....

    LIte som att spela poker och intala sig själv att med denna hand så finns det inga som helst möjligheter at förlora  , alltså kan man satsa allt man har , för man vet ju med all säkerhet att man kommer vinna. 
  • Fool
    Tomheten skrev 2013-09-30 21:33:41 följande:
    Vi blev för övrigt aldrig påkomma, trots att relationen varade över ett par år (tekniskt sett var bara jag otrogen under ett par månader, sen skilde jag mig, men han var det hela tiden). Under hela vår relation var vi dock övertygade om att det bara var en tidsfråga, och vi förväntade oss att det skulle ske. Efterhand som det fortgick och vi INTE avslöjades blev vi allt slarvigare med att dölja. Någonstans tror jag faktiskt att vi VILLE bli avslöjade.

    Det där ser man ganska ofta i otrohets och älskarinne trådar...man gör sitt bästa för att på något sätt "glömma" dom fula delarna i förhållandet med sin älskare / älskarinna... man pratar BARA om hur fint och romantiskt det är , om kärlek , känslor , hur otroligt fin den andre är... osv... men vill på inget sätt bli påmind om den andra och klart fulare sidan på myntet.... då brukar man reagera ganska kraftigt på allt som ens antyder om dom fula delarna...

    Fanns en tråd här för ett tag sen där ett gäng kvinnor som var i förhållande och hade förhållande med mäns som oxå var i förhållande ytbytte tankar... inget ovanligt iof.... finns ganslka många sånna trådar... men det som var speciellt med just den tråden var dels att det var ett flertal kvinnor som utbytte tankar under lång tid och dels för att de var extremt noga med att inte acceptera någon slags kritik öht.. allt som ens kom i närheten av att antyda att det faktisk förekom otrohet blev genast hänvisade att hålla käften eller dra någon annanstans , alt anmälda...

    Det som var fascinerande (och delvist skrämmande) att se var hur dessa kvinnor effektivt lyckades trolla bort att de öht var otrogna och deltog i någon annans otrohet , alla inlägg handlade endast om hur fint och vackert deras romanser var , hur underbara deras älskare var , långa eloger till kärleken , långa kärleksförklaringar till sina resp ölskare... osv.... ett år senare skrev samma kvinnor exakt samma saker de hade skrivit i början av tråden , nästan så det blev värre med tiden eftersom de hade effetikt gjort sig av med alla oliktänkande , de stog fortfarande kvar och stampade på exakt samma ställe... ett tydligt exempel på hur människor effektivt kan rationalisera , förneka bort "obehagliga" saker och hur man kollektivt kan hjälpas åt att driva den rosaskimrande drömvärlden , inte bara med sin älskare utan även med andra likasinnade. 
Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek