• Fool

    Att komma över omöjlig kärlek

    Anonym (ångest) skrev 2013-09-10 21:22:17 följande:
    Tack igen för en intressant diskussion. Dock måste jag faktiskt opponera mig mot alla som tycker att min älskare är en skit/loverboy som bara låtsas vara min vän för att få sex. Hur i hela fridens dar kan ni göra en så ingående analys av en människa som ni aldrig har träffat?! Visst, han bedrar sin fru men jag bedrar min man - hur kommer det sig då att ni är bergsäkra på att han bara är ute efter sex medan jag blir utnyttjad?? Upprepar att vi varit mycket nära vänner i många år - långt innan vi inledde ett intimt förhållande. Och jag är helt övertygad om att han har mer än rent sexuella känslor för mig även om de i inte är starka nog för att få honom att bryta upp från sin familj.
    Skithögsanalysen kommer nog ifrån hans handlingar , dvs han bedrar sin fru och lindar dig runt sitt finger trotts att han är medveten om vad det innebär för dig , hade han älskat dig på riktigt så hade ha antingen lämnat sin fru för dig eller släppt dig fri så att du slapp fortsätta i en destruktiv relation som du inte mår bra av och som inte har någon framtid eller träffa någon som väljer dig som ett förstahandsval , älskar man någon vill man inte se personen må dåligt... skithög kanske är fel ord , han har säkert bra sidor oxå... en väldigt egoistisk människa som väljer att äta kakan och ha den kvar , förse sig med vad det nu är han får ut av ert förhållande på sin frus och din bekostnad....kanske är en bättre beskrivning.

    Om vi för en stund antar att du har rätt i att han har ett hjärta av guld.... förändrar det det faktum att du.

    1) Att du har ett destruktivt förhållande som inte har någon framtid ?
    2) Att du medverkar i att bedra en annan kvinna ?

    Men du verkar fast besluten att fortsätta träffa honom och det får man respektera , ditt liv , dina val , man får väl helt enkelt hoppas på att du inte tar allt för mycket skada av detta samt att du inom en snar framtid träffar någon som väljer dig som ett förstahandsval Skål
  • Fool
    Anonym (Solvippan) skrev 2013-09-11 12:05:39 följande:



    Vill vara lägga in en brasklapp här - man kan älska fler än en man/kvinna men bara vara lojal mot en (oftast).

    Om nu du käre läsare motsäger dig detta faktum - inse ändå att det finns folk som kan. Vi alla kan odiskutabelt älska 1, 2, 3 .., 10 egna barn utan att ifrågasätta att kärleken kan innefatta många men ändå vara lika sann.

    Det kan man säkert , inget jag säger emot , att människor kan ha känslor för flera är inget nytt eller konstigt. Men oavsett vad man KÄNNER så ursäktar det fortfarande inte dåliga HANDLINGAR... finns en skillnad mellan handling och känslor. Att bara prata känslor... men båda älskar ju bara så mycket... är inte riktigt korrekt , det hade säker fungerat bra att bara snacka kärlek om båda varit singlar , men i detta fall så innebär den fantastiska kärleken oxå dels ett svek mot hans fru samt att TS mår dåligt över att alltid vara nummer två i ett förhållande utan framtid.

    Även om loverboy nu skulle vara hopplöst förälskad i TS så kommer man fortfarande inte ifrån att han dels bedrar sin fru (ingen bra handling) och dels fortsätter sitt förhållande med TS fullt meveten om att hon mår dåligt av det (ganska egoistiskt det med). En osjälvisk handling hade varit att antingen lämna frugan för TS skull eller släppa TS fri , men det väljer han inte utan han väljer det som passa HONOM bäst , dvs... egoism. Han kanske själv intalar sig att han bara vill alla väl och att han bara "älskar" , men det går som sagt inte att komma ifrån att handlingarna i sig är väldigt egoistiska.... vad är det an brukar säga... "the way to hell is paved by good intentions" ?

    Att jämföra med barn håller inte riktigt , för det första så innebär det inte ett svek mot det första barnet att man även älskar det andra barnet , för det andra om man nu VET att det ena barnet mår dåligt av att man älskar det så skulle iaf de flesta någorlunda ansvartagande föräldrar sluta upp med att göra något barnet mår dåligt av , en någorlunda frisk förälder skulle offra sina egna "behov" för att barnet ska få det bra och ha en bra framtid .    
  • Fool
    pratglad och passionerad skrev 2013-09-12 10:30:05 följande:
    Tyvärr ligger det nog i sakens natur ibland (ofta?) att även den som drar i trådarna är mer eller mindre skadad. Kanske har hen en svag självkänsla och behöver bekräftelsen för att må bra. "Utnyttjandet" av den andra, den förälskade som står och väntar, är inte medvetet eller av illvilja.. Det sker intuitivt då man rationaliserar sitt beteende, romantiserar och intalar sig själv (och älskaren/-innan) att det är något fint och vackert.

    Mitt i den faktiskt smutsiga otrohetsaffären ser man inte detta och det är sannolikt mycket få som har insikt och självbehärskning att sköta det snyggt. Det är lika svårt för den som drar i trådarna att sluta, bekräftelsen har blivit ett beroende. När det blir tyst och tomt för länge så smyger sig behovet på. Även när man försöker bryta och sluta, när medvetandet börjar klarna, är det svårt..
    Det blir som en påse Polly; bara eeen till.. sen ska jag inte mer..

    Kanske är detta anledningen till att man nog inte kommer hitta så jättemånga som lyckas sköta detta snyggt. De flesta bryter först när man kommer till en kris, blir upptäckt eller när balansen förändras drastiskt (exempelvis när den ena lämnar och börjar ställa krav på ett tydligare sätt).

    Jag är full av beundran för er som lyckas förändra era liv och bryta upp. Att stå fast, mod att gå emot sina mest primitiva känslor och styra stadigt åt andra hållet. Det är verkligen inte lätt. Med den kunskap och förståelse jag har vet jag inte om jag skulle ha styrkan känslomässigt att lyckas. Vill gärna tro det men vet att jag bara är en liten kille innerst inne som vill bli sedd och älskad.   
    Mycket bra skrivet !!!
  • Fool
    Anonym (x) skrev 2013-09-13 09:50:57 följande:
    Men glöm nu inte att jag öppnade dina ögon ytterligare och kom ihåg att vi är bara människor, med fel och brister och vet du... vi har faktiskt vår fulla rätt att göra "fel", även vi hemska människor ;) 
    Reagerar på exak samma sak som Johan75 , vadå "vi har faktiskt vår fulla rätt att göra "fel", även vi hemska människor ;) " ? , kan du förklara närmare ?
  • Fool
    Anonym (x) skrev 2013-09-13 12:38:48 följande:
    Johan 75 o Fool: jag syftade på ett inlägg där någon visst hade retat sig på mig. Jag återgav bara i text vad vederbörande hade sagt till mig.

    Försökte väl vara lite ironisk men det är svårt med det skrivna ordet. Kan läsas lite fel.

    Menade bara att det är mänskligt att fela... liksom. Vill inte dra hela historien igen men i korta drag menade jag att vi kan aldrig veta varför någon är otrogen. Vi vet aldrig hur denne någon har det i sitt liv. Och att det är inte upp till oss att "döma" andra om det de gör är rätt eller fel. Självklart är det inte rätt att vara otrogen men jag vill ändå inte döma någon. Och självklart är det synd om alla inblandade.

    Ursäkta att det blev lite fel... 

    Nja , men var går gränsen mellan att kritisera och att dömma ?
    Om någon gör något som får som konsekvens att en annan människa mår väldigt väldigt dåligt , är det inte naturligt att man då oxå får kritik för det ? Jag menar om ingen någonsin fick kritik för dåliga handlingar även i andra sammanhang , hur skulle då vårt samhälle se ut ? Varför skulle kritik vara ok i andra sammahnag men inte vid otrohet ?

    Är det inte en smula barnsligt att inte tolerera någon som helst kritik , när man klantat sig ? 
  • Fool
    Anonym (x) skrev 2013-09-13 17:44:00 följande:
    Ursäkta? Jag har inte sagt ett enda ord om kritik. Nu ska vi inte snärja in oss i någon konstig diskussion om vad som är vad. Eller? Men men, om du nu vill ha ett svar från mig om vad jag tycker att döma/kritisera är, så kan jag väl försöka (rycker lite på axlarna här och ursäktar mig redan nu om jag skriver något du/ni inte tycker om). 

    Kritik: är bra. Det är ofta sanningar som vi inte vill höra men som kan vara bra för oss.
    Att döma någon: att förkasta andras verklighet. Jag tycker inte att  man ska "peka finger" och typ försöka tränga sig på, genom att försöka "läxa upp" andra och berätta för dom om vad som är rätt eller fel.
    Gränsen tycker jag går där empatin för andra människor tar slut.

    Kritik får man tåla och det är när du exempelvis säger att du tycker det är fel att vara otrogen. Fine, det är ok. Men om du talar om för en annan människa att hon/han är typ "dum i huvet" eller nå´t annat dumt för att denne har varit otrogen, då är det att döma.

    Jag brukar tänka på ett talesätt som Nitche (stavas?;) tror jag det var som sa:

    "Om vi kunde förstå att vi inte kan förstå varandra, skulle vi förstå att vi inte kan förstå. Först då skulle vi förstå." 

    (Ps. det krävs att man läser meningen ett par ggr och riktigt tänker till. Annars verkar den bara virrig;)

    Ja... nå´t sån´t var det han skrev en ggn för länge sedan men jag tycker det säger rätt mycket. Vad tycker du/ni? 

    Oj, vilket konstigt inlägg detta blev men jag är inte så van vid att ge mig in i diskussioner på det här sättet. Bra övning för mig dock. Hoppas ni fattade något av vad jag skrev i alla fall. Jag brukar dock virra till det när jag ska försöka göra mig förstådd (oj, Jdet var värstanes vad många av ordet "förstå" det blev;) 
    Nej du har inte skrivit något om kritik , vilket är anledningen jag tog upp frågan eftersom om man kallar all slags kritik för "fördömmande" så tror jag man är ute på fel spår

    Ok , jag håller med om gränsdragningen , att kalla folk för dumma  huvudet är rena personliga påhoppen , dessutom kritiserar man då personen och inte handlingarna , so far so good. Problemet är bara att ALL slags kritik väldigt gärna avfärdas som "fördömmande" även sådan kritik som avser handlingarna och inte personen.

    Så den fina förståelsen du skriver om verkar i de fallen vara ganska ensidig , om man inte kan ha förståelse för att vissa handlingar väcker kritik , men samtidigt pratar om att man måste visa förståelse , har man då inte en väldig ensidig bild över vad förståelse innebär ?

    I denna tråd har det förekommit relativt få personliga angrepp enligt din egen definition , det mesta av kritiken har kretsat runt några issues , dels att man bedrar sin partner , dels att man fortsätter i en destruktiv relation , och dels i att man medverkar i att bedra en annan människa... varför då så mycket snack om fördömmanden ?
  • Fool
    Anonym (x) skrev 2013-09-14 13:57:29 följande:
    Oj, det var värstanes vad invecklat det blev här då. Jag har förklarat var min gräns går och som JAG ser det så har vi egentligen samma syn på saken fast du vill få det till att jag inte förstår att kritik är bra. Jag säger ju att all kritik inte är lika med fördömande ju! Ensidigt? Nähädu, jag har full förståelse för att en del inte tycker som jag och johodå, jag kan visst förstå andras resonemang. Men för den skull behöver jag väl inte hålla med?

    Min gränsdragning mellan att förstå andra och respektera andras åsikter gentemot att fördöma är helt klar. Men vet du vad? Eftersom jag är människa så är jag i ständig process och är inte sämre än att ändra min åsikt angående saker och ting. Det är därför det är så roligt att diskutera här jue;) När andra visar och berättar hur de tänker om olika ämnen, öppnas nya världar för mig. Tycker det är en spännande tråd och jag måste medge att jag har faktiskt inte läst hela så min vinkel kan kanske te sig lite "konstig", vad vet jag.

    Ville bara ha lite råd och fick det. Sedan att det blev en diskussion om kritikens/dömandets vara eller icke vara, var inte min mening från början. Fast kul att ta del av hur du tänker, det är det ju.

    Jag brukar tänka att hårda omdömen ofta beror på okunnighet. Alltså att jag inte har alla fakta för att kunna förstå hela situationen, om du förstår hur jag menar.

    Men jag hänger inte riktigt med i alla svängarna här, ni får ursäkta det. Är som sagt inte van vid att kasta mig in i trådar på detta sättet. Men man lär sig, likamed kul ;)  
    Ja självklart kan man ha olika åsikter , det är väl det som är poängen med öppna trådar som denna , det jag menar är att det är fel att tro att man är bättre eller kunnigare än de som kritiserar bara för att man har en öppnare inställning till otrohet , man kan ha väldigt bra förståelse för anledningar och mekanismer som leder till otrohet , men för den delen anse att otrohet är vidirgt oavsett , precis som man kan ha en väldigt bra förståelse för varför en människa våldtar , mördar , etc , men ändå anse att handlingarna i sig är förkastliga.

    Förståelse och acceptans är inte samma sak , man kan förstå saker utan att för den delen acceptera det. 
  • Fool
    Anonym (Scorched) skrev 2013-09-16 13:18:46 följande:
    Det är inte lätt. Bästa sättet är att hitta någon ny eller försöka hitta tillbaka till sin vanliga partner kanske. Om dte inte är för sent.

    Det värsta är ifall man känner sig osäker på varför relationen (oavsett otrohetsrelation el ej) tog slut. Man börjar tvivla på vad som var sant och i sin fantasi kan man komma upp med scenarion som är värre än vad den riktiga sanningen är. Bättre att få reda på sanningen även om den är svår att smälta. Det är nog bättre att tex få höra "jag ville bara ha sex" än "Jag älskar dig men kan inte lämna mina barn" för att ta ett klassiskt exempel. 

    I mitt fall tror jag inte att jag fått reda på den fullständiga sanningen från min fd älskarinna. Det smärtar mig enormt för det är en person som jag lät komma mig mycket nära och litade på. Som jag själv var helt öppen mot. Jag har hela tiden vetat om att det funnits saker  hon inte berättat. Att hon träffat andra antagligen. Men det skulle jag ha förlåtit. Men antagligen litade hon inte tillräckligt på mig för att göra det. Eller att hon skämdes för det själv och inte kunde. Eller så har jag aldrig varit den viktiga person för henne som hon sagt att jag varit. Vilket smärtar enormt mycket mer än något annat. Men vad än sanningen är så skulle jag hellre få den serverad svart på vitt än att gå omkring och grubbla. 

    Det är kanske karma att den som sviker själv blir sviken. 

    Jag har dock gått vidare på sätt och vis. Träffar någon ny. Men min fd är inte glömd och grubblerierna spökar ibland. 
     
    Nu kommer jag säkert få skit för detta men men....

    Är det verkligen så kontigt ?  Om man inte har några problem att ljuga för sin partner , varför skulle man då ha problem att ljuga för sin älskare / älskarinna ?
  • Fool
    Anonym (?) skrev 2013-09-18 02:03:17 följande:
    Tror att det är för att man innerst inne har släppt varandra och bor ihop och lever tillsammans av gammal vana. Det är praktiskt - men många bitar saknas i relationen. Annars gör man inte så. 

    Nja , kanske för vissa men knappast alla , jag tycker att statistisken talar sitt ganska tydliga språk , väldigt FÅ lämnar sina respektive för sin älskarinna , väldigt FÅ förhållanden som börjar på det sättet håller.

    Jag tror snarare att är rent önsketänkande från älskarinnans sida att tro att de lever tillsammans av gammal vana , att de egentligen släppt varandra osv , dels pga att det är det hon vill (önsketänkande) , hon vill ju gärna se sig själv som nummer ett och inte som ett andra handsval . och därmed intalar hon oxå sig väldigt gärna att det är egentligen henne han älskar mest av alla och frugan har han bara kvar av gammal vana eller för barnens skull... och dels för att det är något mannen tutat i henne... och då återkommer vi till det jag tidigare skrev , om han nu inte har några somhelst problem med att bedra sin fru och ljuga för henne varför skulle han då ha några större problem med att ljuga för älskarinnan och säga precis det som behövs för få henne dit han vill och kunna fortsätta äta kakan och ha den kvar ? Varför skulle han bryta upp med allt vad det innebär när han kan slippa det och ha både frugan och älskarinnan kvar ?

    Jag tror att det är där det stora problemet ligger att älskarinnan oftast är helt övertygad om att hans känslor för henne är precis lika stora och ärlkiga som hennes , de verkar inte på något sätt kunna tänka sig att det kan möjligtvis vara så att mannen kanske ljuger ? Att han kanske ljugit redan från början om sina känslor för sin fru och tillståndet på deras förhållande ? 

    Jag menar finns det någon som INTE säger att det har det jättejobbigt hemma , att frugan si eller så , att det är sååå trötta på sitt förhållande , att de bara stannar för barnens skull , osv... ? Den gamla visan är jus  så uttjatad och repig att den nästan blivit ett stående skämt ? Visst det kan ju vara så att just den mannen är ett undantag (och det är väl det hoppet älskarinnor lever på) men statistiskt sett så stämmer ju bilden ganska bra med verkligheten , det ÄR oftast rent skitsnack óch så fort älskarinnan ställer krav så springer han fort som fan och dumpar älskarinnan med någon lam ursäkt.

    Näää så kan det ju inte vara tänker många nu , han är ju så snäll , så ärlig , the love of my life , etc.. ok då återkommer vi återigen till samma punkt... om han nu är så snäll och så ärlig , varför har han då inga som helst problem med att bedra och ljuga för sin fru ? Och om han kan göra så mot sin fru , någon han antagligen känt mycket längre , har många fler minnen och band med , har barn med , etc , varför skulle han vara helt inkapabel att göra likadant mot er ?

    Annars gör man inte så ?... jo det gör man ... det är en myt att all otrohet beror på djupa problem i förhållandet , otrohet förekommer precis lika ofta i väldigt bra förhållanden , problemen behöver inte ligga i förhållandet , de kan ligga hos individen. 
  • Fool
    Anonym (Vara öppen?) skrev 2013-09-18 11:15:48 följande:
    Det är lite ditt mantra va? Att ljuger man för sin partner ljuger man för alla. Är du lika engagerad i alla typer av lögner eller är det just otrohetslögner sm är värst?

    Det är inte mitt mantra , det har även stöd i statistisken... väldigt få lämnar frugan för älskarinnan , hur bortförklarar du det ?

    Som svar på din fråga så... jag ogillar alla slags lögner , fast bland alla slags lögner är det oftast otroihetslögner som får störst konsekvenser....dessutom är otrohetslögner ofta oxå ett svek mot någon som ska föreställas stå personen nära , det gäller både den bedragna frugan OCH älskarinnan som många ggr oxå blir lurad.

    En motfråga... väljer du alltid att stoppa huvudet i sanden och blunda för verkligheten och hellre går på önsketänkande ? 
Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek