Anonym (Gick inte)

Äldre 21 Aug 17:54

847 svar

Att komma över omöjlig kärlek

Anonym (Tom) skrev 2013-08-21 09:02:51 följande:

Jo, det går nog att reparera med frun även om allt är rejält skadat. Vi går i terapi sedan lång tid tillbaka och det ger faktiskt väldigt mycket. Nu kommer jag bli påhoppad igen av moraltanterna, men det är så mycket som jag saknar med älskarinnan som jag aldrig kommer uppleva med min fru även om hon har hundra andra bra egenskaper. Min fru vill aldrig ligga nära mig i sängen. I soffan går det bra men så fort vi hamnar i sängen så vänder hon ryggen till eller bara ligger helt stel på sin sida. Så har det alltid varit och hon har inte alls samma behov av sexuell kontakt. Efter otroheten blev sexet bättre en period och vi låg med varandra nästan en gång i veckan vilket är rekordmycket mot normalt tillstånd. Jag har mycket större behov av det än henne och det gör mig frustrerad att alltid bli avvisad och inte känna sig attraktiv. Nu har det vänt tillbaka igen och man får vara nöjd med en gång i månaden om man har tur. Älskarinnan var däremot härligt porrig och drog alltid sexuella anspelningar. Hon levde för sex på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Jag saknar den biten så jävla mycket. Men det var inte bara sexbiten utan vi kunde prata på ett sätt som jag heller inte kan med frun. Fast efter uppbrottet och lång tid av kämpande med att försöka återfå lite förtroende från min fru så har det blivit mycket bättre på flera fronter. Men jag tror jag håller på att bli knasig av hennes låga sexlust och tro mig jag har provat allt enligt en massa andra trådar här på forumet. Hon har inte helt enkelt alls samma lust och behov som jag och det är väl samma problem som TS har. Hon klarar sig bra utan sex säger hon periodvis

Jag sitter inte ensam i den båten verkar det som med det känns som ett olösligt problem och det ända som kan lösa det är att bryta upp familjen och försöka hitta en ny.

Ja, det finns väl ofta en anledning till att man faller för någon annan än sin partner. Ett behov som man (kanske ovetandes) inte fått uppfyllt. Och så träffar man någon som erbjuder just det som man saknat, eller kanske öppnar upp andra dimensioner i en relation som man inte tidigare vetat om att man ville ha/behövde.

Så var det för mig. Min fd älskare väckte något inom mig som varit dött länge. Det är ju sorgligt så här i efterhand att min exman inte kunde väcka det i mig. Då hade kanske utgången blivit en annan. Krisen som följde efter uppbrottet tvingade mig att se mig själv ordentligt i spegeln och fundera över vad jag behövde i en relation för att må bra och vara lycklig. Jag kom fram till att det jag behövde kunde inte min exman ge mig och det var en av anledningarna till att vi separerade.

Idag vet jag vad som är viktigt för mig. Jag vet vad jag vill ha i en kärleksrelation, och jag vet vad jag inte kompromissar om. Jag har helt enkelt växt och fått djupare insikter om mig själv och om relationer. Så intet ont som inte för något gott med sig.

Du saknar en hel del av det du delade med din fd älskarinna. Det du måste göra är ju att bestämma dig för om detta är så viktigt att du faktiskt är beredd att lämna för att kunna hitta det med någon annan. Eller om relationen till hustrun och familjen är viktigare. Väljer du det senare, så måste du försöka släppa det som du förlorat. Det håller inte att hela tiden gå och längta efter det som var. Lev här och nu, och se framåt.

Anonym (Gick inte)

Äldre 21 Aug 17:58

#106

de Robespierre skrev 2013-08-21 09:19:05 följande:

Jag tror på att man har en större chans att ta sig igenom den jobbiga perioden om man förstår varför man reagerar och tänker på det sätt man gör. Då kan man även hitta metoder att lindra och kanske även få stopp på de jobbiga tankarna och känslorna. Typ det som KBT bygger på. Jag kan förstå att man vill snabbspola fram förbi det jobbiga man befinner sig i. Man får höra att det går över eller blir lite lättare efter en tid, men det hjälper inte så mycket när man är mitt uppe i det. Kanske önskar man att man kunde lägga sig och sova et par månader och när man vaknar så känns det lite lättare. Det går självklart inte utan det hela är en process som man msåte gå igenom precis som du skriver.

Trots att det är oerhört jobbigt så finns det något positivt i det hela och det är att man under denna resa utvecklas, lär sig och växer som människa. Och denna resa kommer att vara en berg-och-dalbana av bättre och sämre dagar.

Ja, jag håller med dig helt och hållet. Man måste få sörja klart och älta. Men sen, när man kommit en bit på vägen får man se upp så att man inte fastnar i drömmar/längtan efter det som varit. Det är lätt att romantisera den omöjliga kärleken och då håller man kvar tankar och känslor som borde få ebba ut.

Min fd älskare har gjort just så. Det verkar som om han har ett behov av att ha ljusa minnen från "vår tid". Han har hört av sig flera gånger, men jag har varit spiktydlig med att jag inte vill och inte har något intresse av en kontakt, ens som vänner.

Anonym (Gick inte)

Äldre 22 Aug 15:02

#115

Fool skrev 2013-08-22 14:51:09 följande:

Jag tror att det är bättre att acceptera för sig själv att ja , jag gjorde ett misstag , ja det fick väldigt stora konsekvenser , men gjort är gjort , det kan ingen göra ogjort och blicka framåt , vad gör jag nu ? Går det att lösa ? Hur då ?... osv...

Precis, men jag tror också det är viktigt att förstå vad det är man behöver i en relation, och som då kanske saknas i den nuvarande. Detta måste man ju jobba med så att man inte blir sårbar för nya snedsteg. Om man går och bär på en ouppfylld längtan efter något (emotionell eller fysisk närhet/bekräftelse) så riskerar man ju att trilla dit igen.

Anonym (Gick inte)

Äldre 22 Aug 19:50

#118

Fool skrev 2013-08-22 15:37:24 följande:

Jo det håller jag med om , men jag tror att det är viktigt att ta ett steg i taget , och inte blanda ihop allt i en och samma klump

Steg 1) Acceptera (även för sig själv) , ta på sig ansvaret för , och såsmånigom försonas kring otroheten i sig

Steg 2) Gräva i förhållandet , vad gick fel , varför ? , när ?... oftast finner man att man var båda lika delakiga i att relationen gick fel , att båda bidrog lika mycket fast ibland på olika sätt , ibland rena missförstånd , eller små saker som med tiden blev stora i brist på kommunikation , etc

Absolut, håller med till 100%.

Jag menar att det är efter man har gjort denna resa, och då vet vad det var som gjorde att man trillade dit (känslomässigt menar jag då). Det är viktigt att förstå, för det är ju bl.a. där man behöver jobba med relationen så att man inte är sårbar för nya dittrillningar.

Anonym (Gick inte)

Äldre 22 Aug 22:15

#120

Anonym (ångest) skrev 2013-08-22 14:16:16 följande:

Själv börjar jag fundera på om jag verkligen vill glömma min fd älskare. Igår träffades vi för första gången efter semestern och alla mina känslor kom genast tillbaka. Även om inget hände (inga kyssar etc) planerade vi för flera gemensamma projekt inkl. övernattningar, var definitivt inte fysiskt avvisande och dessutom sa han flera gånger hur vacker jag är. Känns alltså mer som en tidsfråga innan vi ramlar dit igen.

Inser att det enda rätta vore att skilja mig från min man men vill samtidigt inte fatta ett så livsavgörande beslut samtidigt som jag är helt galet förälskad i en annan (som jag dessutom vet att jag aldrig kan få). Känns dock som om jag lever i någon typ av limbo och måste fatta mitt beslut åt ena eller andra hållet.

Hm.. Två saker i det du skriver ovan vill jag att du funderar allvarligt på.

1) Du vet att du inte kan få älskaren (han väljer inte dig)

2) Du vet att du inte kan fatta några avgörande beslut om att stanna eller gå från din man när du är förälskad i en annan (som du aldrig kan få).

Av detta följer att det du verkligen nu bör göra är att avsluta med älskaren, dvs sörja klart, släppa taget känslomässigt . För att klara det MÅSTE DU UNDVIKA HONOM SÅ LÅNGT DET ÄR MÖJLIGT!!! INTE planera jobb med övernattningar. Hur f*n tänkte du där??? Först när du verkligen släppt taget om älskaren så kan du utvärdera situationen på hemmaplan.

Det är enkelt. Bestämt dig. Fokusera. Det finns bara en väg framåt. Och det vet du. Känslorna för älskaren kommer garanterat att klinga av om du slutar ge dem näring.

Anonym (Gick inte)

Äldre 23 Aug 11:17

#127

Anonym (ångest) skrev 2013-08-23 10:59:47 följande:

Bara ett förtydligande angående projekt och resor. Vi planerar inte medvetet övernattningar för att få tid tillsammans utan det är helt enkelt en del av jobbet som är svårt att komma ifrån. Om det varit möjligt hade jag helst av allt bytt jobb men tyvärr är jag så oerhört specialiserad att jag har få arbetsgivare att välja mellan (skulle alltså tvingas flytta för att byta jobb vilket skulle bli svårt att få igenom hemma då mannen älskar sitt jobb och vi båda verkligen trivs där vi bor). På jobbet måste vi själva dra in större delen av vår lön genom konsultuppdrag som jag och min fd älskare under många år gjort tillsammans - det skulle därför både bli svårt och konstigt om vi helt plötsligt slutade arbeta tillsammans (både kunder och ledning skulle definitivt vilja ha en förklaring).

Oj, oj... vilken sits du satt dig i. Här krävs en mental styrka värdig en elitidrottare om du ska kunna låta bli att trilla dit igen - handlingsmässigt alltså.

Jag säger det igen: Du MÅSTE mentalt bestämma dig och sedan aktivt jobba med dina tankar: det är SLUT med den fd älskaren. Och be honom att genast sluta ge dig komplimanger, eller trycka på knappar som gör att känslorna vattnas. Det är slut med flirtande och gulligull. Annars har du ju inte en chans att gå vidare.

Anonym (Gick inte)

Äldre 23 Aug 12:37

#130

InMyDream skrev 2013-08-23 11:20:22 följande:

Det är jag som är "Tom"

Aha, då förstår jag din kniviga situation och då är det ju svårt att ta avstånd också. Du liksom flyter med och har accepterat för dig själv att du är förälskad och inte kan göra något åt det samtidigt som din kollega och älskare misshandlar dig genom att ge näring åt er relation. Lite så känner jag också att det ibland inte är någon idé att kämpa emot och därför har vi ramlat dit ett par gånger innan den definitiva brytningen. Nu lär det väl vara definitivt eftersom hon har struntat i mig och skaffat sig en ny "på riktigt". Jag tycker hon gör rätt eftersom jag sitter kvar i mina funderingar men det är fruktansvärt tungt att veta att hon har en annan nu.

Hm.. om det inte vore för ett par detaljer i din berättelse skulle jag kunna tro att du var min fd älskare... Men, näe. Så är det nog inte. Men det finns onekligen likheter.

Du har ju faktiskt själv så att säga pushat din fd älskarinna i armarna på någon annan, eller hur!? Sluta upp med att tråna efter henne. Acceptera det val du gjorde och stå för det ända in i kaklet. Jag är helt övertygad om att din fd älskarinna har det bättre nu. Det gör ont att vara nr 2.

Anonym (Gick inte)

Äldre 23 Aug 14:19

#132

InMyDream skrev 2013-08-23 13:18:53 följande:

I så fall vet du vart vi kysstes för första gången

Som jag ser det så är det bara sorg som behöver komma ut, inte att jag trånar. Sorg över att sagan inte fick ett lyckligt slut. Sorg över att personer blev sårade. Sorg över att tidpunkten var fel. Sorg över att jag inte kunde göra henne till nr 1.

Min älskarinna hade garanterat resonerat precis som du. Alltså sagt, stå för ditt beslut rakt in i kaklet. Blev så överrumplad när hon bröt med sin man, då blev det helt plötsligt bara jag som bedrog min fru. Gjorde att jag kände mig ännu mer rutten. Först var vi två om att ljuga och bedra och helt plötsligt var det bara jag som gjorde det. Lättare sagt än gjort att sluta upp med att tänka på det som varit men det är att blicka framåt och reparera är det som gäller, men tyvärr kommer tankarna ikapp hela tiden.

Som sagt, du resonerar så likt min fd älskare. Det är nästan kusligt.

Du skriver att du känner sorg över att du inte kunde göra din fd älskarinna till nr 1. Men sanningen är ju att du inte ville. Du har inte varit passiv i detta, utan synnerligen aktiv. Du valde att ha henne som älskarinna, dvs som nr 2. Du hade ju kunnat välja annorlunda när du fick känslor för henne, eller hur! T.ex. att INTE gå in i en otrohetsaffär, eller att lämna hustrun. Det var ditt eget val. Skyll inte på någon annan.

Anonym (Gick inte)

Äldre 23 Aug 16:50

#134

InMyDream skrev 2013-08-23 15:33:59 följande:

Jag har varit beredd att lämna hela tiden annars skulle jag dragit mig ur tidigare. Jag har varit beredd att lämna från dag ett och är fortfarande beredd att lämna när jag kört in i kaklet. Jag har kört in i kaklet många gånger under den här resan. Det började med ett uppdämt behov av sex men slutade i kärlek som det verkar göra i många fall. Ser heller inte att jag skyller på någon för att det blev som det blev. Jag har bara mig själv att skylla att jag sitter här nu och beklagar mig delvis. Fast jag beklagar mig egentligen inte utan försöker bara sympatisera med TS genom att berätta min historia sedan kanske det låter som jag beklagar mig eller trånar efter en kärlek som inte finns längre. Min historia kanske kan ge henne någon infallsvinkel som hon inte sett innan.

Visst var det jag som pushade min fd älskarinna in i armarna på en annan man så jag kan inte beklaga mig över det heller, men jag tycker det är lite märkligt att hon direkt springer till en ny och låtsas som ingenting har hänt. Det var nog den egenskapen som jag gillade minst hos henne, den här lite hårda, kalla och beräknande ytan som hon kunde plocka fram när hon behövde skydda sig. Jag fick ju se sidor hos henne som inte var fullt så glamorösa och tillika fick hon se sidor hos mig som jag inte är stolt över. Kan eventuellt vara en av de saker som gjorde att jag inte tog steget exakt när hon ville. Fast till skillnad mot frun så kunde vi alltid reda ut det snabbt om vi inte hade samma åsikt i någon fråga och det ser jag som en otrolig styrka i ett förhållande.

Bra att du tar ansvar för dina val. Jag vet ju inte hur du känner och tänker, kan ju bara läsa vad du skriver. Och dina ord har i många fall en passiv ton, som om du inte aktivt varit en del i del hela. Det är därför jag poängterar det.

Det är jättebra att du ger din bild och berättar din historia. Det ger ett nytt perspektiv på problemet, som många av oss i tråden har varit i, på olika sätt. Det är just det som är styrkan med forum som detta: att vilt främmande människor kan berätta sina historier och på så sätt får vi alla lite nya infallsvinklar och perspektiv.

Vad som står fullständigt klart är ju att otrohet är, förhållandevis, lätt att hamna i (Fool kommer inte hålla med mig här) men otroligt svårt att ta sig ur - rent känslomässigt (om man blivit kär).

Jag vill bara ge min bild av vad som nog krävs för att man ska kunna lägga den omöjliga kärleken bakom sig. Det går, och man kan bli lycklig igen med någon annan.

Anonym (Gick inte)

Äldre 24 Aug 11:09

#145

Intressanta tankar som diskuteras. Jag måste dock hålla med Inte helt ang älskarens (i de fall som diskuteras hör, kan ju självklart även vara en älskarinna) val att hålla kvar älskarinnan känslomässigt, trots att man faktiskt valt hustrun.

Så var det exakt i mitt fall. Han valde hustrun, och även om uppbrottet blev hemskt så hade jag inga problem med just det - att han valde henne. Det som var hans svek mot mig var ju att han hela tiden vetat att han skulle välja henne (men inte varit tydlig med det mot mig) och att han efter uppbrottet fortsatte höra av sig och bedyra sin kärlek. DET är ett svek, för då rivs ju alla sår upp igen, och igen och igen. Jag fick en mycket längre läkeprocess än jag skulle fått om han bara klippt.

Jag tror än i dag inte att han förstår att hans svek mot mig ligger i just detta. Jag tror visst han hade starka känslor för mig, bortom ren åtrå. Men jag är inte naiv och det romantiska skimret har för länge sedan lagt sig. Jag tror det handlar mycket om bekräftelse, egoboost, pirret och spänningen - och det var så ljuvligt för honom, som normalt inte är en känslomänniska) att han inte mäktade med att bryta helt. Så jag förstår, men samtidigt ser jag det egoistiska i hans handlande.

Om man verkligen älskar en annan människa, så vill man ju henne/honom väl. Och att då hålla kvar någon känslomässigt, att ge komplimanger, flirta . fast man egentligen "brutit" ÄR inte omtänksamt. Det är egoistiskt.

TS, du trillar ju dit igen när din fd älskare ger dig komplimanger och är romantisk och uppmärksam mot dig. För att du ska kunna komma över honom så bör han ju vara lite avståndstagande och enbart professionell i sin attityd. DET hade hjälpt dig och alltså varit omtänksamt. Eftersom han nu väljer hustru och barn.

Gaaahhhh, varför fattar inte folkt detta!!!!

Att komma över omöjlig kärlek

INNEHÅLL