Att komma över omöjlig kärlek

Jag är ännu en som lider av olycklig kärlek. Av många olika orsaker var mitt förhållande dött och jag träffade en annan kvinna med samma upplevelser. Vi kom varandra alldeles för nära och nu försöker vi avbryta våra kontakter varje dag. Vi inser att vår kärlek är omöjlig men kan inte vara utan varandra för kontakten har varit nyttig för oss båda. Försöker skapa en kompisrelation men det går inte. Inser att det ända rätta är ett beslut och ett val. Oavsett vilket det blir kommer det vara uppslitande och hjärtkrossande för många.

Jag och min älskarinna gör allt för att hitta en lösning. Vi försöker bli vänner för vi märker att vår relation är nyttig för oss. Försöker undvika fysisk kontakt och bara umgås, prata och istället känna en gemenskap och flrtroende. Båda kommer från trasiga flrhållanden som vi ändå väljer att stann kvar i. De luv som vi var och en har byggt upp är för viktiga för oss och vi vill inte rasera den "borg" som vi trots allt skapat. Men det går inte. Vi faller alltid in i varandra och slutar omfamnande och klarar inte av att skilja oss åt. Vi klarar inte av vpra parallella liv men kan inte leva utan den relation som vi skapat. Massor av gånger har vi tagit vårt slutgiltiga avsked bara för att kort senare hör av oss igen. När vi träffas existerar bara hon och jag. Vi är inte försiktiga längre, inte med avsikt, men ingenting kan hålla oss isär. Så TS, jag har ingen lösning. Jag är bara ännu en olycklig själ som famlar i blindo och slits i bitar av det parallella liv som vi lever.

"Gick inte". Jag håller med dig i det du skriver och vet om att förälskelse egentligen bara är en kemisk process som håller i sig i max 2 år. Sedan är ju inte alla förhållandena lika. Det finns tusen olika anledningar till varför man inleder en affär utanför äktenskapet. Vet att det är en stor risk att bli olycklig men det kan också finnas öppningar för upplevelser som gör livet mer drägligt att leva i.

Jag förstår och jag tror att jag går samma väg som du. Det som jag tycker känns lite tråkigt är att min relation till älskarinnan egentligen inte handlar om sex. Den handlar om djup vänskap, förståelse, närvaro och delaktighet. Vi längtar båda efter att sitta med varandra för att umgås. Ibland kramas vi och håller varandra i handen för att komma extra nära. Det sexuella kan vi klara oss utan men den djupa vänskapen och värmen av beröringar är betydligt svårare. Jag hade önskat att detta inte skulle ses som otrohet, men vår kultur har faktiskt skapat oss detta. Det är inte ok eller tillåtet att ha en djupare vänskap med beröring utanför äktenskapets murar utan att det ska ses som eller kännas som otrohet. 

Det dåliga samvetet och skammen kommer att krossa relationer som man egentligen inte vill förstöra inte själva "vänskapen" i sig.  

Jag tycker att ni förutsätter att vi lever i ett förhållande efter dagens normer och att det alltid är den som bedrar som har svikit den andra. Tro mig att det finns mängder av förhållanden som är hemska, rent av ruttna och där den ena partnern är undanskuffad, utnyttjad, smutskastad till bristningsgränsen. Det är svårt att leva i den typen av förhållanden men också oerhört svårt att ta sig ur då det ändå finns medlidande för den personen som försöker förgöra familjen. Det är mörka relationer men ändå inte ovanliga.

Att till slut få en vän, en älskarinna eller något annat som man tillsammans klarar av att nå ytan och dra djupa andetag med för att kunna härda ut, stå ut och överleva. Javisst, vi väljer inte att berätta. Vågar inte ens fundera på vad man som skulle hända om det kommer fram att man har träffat en "vän". Alla andra före detta vänner är sedan länge borta. Borttvingade genom hot och hat.

Jag väljer att undanhålla sanningen och det är inte jag som sviker. 

Ja Fool, jag förstår vad du menar och kan hålla med dig i många saker. Däremot ser jag att du väljer att inte förstå mig. Det är helt ok och jag tänker inte förklara så mycket mer annat än att jag vet om att det är stora risker med att göra det jag gör för många parter, men kan inte undvika det ändå. Alternativen är långt mycket värre. 
 

Det kommer inte att gå att rädda förhållandet, eller snarare vi har inget förhållande. Vi har en relation som hon är härskare i. Har inte vågat att ta mig ur, pga rädsla. När jag nu börjar vakna så har jag förstått att jag kan få tillbaka mitt liv och kontrollera det själv.