• Lilyy

    Gravid efter utomkvedshavandeskap!

    Hej alla! För några dagar sedan fick jag ett utomkvedshavandeskap, hade då gått 10 fulla veckor. Min äggledare brast och jag förlorade 2 liter blod, äggledaren gick inte att rädda utan fick plockas bort. Läkaren sa att vi skue vänta tills mensen kommit igång en månad innan vi körde igång med oskyddad sex, han sa också att det blir svårare men inte behöver ta längre, hur våra chanser ser ut och till vilken grad dom minskat kunde han inte svara alls på. Men jag undrar ifall det finns någon som varit i samma sits? eller som befinner sig i precis i dags läget? När började ni försköka? hur lång tid tog det? blev det svårare? I ärlighetens namn är jag faktiskt lite orolig och tycker detta är ganska jobbigt. tacksam för svar

  • Svar på tråden Gravid efter utomkvedshavandeskap!
  • Lilyy
    Sassa01 skrev 2013-08-29 00:02:50 följande:
    Hej! Fick ett x i juni. Fick framkalla ett missfall methotrexate, äggledaren sprack lite men bukoperation behövdes inte. Så nu vet vi inte hur det "ser ut" där inne m ärrvävnad och så (svullnade upp massor på båda sidor, tydligen kan inflammationen "sprida sig" till andra sidan). Hade även ett mf i våras.
    Olika gyn säger olika saker men nästa mån har det tagit tre månader sedan x:et och det är den längsta tiden de bett oss vänta så då kör vi ;). Spännande och jättenervöst

    Beklargar missfall och X!  Ska du på något återbesök? Kul att ni nu kan få börja försöka igen :) Kommer säkert gå jätte bra, lycka till ;)
  • Sassa01
    Lilyy skrev 2013-08-29 11:51:46 följande:
    Beklargar missfall och X!  Ska du på något återbesök? Kul att ni nu kan få börja försöka igen :) Kommer säkert gå jätte bra, lycka till ;)



    Jag har haft ett par återbesök efter x, telefontid m dem varje-varannan vecka och har fått mäta mitt hcg (blodprov) i samband m de samtalen. I måndags var sista samtalet! Skönt!!!

    Jag har fortfarande väldigt ont, men ngn utredning ang det gör dem bara om jag absolut inte står ut m det onda (blir i så fall titthåls op och sånt undviker de gärna så det inte är i onödan).

    OM jag blir gravid så måste jag till sjukhuset för ul och undersökning tidigt har de sagt.

    Hur har din uppföljning varit?

    Beklagar för din del också och lycka till du också :D.
  • Sassa01
    Lilyy skrev 2013-08-29 11:51:46 följande:
    Beklargar missfall och X!  Ska du på något återbesök? Kul att ni nu kan få börja försöka igen :) Kommer säkert gå jätte bra, lycka till ;)



    När är det dags för dig att försöka igen? Håller du redan på? Jag har inte läst hela tråden
  • Lilyy
    Sassa01 skrev 2013-09-02 09:48:45 följande:


    När är det dags för dig att försöka igen? Håller du redan på? Jag har inte läst hela tråden

    Vi har försökt i 3 mån efter x:et snart blir det vårat 4:e försök. Eftersom att jag opererades och inte fick medicin så behövde vi vänta en månad. Jag har inte haft någon speciell uppföljning, fick ett formulär hemskickat där jag skulle fylla i hur allt gått. Eftersom att det gått bra så blev det inte mer än så. Den första veckan ringde jag några gånger eftersom jag var i chok under tiden jag var på sjukhuset. Jag förlorade väldigt mycket blod, svimmade flera gånger innan operationen, missfallet, äggledaren som skulle bort, ja allt bara snurrade. Så när jag kommit hem och det började lägga sig ringde jag avdelningen och bombade med frågor som jag skrivit ner. Min kille fick också åka till sjukhuset vid ett tillfälle och hämta smärtlindring efterom jag hade så ont och inte kunde sova första natten hemma när all smärtlindring från sjukhuset försvunnit ur kroppen. Jag hade väldigt ont de första dagarna pågrund av den stora blödningen som runnit ut mot buken. Det jag kan känna av nu är ägglossningen lite mer när den varit på den sidan där äggledaren är borta. Hur känns det att börja försöka igen efter allt som hänt?
  • Sassa01
    Lilyy skrev 2013-09-03 16:12:44 följande:
    Vi har försökt i 3 mån efter x:et snart blir det vårat 4:e försök. Eftersom att jag opererades och inte fick medicin så behövde vi vänta en månad. Jag har inte haft någon speciell uppföljning, fick ett formulär hemskickat där jag skulle fylla i hur allt gått. Eftersom att det gått bra så blev det inte mer än så. Den första veckan ringde jag några gånger eftersom jag var i chok under tiden jag var på sjukhuset. Jag förlorade väldigt mycket blod, svimmade flera gånger innan operationen, missfallet, äggledaren som skulle bort, ja allt bara snurrade. Så när jag kommit hem och det började lägga sig ringde jag avdelningen och bombade med frågor som jag skrivit ner. Min kille fick också åka till sjukhuset vid ett tillfälle och hämta smärtlindring efterom jag hade så ont och inte kunde sova första natten hemma när all smärtlindring från sjukhuset försvunnit ur kroppen. Jag hade väldigt ont de första dagarna pågrund av den stora blödningen som runnit ut mot buken. Det jag kan känna av nu är ägglossningen lite mer när den varit på den sidan där äggledaren är borta. Hur känns det att börja försöka igen efter allt som hänt?



    Ja fy jag känner igen mig jättemkt i det du beskriver. Chocken och smärtan. Fy som tusan, hoppas folk slipper uppleva detta men vet ju att det tyvärr inte är helt ovanligt. Mitt utomkved låg på det värsta tänkbara stället tydl (halva i livmodern och halva i högra äggledaren), jag fick också blödningar i buken, fy vilken smärta det var. Var inlagd en vecka och känner att jag såhär i efterhand försökt förtränga eländet.

    Låter som att du har återhämtat dig bra, skönt att höra :). "What doesnt kill you make you stronger".

    Hur har det gått för er del?

    Jag har precis haft min första ägglossning sedan vi bestämde att testa igen. Mest är jag livrädd, försöker intala mig själv det som läkarna redan sagt, att jag måste vara förberedd på att man kanske inte kan bli gravid på detta sättet längre. Båda mina äggledare svullnade upp. Ena sprack och efter det har jag inte gjort ngn titthålsoperation så vi vet inte skicket på dem :(.

    Har dock graviditetstecken, men det känns som att man haft det sedan Xet. Haft ilningar och hugg i livmodern och äggledarna sedan dess så det är svårt att veta. Men hoppas kan man ju ;).

    Lycka till nu :). Håll oss gärna uppdaterade :)
  • Lilyy
    Sassa01 skrev 2013-09-28 11:40:16 följande:



    Ja fy jag känner igen mig jättemkt i det du beskriver. Chocken och smärtan. Fy som tusan, hoppas folk slipper uppleva detta men vet ju att det tyvärr inte är helt ovanligt. Mitt utomkved låg på det värsta tänkbara stället tydl (halva i livmodern och halva i högra äggledaren), jag fick också blödningar i buken, fy vilken smärta det var. Var inlagd en vecka och känner att jag såhär i efterhand försökt förtränga eländet.
    Låter som att du har återhämtat dig bra, skönt att höra :). "What doesnt kill you make you stronger".

    Hur har det gått för er del?
    Jag har precis haft min första ägglossning sedan vi bestämde att testa igen. Mest är jag livrädd, försöker intala mig själv det som läkarna redan sagt, att jag måste vara förberedd på att man kanske inte kan bli gravid på detta sättet längre. Båda mina äggledare svullnade upp. Ena sprack och efter det har jag inte gjort ngn titthålsoperation så vi vet inte skicket på dem :(.

    Har dock graviditetstecken, men det känns som att man haft det sedan Xet. Haft ilningar och hugg i livmodern och äggledarna sedan dess så det är svårt att veta. Men hoppas kan man ju ;).

    Lycka till nu :). Håll oss gärna uppdaterade :)
    Hej Sessan01. 
    Ingen graviditet än så länge.. Just nu känns allt ganska tufft faktiskt. Jag har massor att glädjas åt och jag gör det men mitt humör är väldigt skört. Det räcker med något litet så så deppar jag ihop. Jag tror at mycket beror på att förra graviditeten (X:et) ¨så var vårat BF datum 30 oktober vilket innebär att det är nu i dagarna och i stället för en stor mage försöker jag läsa av när jag har ägglossning. Jag hoppas att detta går över snart för just nu känns det inte alls bra. Jag är en stark person i vanligt fall, jag reser mig fort upp men nu verkar det inte funka så..

    Hur går det för dig? jag är jätte nyfiken? :)    
  • Lilleke

    Jag har också just haft ett X och vill också veta hur det går för er alla. De tog bort min högra äggledare för tre veckor sedan, nu har jag ägglossning och ont. Är så rädd att det ska hända igen när vi börjar försöka. Det var första gången vi plussade sedan vi började försöka för tre år sedan. Känns skit!

  • Lilyy

    Hej lileke!
    Jag beklagar ditt X!! Hann du att skriva in dig hos barnmorskan innan ditt X? Vet ni varför det tagit så läng tid för er att bli gravida? Vi hann  attskriva in oss hos barnmorskan och hon frågade hur lång tid det tog för oss att bli gravida. När jag fick mitt x ville läkaren också veta i fall vi hade svårt att bli gravida. Har du inte pratat med någon i vården om att det tog tre år så tror jag att ni borde göra det. Ja för oss har det inte hänt någonting.. Vi har gjort 6 försök sedan X:et och inte lyckats än men vi hoppas att det kommer, förra gången tog det 7 månader och lakaren sa att det inte alls är ovanligt så vi försöker vidare. Min barnmorska sa att i fa vi inte lyckats bli gravida ett år efter X:et så skulle vi höra av oss. Vad har dom sagt till er?

  • Lilleke

    Vi hade bokat en tid hos bm men fick avkoka den. Vi har gjort hela utredningen, även spolat äl, oförklarlig barnlöshet, allt ser bra ut. Nu har jag min första mens efter operationen, så snart ska vi försöka igen. Tråkigt att det inte funkat igen för er!

  • Tessank1980

    Efter 1 år fyllt av IVF, hormoner, tårar, besvikelse så plussade jag äntligen den 28 okt. Lyckan var total, då jag har dåliga äggreserver och blockerade äggledare så behövdes det 5 insättningar innan det satte sig. Lyckan var dock ganska kortvarig då det visade sig vara ett X, så istället för att meddela familjen tillskottet så blev det cellgifter, blodprov och nu 3 mån väntan innan vi får göra nytt IVF. Enligt alla läkare så har jag extrem otur, det drabbar endast 1-2 %. Jag har dock lyckats pricka in alla lågoddsare i år, Ägg som inte överlever frysning mindre än 10 % risk , X ca 1-2 %, dubbla cellgifter mindre än 10% risk. Känns som att det bara kan bli bättre. Nu väntar en ordentlig lapraskopi i februari, där de gör en grundlig undersökning av både livmoder och äggledare och sen är det bara att köra på igen, med en förhoppning om en fin julklapp i december 2014.

Svar på tråden Gravid efter utomkvedshavandeskap!