Jag är bonusmamman ni älskar att hata

?? Hur menar du nu ? 

Jag försöker verkligen INTE förminska andra. Om du uppfattar det så så beklagar jag och ber om ursäkt isf för min,
så pass dåliga, formulering som gjort att du känner dig förminskad.

Skriver jag på ett enda ställe att de får lov att bete sig hur som helst.. ? Eller kan man tolka det i min text.. ? 

Isf : Nej, de ska naturligtvis inte få bete sig hur som helst.. ! Och inte heller få sin vilja igenom oavsett.
Jag pratar om själva omvårdnaden, kärlek  och barn som blir orättvist känslomässigt behandlade av styvföräldrar som ser sitt eget bästa -Inte barnens

Ok,. Det är inte min mening att hävda att folk inte förstår situationen för att de inte håller med mig, inte alls.

Jag talar om min situation och den som jag uppfattar att Ts har. Helt uteslutande. Sen viss kanske det slinker med en och annan som jag uppfattar som en sån person som bara ser till sina egna behov och inte sina bonusbarn.

Min intention är inte att förminska andra eller deras liv, min intention är att belysa saken från mitt synsätt och det liv jag lever.

Min intention är verkligen heller INTE att på något sätt osynliggöra dig och dina inlägg. Om jag inte svarat så är det för att jag kanske ansett att dina inlägg har en poäng som faller innanför mina "ramar" av  hur man bör bete sig mot bonusbarn, jag vet inte. Jag har låååångt ifrån läst alla inlägg, inte ens i närheten.
Jag var enbart intresserad av att föra in min åsikt och situation i debatten som så.

:)

( Nu ska jag läsa din inlägg ! ) 

Iam :

Nu har jag skummat igenom dina inlägg, och ja jag tycker det mesta du skriver är av vikt. Kan vara anledningen till att jag inte lagt energi på att bemöta det. Sen har jag inte alls hängt med så mycket i tråden.

Nu har jag dock just skummat, men jag håller med dig i mycket, en del inte. Men men så är det ju, vi kan inte alla ha samma uppfattning om allt. Det är ju omöjligt. Jag anser inte att vi har en jätteklyfta mellan oss i åsikter, möjligen div feltolkningar..
Som sagt tolkningen kan ju vara lite olika.  

Men min uppfattning är att du genomgående behandlar både barn och vuxna med respekt. Dvs de inblandade :) 
Men vi tycks ha olika uppfattning om tolkningen av hur ts behandlar sina bonusbarn.

Så.

Nej ok då är jag väl OT då.. För jag har inte hängt med helhjärtat alls. Som sagt, ville bara framföra min åsikt, uppfattning, situation osv.. I debattens kärna.

Nej jag vet inte om jag skrivit att ts direkt behandlar barnen illa... ? 

Jag bara anser att ansvaret är enormt och hon verkar inte palla att bära det, och att hon liksom önskar bort barnen.
Känslan uttryckt i skrift triggade mig. Jag vet inte om hennes bonusbarn märker det, men det tror jag ( obs : Tror )
Att ha sin privata sfär ser jag inget problem med att folk vill ha, även om jag inte är så själv så uttalat. Men igen -Vi är alla olika. Jag knackar på sonens dörr om jag vill nåt. Han knackar på min om jag mor förmodan ligger där inne på icke nattetid. Det är ok och respekt, tycker jag.

Men om han eller bonussonen kom på natten ( då de var mindre :) ) Skulle jag aldrig neka de lite trygghet och en stunds gosande. Visst de kan få det i egna sängar, men enligt mig är det inte samma sak riktigt. Men igen -Vi har alla lite olika syn på vissa gränser och hur man ska dra de.

Dessutom av det som framgår så skulle jag påstå att hennes bonus barn har det extra behovet av omvårdnad och kärlek som jag skriver om.  ( Har läst ts och nåt inlägg till så 100 är jag inte ) 
Skadan är anser jag att kalla in poliser dra på höga växlar stänga ute barn i ett mycket känsligt skede från en trygg spontan kram osv.. 
Men ja, jag vet ju som sagt inte hela situationen.
Av det jag läst och det jag känner så kan jag säga att min uppfattning är att ts är en rätt hård människa, och att pappan är aningen mesig.
Hårda människor är inte för mig.

Så : Jag vill helt enkelt påtala vikten ( av vad jag anser ! )  i min skrift ang silkesvantar kärlek och omvårdnad osv..

 

Tack :)

Tyvärr skrämmande få som tycks hålla med..

Ett hett ämne det där med bonusbarn. Där otroligt få vuxna tar sitt vuxna ansvar.. 

Ja kanske det. Jag hoppas det är så. :)

Precis. 
Kommer en främling in i familjen i ett sånt känsligt läge som ts barn har, är det (igen) kärlek och silkesvantar som gäller.

Som svar på nån som undrade om barnen ser tillbaka, trygg med ts eller trygg innan.
Enligt vad som hittills framkommit så skulle jag påstå, tryggare innan. Rent känslomässigt.

Man kan vara trygg på olika sätt.
En del anser att materia och struktur är trygghet. Jag anser att kärlek och uppskattning, för den du är, är trygghet.