Busan77 skrev 2013-05-27 13:43:55 följande:
Vill bara skänka lite hopp. Vi förlorade vår lilla dotter i magen i v.37 2008. Man hittade ingen orsak till att hon dog utan man sa att det var plötslig spädbarnsdöd. Ett år senare föddes vår son, en frisk och pigg kille. Graviditeten var väldigt jobbig och påfrestande och vi vågade egentligen inte tro att det skulle gå vägen förrän han var född. På förlossningen grät både jag och min man av lättnad när vi fick höra sonen skrika. Är nu gravid igen och jag kan tyvärr inte säga att oron är mindre denna gången vilket många har svårt att förstå. Men vår verklighet är ju att 50% av gångerna går det inte bra. Vi har haft tur på så sätt att vi har mötts av förstående och jättegullig personal i vården. Vi har utan att behöva stå på oss blivit erbjudna extra ultraljud ( när jag väntade sonen gick vi en gång i månaden på UL), täta BM kontroller och igångsättning i v.38. Kommer även denna gång att sättas i gång i v.38 då jag känner att jag inte klarar att bara gå och vänta. Önskar att alla kunde få detta bemötande i vården och särskilt då änglaföräldrar. Stor kram till er alla.
Beklagar att er dotter inte ficka stanna!
men grattis till sonen <3 Hoppas även bebisen i magen kommer ut frisk o kry!
vi förlorade våran dotter i magen i vecka 34 moderkaksavlossning så vi har blivit lovade extra koll nästa gång o har en super bra läkare!!
3mån har snart gått o jag hoppas vi plusar snart igen <3
kram