Att flytta utomlands med små barn

Flyttade till Kina för ca 16 månader sen. Barnen de två stora går i amerikansk internationell skola. Kunde ingen engelska när vi flyttade, hann inte ha mer än 8 gemensamma lektioner i engelska.
Vi tog med 10 flyttkartongee hit, i stort sett bara saker till barnen. Speciella leksaker, böcker o pysselböcker, pussel, favoritsakerna.

Förbered inte barnen alltför lång tid innan, de är för små för att förstå vad ni pratar om.
Är det jobb? Kommer en av er att vara hemma? Hur kommer ni att bo? Vilket språk kommer det att bli?

Spännande att flytta utomlands!! :) önskar själv det av hela mitt hjärta men jag är för blödig för att kunna lämna min familj, släkt och vänner tyvärr. Har egentligen inga råd, men blev nyfiken på varför ni ska flytta till just Afrika? Du vill inte berätta lite? :)

Hej! Tack för ditt svar!
Spännande med Japan. Hur gamla är era barn?

Jo, vi flytta för jobb. Både jag och manen kommer att arbeta, men troligen blir jag föräldraledig det första året med bebisen. Tror dock att de två äldsta får börja på ngt sorts dagis för några få timmar per dag, så att de lär sig språket och får lite kompisar. Inte säker dock vad som är bäst - men de ÄLSKAR dagis här hemma och jag vill inte utsätta dem för att inte komma in i samhället och få egna kompisar.

Ja, du kanske har rätt i att vi inte ska tuta i dem för mkt redan nu. Men går det inte att förbereda dem lite redan nu, utan att egentligen göra en grej av det? :)
Jag är dock glad över att äldsta barnet redan nu fått för sig att älska afrika, även om han ännu inte vet ngt om flytten (även om jag inser att  hans bild av afrika främst sträcker sig till elefanter och krokodiler och hans kompisar på dagis... Dessutom vet han att många äter med händerna i afrika (vi har haft en somalisk inneboende), vilket han ofta säger är väldigt positivt...). Han springer runt och pratar "afrikanska" på låtsas och är jätte stolt över att han "kan" det. Ha ha!

Hoppas på att kunna göra ett besök i landet nu i sommar, så att de får en bättre och sannare bild av det.

Vi vet inte säkert hur vi kommer bo. Men troligen inte i någon "internationell" del av staden. Våra liv kommer troligen levas ganska lokalt, men barnen får antagligen gå på ett internationellt dagis/skola.

Vad hade ni för "gemensamma lektioner på engelska"? Var det i Sverige?
Vår äldsta kan säga kanske fem ord på engelska i nuläget (vilket han är väldigt stolt över) och några ord på somaliska. Detta är inte alls pga någon sorts aktiv träning från vår sida. Borde vi börja med det? Deras huvudspråk utanför hemmet kommer bli engelska (främst på skolan), men de kommer absolut stöta på både somaliska och amarinja.

Jo, visst är det vemodigt att lämna familjen och nära vänner! Men jag tänker att många faktiskt kan komma och hälsa på och att man då kan umgås lite mer intensivt (de bor ju då hos oss). Och vi kommer ju hem varje sommar. Men självklart kommer det bli annorlunda och det kommer att gråtas en del tårar - om inte annat så från mina ögon!

Ja du, varför afrika? :) Det är en ganska lång historia - men samanfattningsvis kan det väl sägas att vi kommit att älska nordöstra Afrika. Kärleken styr man inte över. ;) Har bott där en period, men innan barnen kom. Och nu har vi blivit utmanade att återvända (men till ett grannland). Det blir egentligen en förlängning på det arbete vi (min man) har här i Sverige och när alla bitar fallit på plats och fler och fler dörrar öppnats så känner vi att det är rätt.
Jag brottades mkt med om det är "rättvist" mot barnen att dra iväg. Jag och mannen triggas av sådanahär utmaningar, men är det bra för de små?? Till slut har jag landat i att detta kan få en stor och viktig betydelse även för dem. Även om jag har många funderingar, så tror jag verkligen att det även för dem kommer bli jätte bra!  Vissa grejer kommer de att missa nä vi flyttar, men istället kommer de vinna annat. Och skulle det inte bli bra för dem så får vi väl bege oss till sverige igen...

Vart skulle du vilja flytta?

Vad roligt att höra att ni har jobb fixat och allt! :) Låter som en spännande fas i livet för er! Hur länge kommer ni bo där? Är det tillfälligt eller för alltid? 
Tycker alla som tar steget att flytta utomlands är modiga, själv är jag lite rädd och behöver nog mer erfarenhet innan jag funderar på saken :) 

Hade gärna bott i Thailand under vintermånaderna, har verkligen fastnat för landet på många olika plan :) Tyvärr finns det nog ingen framtid för att bo där på heltid eftersom vi inte har så eftertraktade arbeten. Jag arbetar som sjuksköterska och min man som byggnadsarbetare, så inget speciellt med andra ord. Men hoppas på att kunna bo där under vintermånaderna i framtiden genom att arbeta och spara ihop. 

Följer gärna din tråd här, ska bli intressant att höra hur det går för er :)

Om ni ska packa ner något så ta sådant som inte finns att skaffa där som ni inte kan vara utan. Jag brukar alltid sakna och sukta efter svenskt hemmakvällsgodis när jag är utomlands. Det verkar precis som att det varken finns latkris eller surt godis i vissa länder, så det skulle jag packa med myyycket! :)

Jo, det känns spännande. Men vet inte om det är så "modigt". Som svensk har man ju alltid ett skyddsnät om ngt händer - man kan alltid åka hem. :)

Ge inte upp din dröm om Thailand! Inte är det omöjligt pga era yrkesval! Dessutom kan väl sjuksköterskor och byggarbetare få jobb lite överallt (det behövs ju alltid), så även om det inte är statusjobb så kan det vara en prima dörr in i ett land! (Jag vet inte mkt om Thailand dock)

Ja du, vi får se om fler hakar på denna tråd...

Hej igen! Jo, här i KINA (inte Japan) är det bra
Våra flickor är nu 9, nästan 7 och nästan 3 år gamla (fyller april och maj). De två stora hade ca 8 gemensamma engelslektioner som IKEA betalade för, i Sverige innan utflytt. Den lilla är hemm med mig till augusti, då ska hon också börja. Det kommer att bli bra för hennes engelska framförallt
Att förbereda barnen kan man ju göra på olika sätt utan att prata om flytt, för det är de för små tycker jag.
Att resa dit för att se landet är ju jättebra, både för er och för barnen. Känner ni några svenskar som bor i andra länder? Det pratade vi en del om, på ett naturligt sätt. Vi pratade om att jag, som barn flyttade med min familj till Tyskland och bodde där några år, att några av min äldsta dotters klasskompisar skulle flytta och att min mellandotters bästis skulle flytta till Amerika (fick reda på det precis när vi börjat fundera på flytten).
Någon vecka innan vi skulle åka till Kina för att kolla läget, boende, jobb, skola m.m. så kläckte två av min äldsta dotters klasskompisar ur sig att de skulle flytta - till KINA Inte till Shenzhen som vi utan till shanghai, men iaf.
Då pratade vi lite om vad de trodde om det, bra som dåligt. Vad de trodde skulle bli lätt, kul men också vad de trodde skulle vara jobbigt, svårt m.m.

Det var jobbigt innan flytt, med mycket oro hos barnen, ledsnad, utbrott, m.m.
Och det var tufft de första 4-6 månaderna. De sattes direkt i skola 8-15, utan att förstå nånting - det är tufft! Jag hade också gråtit!
Och det är långt hemifrån, precis som Afrika. Vi kan bara åka hem en gång per år, det blir över sommaren. eftersom jag inte jobbar kan jag vara i Sverige hela sommmarlovet, vilket blir ungefär 8-10 veckor. Min man är i Sverige ca 4 veckor på sommaren, vilket innebär att jag får resa med barnen (och hunden nu i sommar) själv.

Börja lite smått med engelska hemma, ni har ju god tid på er. Barnböcker, engelska barnprogram m.m. För att sedan utöka mer och mer, barn lär sig ganska snabbt.

Nu måste jag gå och hämta barnen i skolan. Skriver mer en annan dag.

 

ps. Vi har en liten blogg, för de som är intresserade:

familjenduhane.blogg.se
 

Vi flyttade från Sverige till USA i oktiber 2011. Våra barn var då 2,5 och 4,5 år, ingen av dem kunde engelska. Jag måste säga att det gick över förväntan. Båda började på amerikanskt dagis efter ca tre månader hemma med pappa och efter det lärde de sig språket snabbt. Äldsta går numera i Kindergarden och det går väldigt bra, hon har haft väldigt lätt med språket och också behållit svenskan bra. Vår son, som nu snart fyller fyra, blandade språken väldigt i början och lägger gärna in engelska ord när han pratar svenska.

Om jag skulle ge något råd skulle det vara att inte oroa er för att barnen ska lära sig engelska, vistas de i en engelskspråkig miljö stora delar av dagen så kommer de lära sig utan problem (här säger de generellt sex månader, men jag upplevde att det gick ännu fortare). Jag tycker inte ni behöver lägga energi på extra lektioner hemma innan om ni inte tycker det är väldigt roligt förståss. Istället, fokusera å att de inte ska glömma svenskan. Det kanske låter knäppt men det går fortare än man tror. Vi har en "svensk zon" hemma, dvs pratar bara svenska här. Er yngste kommer ju inte hinna etablera något språk innan ni flyttar så då skulle jag gissa att det kan vara en riktig utmaning att hålla språket levande.

Ta med svenska böcker, och svenska filmer som barnen kan läsa och se, det kan vara svårt att få tag i. 

    

sitter ofta och läser på denna blogg och drömmer om dagen då vi tar steget. mannen velar lite från och till men hoppas hoppas på att det blir av

vilseitokyo.wordpress.com/
killen som skrev bloggen har gjort en ny (finns länk till den på denna blogg)  men dessa inlägg i gamla bloggen är underbara!

Jag och min man flyttade utomlands (till Portugal) med våra barn i åldern 6 och 8 år för ett år sedan. Jag skriver en blogg om det. Kanske någon vill läsa?
www.bortugal.se
/ Åsa

Hur gamla är era barnen o hur gör ni med vaccin?