• shocktoyoursystem

    Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?

    Behöver lite råd angående våra två tikar här hemma. Den ena blir 3 år i år och den andra är 1 år. De har levt tillsammans sen den yngre var valp och det har alltid varit fred och fröjd och lek och bara massa skoj. Sen anade jag väl att det skulle förändras längre fram när den yngre blev lite äldre och så vidare, men det börjar bli okontrollerat nu då de börjat flyga på varandra titt som tätt Rynkar på näsan Bråken började efter att den yngre fyllt 1.

    Den äldre tiken löper för tillfället och antalet bråk har ökat till MINST en gång om dagen. Det blir vanligtvis vid matning, kel i soffan (de verkar bråkar om vem som ska få vara i soffan med oss ungefär) och ibland står de bara och stirrar på varandra och sen ryker de ihop. Emellan bråken så leker de och så. Jag har lite överseende nu med att den äldre tiken beter sig annorlunda, hon löper ju. Den yngre är annars underlägsen den äldre och vill mest leka 24/7, men ibland bara vänder det. Är inte jätteinsatt i att ha tikar, bara haft handhundar innan. 

    Det som verkar utlösa bråken är att den yngre tar ton. De står och tittar på varandra eller så står den äldre och tittar på den yngre, ser ut som att hon ska "hävda sig" ungefär. Då tar den yngre ton och morrar och då flyger den äldre på och sen slåss de typ till döden, väldigt svårt att få isär dem och det slutar oftast med småsår.

    Så min fråga är om det är någon som har erfarenhet av detta eller liknande problem, tips på vad jag kan göra? Funderar på om man ska kastrera så slipper man kanske att det blir så här i löptider, verkar ju vara då det eskalerar? Vet inte vad jag ska göra, utöver löptider är de bästa vänner och leker och myser gärna med varandra....Gråter Tips mottages tacksamt!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-13 12:17
    Hallå alla, var ett tag sen jag startade denna tråd och jag fick så kloka råd och tips av er. Nu behöver jag dock er hjälp igen!

    Det som hänt sen senast är att vi kastrerat den äldre tiken, då vi efter lite studering insåg att det var hon som triggade bråken. Hon gick omkring och hunsade den yngre rätt mycket, skulle köra ut henne från alla rum m.m och till slut fick den yngre nog och försvarade sig (ja hon kan ju inte riktigt gå upp i rök). Sen dess har de träffats ca tre gånger, den äldre har bott på annan plats under tiden. Nu försöker vi föra ihop dem låååångsamt och det går stundvis bra tills det oftast smäller av någon anledning :/

    Utomhus funkar det problemfritt - det är lite spänd stämning, men de bråkar inte och efter en stund går de och nosar på samma grejer och allt ser ut som vanligt. Inomhus försöker de hålla sig undan varandra, de går inte in i samma rum om de inte måste. Och vi har valt att helt enkelt ignorera dem - inget gos eller kel till någon för att undvika all form av svartsjuka och sånt, låta dem gå som de vill och ha lite passiv koll på dem. Det funkar TILLS något utlöser bråk. Och nu är det den yngre som utlöser det, för den äldre verkar inte ha intresse av det där alls. Inget stirr-beteende som innan och hon verkar mest inte alls veta vad hon ska göra av sig själv.

    Vet inte riktigt, känns hopplöst emellanåt - de kanske helt enkelt hatar varandra och kommer fortsätta göra det. Men vill såklart göra ALLT för att det ska funka. Läste någonstans att ska man kastrera ska man kastrera båda och inte en, dock känner vi att den yngre har inga dumma löpbeteenden som den äldre hade.

    Så...once again utnyttjar jag era hjärnor :P Jag har en känsla av att det handlar om rang nu och att de inte riktigt kan göra upp om den, för den verkar skifta och det kanske är det som skapar förvirring? Alla tips är bra tips! Kram på er
  • Svar på tråden Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?
  • LFF
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-13 12:16:28 följande:
    Hallå alla, var ett tag sen jag startade denna tråd och jag fick så kloka råd och tips av er. Nu behöver jag dock er hjälp igen! 

    Det som hänt sen senast är att vi kastrerat den äldre tiken, då vi efter lite studering insåg att det var hon som triggade bråken. Hon gick omkring och hunsade den yngre rätt mycket, skulle köra ut henne från alla rum m.m och till slut fick den yngre nog och försvarade sig (ja hon kan ju inte riktigt gå upp i rök). Sen dess har de träffats ca tre gånger, den äldre har bott på annan plats under tiden. Nu försöker vi föra ihop dem låååångsamt och det går stundvis bra tills det oftast smäller av någon anledning :/

    Utomhus funkar det problemfritt - det är lite spänd stämning, men de bråkar inte och efter en stund går de och nosar på samma grejer och allt ser ut som vanligt. Inomhus försöker de hålla sig undan varandra, de går inte in i samma rum om de inte måste. Och vi har valt att helt enkelt ignorera dem - inget gos eller kel till någon för att undvika all form av svartsjuka och sånt, låta dem gå som de vill och ha lite passiv koll på dem. Det funkar TILLS något utlöser bråk. Och nu är det den yngre som utlöser det, för den äldre verkar inte ha intresse av det där alls. Inget stirr-beteende som innan och hon verkar mest inte alls veta vad hon ska göra av sig själv.

    Vet inte riktigt, känns hopplöst emellanåt - de kanske helt enkelt hatar varandra och kommer fortsätta göra det. Men vill såklart göra ALLT för att det ska funka. Läste någonstans att ska man kastrera ska man kastrera båda och inte en, dock känner vi att den yngre har inga dumma löpbeteenden som den äldre hade. 

    Så...once again utnyttjar jag era hjärnor :P Jag har en känsla av att det handlar om rang nu och att de inte riktigt kan göra upp om den, för den verkar skifta och det kanske är det som skapar förvirring? Alla tips är bra tips! Kram på er Solig
    Vissa tikar gillar inte kastrater. Nu har ni kastrerat den ena och vips så är hon "annorlunda" och luktar inte som hon borde vilket mycket väl kan skapa problem.

    Sen tror jag, precis som Fanny b, att dina hundar verkligen inte gillar varandra. Min åsikt om lösning är dock att omplacera den ena hunden. Ingen hund ska behvöa bo i ett hem där man inte riktigt trivs. Och att hela tiden se till att hundarna är åtskiljda är ett helvete och minsta lilla man missar så är risken stor att det blir bråk.
  • shocktoyoursystem

    Svarar till båda här eftersom ni hade så lika svar:
    att de för tillfället inte gillar varandra har jag inte missat - det är solklart, MEN innan äldre tikens löp var de som ler och långhalm. Det som är grejen, allt började exakt på äldre tikens första löpdag...därför känns det som att hormoner är den ledande orsaken och nu är det mycket vatten under broarna. Den yngre tiken verkar väldigt osäker och är rädd för den äldre, som nu mest verkar nyfiken.

    Och visst finns det signaler som vi säkert missar, men samtidigt som vi försöker vara steget före hela tiden så kan vi inte ge dem uppmärksam inomhus för då triggas bråk. När vi låter dem vara så håller de sig undan varandra. Den äldre tiken bor för övrigt inte här för tillfället, vi har smidigt kunnat lösa så hon bor nån annanstans tills det förhoppningsvis löser sig. De blir alltså inte påtvingade varandra i tid och otid, utan vi bestämmer en dag där vi försöker skapa positiva minnen kring de båda. De får vara ute och leka och det är jätteroligt tycker de båda - tills de kommer in i huset, det är där allt är såå spänt. Samtidigt är det ju främst där vi behöver jobba.

    Bra tips det där med klickerträning, det är dock nåt jag aldrig provat - måste jag inte lära in det på båda hundarna först isf? Går väl lika bra att belöna på annat sätt tänker jag? :) 

    Att omplacera är den absolut, absolut sista utvägen - jag vill försöka ALLT innan jag tar det beslutet, vilket jag såklart tar om inget annat fungerar. Än sålänge har det inte gått lång tid.

  • Fanny b
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-16 09:33:56 följande:
    Svarar till båda här eftersom ni hade så lika svar:
    att de för tillfället inte gillar varandra har jag inte missat - det är solklart, MEN innan äldre tikens löp var de som ler och långhalm. Det som är grejen, allt började exakt på äldre tikens första löpdag...därför känns det som att hormoner är den ledande orsaken och nu är det mycket vatten under broarna. Den yngre tiken verkar väldigt osäker och är rädd för den äldre, som nu mest verkar nyfiken.

    Och visst finns det signaler som vi säkert missar, men samtidigt som vi försöker vara steget före hela tiden så kan vi inte ge dem uppmärksam inomhus för då triggas bråk. När vi låter dem vara så håller de sig undan varandra. Den äldre tiken bor för övrigt inte här för tillfället, vi har smidigt kunnat lösa så hon bor nån annanstans tills det förhoppningsvis löser sig. De blir alltså inte påtvingade varandra i tid och otid, utan vi bestämmer en dag där vi försöker skapa positiva minnen kring de båda. De får vara ute och leka och det är jätteroligt tycker de båda - tills de kommer in i huset, det är där allt är såå spänt. Samtidigt är det ju främst där vi behöver jobba.

    Bra tips det där med klickerträning, det är dock nåt jag aldrig provat - måste jag inte lära in det på båda hundarna först isf? Går väl lika bra att belöna på annat sätt tänker jag? :) 

    Att omplacera är den absolut, absolut sista utvägen - jag vill försöka ALLT innan jag tar det beslutet, vilket jag såklart tar om inget annat fungerar. Än sålänge har det inte gått lång tid.

    Jag förstår tanken bakom att låta en hund vara hos någon annan, men jag tror inte det på sikt kommer vara en lösning, för om ni ska behålla båda hundarna så måste de kunna vara i samma hus. Det kan också vara så att tiden ifrån varandra gör att hundarna blir mer spända, för hundar i samma hushåll som separareras en längre period kan reagera så när de får träffa varandra igen. Jag skulle också undvika att låta hundarna leka med varandra, i alla fall ett tag, för det kan vara så att deras lek går över till en konflikt, som inte märks utomhus, men väl inomhus. Angående klickerträning, den går ut på att förknippa godis med ljudet av en klicker/belöningsord.
    Fördelen med att använda klicker är att det är ett distinkt ljud.

    Du skriver att hundarna inte gör något mot varandra så länge de får vara i fred. Vad du kan göra i detta fall är att lära båda hundarna att det är du som tar initativet till att hälsa på dem, klappa på dem, leka med dem. T ex om en hund går fram till dig och vill bli klappad ignorerar du den. När den går iväg ifrån dig, kan du kalla på den och klappa den. Fördelen med detta i det läge du är i är att båda hundarna då lär sig att det är ingen idé att gå fram till matte om hon håller på med den andra hunden, jag får ändå ingen uppmärksamhet förrän matten kallar på mig. På detta sätt lönar det sig inte för hundarna att konkurrera om uppmärksamhet från din sida.
  • Maria 434

    Jag tror att ni som ägare behöver kliva fram och visa att det är ni som är ledare i "flocken" och inte tolererar deras beteende.

  • Fanny b
    Maria 434 skrev 2013-04-16 11:19:27 följande:
    Jag tror att ni som ägare behöver kliva fram och visa att det är ni som är ledare i "flocken" och inte tolererar deras beteende.
    Denna sätt fungerar enligt mig i flockar där hundarna normalt är sams men hamnar i en konflikt med varandra. Men grundproblemet som jag tror ts har är att hon har två hundar som inte gillar varandra, hade de själva kunna flytta ifrån sitt hem kan någon av hundarna gjort det, för att slippa vara nära sin antangonist. Har själv haft sådana här hundar, de slogs inte med varandra, men visade tydligt att de inte gillade varandra.

    En annan del av detta är att metoden att säga ifrån fungerar ofta i sådana här fall bara när man själv är närvarande och ser när hundarna börjar bråka med varandra. Speciellt tikar är bra på att inte visa tydliga signaler innan de börjar slåss, man kan vända sig ifrån hundarna en sekund och därefter börjar hundarna slåss.

    Detta kan jämföras med syskon som ogillar varandra, när föräldrarna är närvarande kan de genom att säga till barnen, få dem hyfsat lugna emot varandra, men om syskonen lämnas ensamma kan de börja bråka.
  • Inteutanproblem

    Jobbig sits för er alla...

    Kan förstå om den yngre är osäker och så att säga utagerar den osäkerheten genom att vara den som "biter innan du hinner bita mig". Då hon trotts allt har den historien hon har med den nu kastrerade tiken.

    Jag äger själv en hane med den problematiken, det blev lite fel i hans uppväxt nämligen där han dels blivit påhoppad av främmande hundar allt för många gånger men också blivit så pass rädd när han gjort "fel" och en vuxen "hård" hund sagt ifrån att han svarade med aggression istället för att agera neutralt och undergivet.

    Tror ni får ta och jobba förebyggande, gå in och bryta innan något spårar ur men också vägleda dom i hur dom skall förhålla sig med varandra efter ett "gruff". Ha dom åtskilda men så att dom kan se varandra då ni ej kan ha 100% uppsikt. Tänk även på att om ni själva går och spänner er runt tikarna i oro över att något skall hända är det en trolig orsak till att något faktiskt händer, utan att där funnits något från början som hade kunnat utlösa det.

    Ska ni prova att fixa deras relation med varandra tror jag inte att det är en särskilt bra idé att ha en tik boendes större delen av tiden i ett annat hem. Den tiken blir då nämligen inte medlem i flocken längre utan anses vara en bekant i den yngre tikens ögon.

    Låt tikarna jobba ihop, ställ rimliga krav om att dom ska sköta sig när ni arbetar dom. Tex på promenader låt dom bära varsin klövjeväska med lite vikter i eller integrera lättare lydnadspass på promenaderna. Man kan avsluta med en liten stund av kontrollerad lek men se då till att dom båda hunnit varva ner först, många hundar går upp i varv när man aktiverat dom och det i sin tur kan skapa spänningar som kan utlösa bråk. Något som brukar stärka känslan av samhörighet och samarbete är dragträning, där jobbar dom dessutom bredvid varandra och har inte tid att bråka. Börja träna lite lydnadsmoment, mycket för er människors skull - ju bättre kontakt man har med sina hundar desto mer känner man sig trygg i att som ägare kunna hantera dispyter mellan hundarna på ett sådant vis att dom faktiskt lyssnar på en och går ur situatione som vänner.

    Bråk sker mellan hundar, även två som är goda vänner. En del hundar lär sig själva hur dom skall göra för att reda ut det och andra behöver vägledning av ägaren.

    Jag har 3 hundar, 2 unghundar och den vuxna hanen - när någon av dessa bråkar går jag emellan om dom själva inte rett ut det efter ett par sekunder (tar bort resursen om det är något sådant dom tjafsar om) och helt enkelt sitter där med dom med en på varje sida om mig tills dom lugnat sig, är avslappnade i varandras närvaro igen. Enda gången jag skulle separera dom helt både fysiskt och psykiskt ifrån varandra vid ett bråk är om det hade urartat till ett på liv och död.

    Skall dock tillägga att jag ej haft dom problemen du har mellan två av mina egna hundar. Däremot är det något jag ändå tänkt på kan hända, och då har jag lagt en förebyggande

    Med grund där jag litar på att jag kan hantera dom. Men även funderat på hur jag skulle försöka göra för att hjälpa två individer med att laga en skadad relation till varandra.

  • LFF
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-16 09:33:56 följande:
    Svarar till båda här eftersom ni hade så lika svar:
    att de för tillfället inte gillar varandra har jag inte missat - det är solklart, MEN innan äldre tikens löp var de som ler och långhalm. Det som är grejen, allt började exakt på äldre tikens första löpdag...därför känns det som att hormoner är den ledande orsaken och nu är det mycket vatten under broarna. Den yngre tiken verkar väldigt osäker och är rädd för den äldre, som nu mest verkar nyfiken.

    Och visst finns det signaler som vi säkert missar, men samtidigt som vi försöker vara steget före hela tiden så kan vi inte ge dem uppmärksam inomhus för då triggas bråk. När vi låter dem vara så håller de sig undan varandra. Den äldre tiken bor för övrigt inte här för tillfället, vi har smidigt kunnat lösa så hon bor nån annanstans tills det förhoppningsvis löser sig. De blir alltså inte påtvingade varandra i tid och otid, utan vi bestämmer en dag där vi försöker skapa positiva minnen kring de båda. De får vara ute och leka och det är jätteroligt tycker de båda - tills de kommer in i huset, det är där allt är såå spänt. Samtidigt är det ju främst där vi behöver jobba.

    Bra tips det där med klickerträning, det är dock nåt jag aldrig provat - måste jag inte lära in det på båda hundarna först isf? Går väl lika bra att belöna på annat sätt tänker jag? :) 

    Att omplacera är den absolut, absolut sista utvägen - jag vill försöka ALLT innan jag tar det beslutet, vilket jag såklart tar om inget annat fungerar. Än sålänge har det inte gått lång tid.
    Hur gammal var den yngre tiken när den äldre började löpa? Och hade den yngre haft sitt första löp då eller visade det sig sen vara nära förestående?

    Jag vet rätt många hundar, både tikar och hanar, som fungerat klockrent fram tills könsmognaden eller första löpet. Då har hormonerna börjat löpa amok ordentligt och hundarna har börjat hata varandra. Vissa hundar kommer över det, andra inte. För dina verkar det helt enkelt finnas så mycket "ont blod" dem emellan att de inte kommer fungera ihop. De kan möjligen läras att tolerera den andres rätt till existens men jag vete sjutton om jag skulle vilja ha hundar i mitt hushåll på de premisserna (möjligen om jag var uppfödare men inte som privatperson). Det är också en av orsakerna till att jag bara har en hund själv på permanent basis, min terrier tycker inte om valpar och unghundar (= alla yngre än honom i hans värld) så då avstår jag från att utsätta honom för det hemma på permanent basis. Däremot vet han att han måste tolerera deras rätt till existens så därför fungerar det när vi är hundvakt eller han är hos mamma när vi är bortresta.
  • shocktoyoursystem
    Fanny b skrev 2013-04-16 11:30:33 följande:
    Denna sätt fungerar enligt mig i flockar där hundarna normalt är sams men hamnar i en konflikt med varandra. Men grundproblemet som jag tror ts har är att hon har två hundar som inte gillar varandra, hade de själva kunna flytta ifrån sitt hem kan någon av hundarna gjort det, för att slippa vara nära sin antangonist. Har själv haft sådana här hundar, de slogs inte med varandra, men visade tydligt att de inte gillade varandra.

    En annan del av detta är att metoden att säga ifrån fungerar ofta i sådana här fall bara när man själv är närvarande och ser när hundarna börjar bråka med varandra. Speciellt tikar är bra på att inte visa tydliga signaler innan de börjar slåss, man kan vända sig ifrån hundarna en sekund och därefter börjar hundarna slåss.

    Detta kan jämföras med syskon som ogillar varandra, när föräldrarna är närvarande kan de genom att säga till barnen, få dem hyfsat lugna emot varandra, men om syskonen lämnas ensamma kan de börja bråka.
    Ja du slår nog huvudet lite på spiken där. Detta är inte olydiga hundar som vi inte har pli på i vanliga fall. Tvärtom är de väldigt lyhörda och är gärna till lags. Men när de väl ger sig fan på att bråka så skulle det nog kunna slå ner en bomb utan större reaktion. 

    Min sambo är stor och lång och han får i princip lägga sig på dem för att få isär dem - jag får inte isär dem. Och innan var signalerna innan fight att de liksom fixerade varandra och sen flög på. Nu när den äldre inte är "bråkmakaren" så är det inga signaler före utan det bara exploderar - från den yngre då. Men jag tror hon gör det av rädsla. Sen vet jag inte, den äldre tiken kanske går och jävlas med tysta signaler som vi inte uppfattar. Men vad vi sett så är hon väldigt neutral nu i sin framtoning. 
  • shocktoyoursystem
    Inteutanproblem skrev 2013-04-16 12:00:18 följande:
    Jobbig sits för er alla...

    Kan förstå om den yngre är osäker och så att säga utagerar den osäkerheten genom att vara den som "biter innan du hinner bita mig". Då hon trotts allt har den historien hon har med den nu kastrerade tiken....."
    Bra tips där med att aktivera dem i något tillsammans - kan ju vara något att tänka på, hitta något som de både tycker är roligt och som får dem att tänka på annat men ändå uppmuntrar till samarbete. Och det är ju fler som skriver att det inte är så bra idé att ha den andra boendes på annan plats, det är ju sant. Bara det att vi vågar inte lämna dem ensamma, och vi är ju inte hemma hela tiden. Den yngre har krigsskador sen tidigare och den äldre biter ALLTID mot den yngres öga.

    Häromdagen flög de ihop när den äldre var här och den yngre fick ett hugg över ögat - en mm till och tanden hade gått IN i ögat...känns inte alls bra. Kan tillägga att vi hade uppsikt men det går ju sjukt snabbt när det väl händer och inga förvarningar heller. Och även innan när de hade lite tydligare förvarningar så blev de typ triggade av att man ingrep, så svårt att vara steget före. Utan man måste vara steget före steget före...:P

     
  • shocktoyoursystem
    LFF skrev 2013-04-16 15:46:24 följande:
    Hur gammal var den yngre tiken när den äldre började löpa? Och hade den yngre haft sitt första löp då eller visade det sig sen vara nära förestående?

    Jag vet rätt många hundar, både tikar och hanar, som fungerat klockrent fram tills könsmognaden eller första löpet. Då har hormonerna börjat löpa amok ordentligt och hundarna har börjat hata varandra. Vissa hundar kommer över det, andra inte. För dina verkar det helt enkelt finnas så mycket "ont blod" dem emellan att de inte kommer fungera ihop. De kan möjligen läras att tolerera den andres rätt till existens men jag vete sjutton om jag skulle vilja ha hundar i mitt hushåll på de premisserna (möjligen om jag var uppfödare men inte som privatperson). Det är också en av orsakerna till att jag bara har en hund själv på permanent basis, min terrier tycker inte om valpar och unghundar (= alla yngre än honom i hans värld) så då avstår jag från att utsätta honom för det hemma på permanent basis. Däremot vet han att han måste tolerera deras rätt till existens så därför fungerar det när vi är hundvakt eller han är hos mamma när vi är bortresta.
    Den yngre tiken vart 1 år och den äldre är 3. Den yngre hade haft sitt första löp ett tag tidigare och direkt när den äldre avslutat sitt löp började den yngre löpa, så den äldre kände väl kanske av det också då och det var väl kanske hormoner från båda sidor som spelade in. Den yngre har dock inte något starkt löpbeteende, bara den äldre.

    Det där med ont blod stämmer ju in, de har nog svårt att veta riktigt hur de ska se hantera varandra nu för de minns hur negativt det varit mellan dem, speciellt i detta huset. Och självklart ska de inte behöva bo ihop om de inte gillar varandra, det är inte ett roligt liv för nån av dem. Men jag vill ändå se om de kan lära sig att gilla varandra igen, och det kanske krävs att alla hormoner lagt sig mer.
     
Svar på tråden Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?