• shocktoyoursystem

    Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?

    Behöver lite råd angående våra två tikar här hemma. Den ena blir 3 år i år och den andra är 1 år. De har levt tillsammans sen den yngre var valp och det har alltid varit fred och fröjd och lek och bara massa skoj. Sen anade jag väl att det skulle förändras längre fram när den yngre blev lite äldre och så vidare, men det börjar bli okontrollerat nu då de börjat flyga på varandra titt som tätt Rynkar på näsan Bråken började efter att den yngre fyllt 1.

    Den äldre tiken löper för tillfället och antalet bråk har ökat till MINST en gång om dagen. Det blir vanligtvis vid matning, kel i soffan (de verkar bråkar om vem som ska få vara i soffan med oss ungefär) och ibland står de bara och stirrar på varandra och sen ryker de ihop. Emellan bråken så leker de och så. Jag har lite överseende nu med att den äldre tiken beter sig annorlunda, hon löper ju. Den yngre är annars underlägsen den äldre och vill mest leka 24/7, men ibland bara vänder det. Är inte jätteinsatt i att ha tikar, bara haft handhundar innan. 

    Det som verkar utlösa bråken är att den yngre tar ton. De står och tittar på varandra eller så står den äldre och tittar på den yngre, ser ut som att hon ska "hävda sig" ungefär. Då tar den yngre ton och morrar och då flyger den äldre på och sen slåss de typ till döden, väldigt svårt att få isär dem och det slutar oftast med småsår.

    Så min fråga är om det är någon som har erfarenhet av detta eller liknande problem, tips på vad jag kan göra? Funderar på om man ska kastrera så slipper man kanske att det blir så här i löptider, verkar ju vara då det eskalerar? Vet inte vad jag ska göra, utöver löptider är de bästa vänner och leker och myser gärna med varandra....Gråter Tips mottages tacksamt!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-13 12:17
    Hallå alla, var ett tag sen jag startade denna tråd och jag fick så kloka råd och tips av er. Nu behöver jag dock er hjälp igen!

    Det som hänt sen senast är att vi kastrerat den äldre tiken, då vi efter lite studering insåg att det var hon som triggade bråken. Hon gick omkring och hunsade den yngre rätt mycket, skulle köra ut henne från alla rum m.m och till slut fick den yngre nog och försvarade sig (ja hon kan ju inte riktigt gå upp i rök). Sen dess har de träffats ca tre gånger, den äldre har bott på annan plats under tiden. Nu försöker vi föra ihop dem låååångsamt och det går stundvis bra tills det oftast smäller av någon anledning :/

    Utomhus funkar det problemfritt - det är lite spänd stämning, men de bråkar inte och efter en stund går de och nosar på samma grejer och allt ser ut som vanligt. Inomhus försöker de hålla sig undan varandra, de går inte in i samma rum om de inte måste. Och vi har valt att helt enkelt ignorera dem - inget gos eller kel till någon för att undvika all form av svartsjuka och sånt, låta dem gå som de vill och ha lite passiv koll på dem. Det funkar TILLS något utlöser bråk. Och nu är det den yngre som utlöser det, för den äldre verkar inte ha intresse av det där alls. Inget stirr-beteende som innan och hon verkar mest inte alls veta vad hon ska göra av sig själv.

    Vet inte riktigt, känns hopplöst emellanåt - de kanske helt enkelt hatar varandra och kommer fortsätta göra det. Men vill såklart göra ALLT för att det ska funka. Läste någonstans att ska man kastrera ska man kastrera båda och inte en, dock känner vi att den yngre har inga dumma löpbeteenden som den äldre hade.

    Så...once again utnyttjar jag era hjärnor :P Jag har en känsla av att det handlar om rang nu och att de inte riktigt kan göra upp om den, för den verkar skifta och det kanske är det som skapar förvirring? Alla tips är bra tips! Kram på er
  • Svar på tråden Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?
  • shocktoyoursystem

    Vad tänker ni alla om munkorg på hundarna, då? Vi har fixat munkorg (inte sån korg över munnen, utan sån mjuk som håller ihop käkarna men inte mer än att  de kan flämta och dricka - men inte hugga). Vi tänker att har de det på sig så kan de i alla fall inte skada varandra om de skulle flyga ihop, men de kan ändå tränas ihop och vara i samma rum. Börjar bråka kan de inte hugga och därmed inte skada varandra så mycket. Kan det vara värt ett försök eller blir det värre?

    Vågar nämligen inte låta dem vara tillsammans inomhus utan det, så många hugg som den yngre fått mot ett och samma öga så är det inte värt risken, för den äldre verkar alltid bita just där. 

    Kommer inte att lämna dem ensamma med munkorg eller något sånt, utan det är en extra säkerhet under tiden vi försöker introducera dem för varandra igen. 

  • Fanny b
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-16 17:02:09 följande:
    Vad tänker ni alla om munkorg på hundarna, då? Vi har fixat munkorg (inte sån korg över munnen, utan sån mjuk som håller ihop käkarna men inte mer än att  de kan flämta och dricka - men inte hugga). Vi tänker att har de det på sig så kan de i alla fall inte skada varandra om de skulle flyga ihop, men de kan ändå tränas ihop och vara i samma rum. Börjar bråka kan de inte hugga och därmed inte skada varandra så mycket. Kan det vara värt ett försök eller blir det värre?

    Vågar nämligen inte låta dem vara tillsammans inomhus utan det, så många hugg som den yngre fått mot ett och samma öga så är det inte värt risken, för den äldre verkar alltid bita just där. 

    Kommer inte att lämna dem ensamma med munkorg eller något sånt, utan det är en extra säkerhet under tiden vi försöker introducera dem för varandra igen. 

    Jag tror på denna idé. Det viktiga tycker jag då att hundarna förknippar munkorgen med något postivt, så man inte bara sätter munkorgen på hunden och släpper ihop hundarna. T ex först låta dem nosa på munkorgen, belöna det med godis. Efter hand sätta på munkorgen och sedan träna/leka med hunden. Syftet med detta är alltså hundarna inte uppfattar munkorgen som ett obehag vilket kan ske om man bara sätter den på hunden.
  • shocktoyoursystem
    Fanny b skrev 2013-04-16 17:40:19 följande:

    Jag tror på denna idé. Det viktiga tycker jag då att hundarna förknippar munkorgen med något postivt, så man inte bara sätter munkorgen på hunden och släpper ihop hundarna. T ex först låta dem nosa på munkorgen, belöna det med godis. Efter hand sätta på munkorgen och sedan träna/leka med hunden. Syftet med detta är alltså hundarna inte uppfattar munkorgen som ett obehag vilket kan ske om man bara sätter den på hunden.
    Ja precis! Tänkte göra så att vi vänjer hundarna vid munkorgen successivt och förknippar det med positiva grejer. Frågan är väl sen hur vi ska introducera hundarna för varandra. Det är svårt att veta om man bara ska vara helt neutral typ ta in den äldre hunden och bete sig som att det är det mest naturliga i världen och sen låta de sköta sig själva, eller om man ska medla emellan och träna dem tillsammans direkt.
  • Inteutanproblem
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-16 16:52:47 följande:
    Bra tips där med att aktivera dem i något tillsammans - kan ju vara något att tänka på, hitta något som de både tycker är roligt och som får dem att tänka på annat men ändå uppmuntrar till samarbete. Och det är ju fler som skriver att det inte är så bra idé att ha den andra boendes på annan plats, det är ju sant. Bara det att vi vågar inte lämna dem ensamma, och vi är ju inte hemma hela tiden. Den yngre har krigsskador sen tidigare och den äldre biter ALLTID mot den yngres öga.

    Häromdagen flög de ihop när den äldre var här och den yngre fick ett hugg över ögat - en mm till och tanden hade gått IN i ögat...känns inte alls bra. Kan tillägga att vi hade uppsikt men det går ju sjukt snabbt när det väl händer och inga förvarningar heller. Och även innan när de hade lite tydligare förvarningar så blev de typ triggade av att man ingrep, så svårt att vara steget före. Utan man måste vara steget före steget före...:P

     



    Jo jag vet delvis hur det känns, min vuxna hane blev ju den där ett tag som liksom bara flög på allt utan förvarningar (vad jag kunde se). Så jag kunde inte lita på honom lös i andra hundars sällskap ganska länge (undantaget vännens flock på 10 hundar - där vågade han inte dumma sig då dom är så många) utan höll honom kopplad och såg till att ingen annan kom för nära, gick på promenader med andra och jobbade honom i spann med speciellt andra hanhundar. Hans beteende började försvinna runt 2 års åldern, nu är han 3 och det har blivit mycket bättre överlag.

    Har ni möjlighet till att hålla dom åtskilda i hemmet på så vis att dom ändå kan se varandra? Tänker att ni låter dom vara åtskilda ett tag nu för att bryta trenden med bråken och då aktiverat dom under kontrollerade former ute, så dom får en chans till att få fler positiva nya minnen av varandra och inga nya negativa.

    Tror detta kommer att ta tid, och att nyckeln till en möjlig framgång är att lyckas förhindra alla nya bråk tills dom mer eller mindre "glömt" allt negativt.
  • shocktoyoursystem
    hundpuss skrev 2013-04-17 09:14:03 följande:
    Vad aktiverar du hundarna med TS? Hur ser deras dagar ut?
    Det beror på lite hur saker runt omkring ser ut. I vissa perioder har vi skitmkt att göra och då blir de mindre aktivierade, och andra perioder har vi mer tid. Sen aktiveras de i regel lite mer under tidig höst, vår och sommar än under själva vintern.

    Men ja, promenader blir det, ibland sticker vi ut i skogen och så får de springa omkring där, ibland kan vi sparka lite fotboll, kasta lite frisbee, eller kasta pinnar osv och på sommaren får de bada maassoor. Mest lek med andra ord. De aktiveras inte med någon träning, trots att jag länge tänkt att de behöver det men har inte riktigt hittat något som jag tycker  verkar kul än.

    Men ja, de skulle nog må bra av att få jobba med något roligt.
  • shocktoyoursystem
    Inteutanproblem skrev 2013-04-17 09:37:50 följande:



    Jo jag vet delvis hur det känns, min vuxna hane blev ju den där ett tag som liksom bara flög på allt utan förvarningar (vad jag kunde se). Så jag kunde inte lita på honom lös i andra hundars sällskap ganska länge (undantaget vännens flock på 10 hundar - där vågade han inte dumma sig då dom är så många) utan höll honom kopplad och såg till att ingen annan kom för nära, gick på promenader med andra och jobbade honom i spann med speciellt andra hanhundar. Hans beteende började försvinna runt 2 års åldern, nu är han 3 och det har blivit mycket bättre överlag.

    Har ni möjlighet till att hålla dom åtskilda i hemmet på så vis att dom ändå kan se varandra? Tänker att ni låter dom vara åtskilda ett tag nu för att bryta trenden med bråken och då aktiverat dom under kontrollerade former ute, så dom får en chans till att få fler positiva nya minnen av varandra och inga nya negativa.

    Tror detta kommer att ta tid, och att nyckeln till en möjlig framgång är att lyckas förhindra alla nya bråk tills dom mer eller mindre "glömt" allt negativt.
    Härligt att din hund blivit bättre! Visar ju att med rätt träning och tid så går det att få en tryggare hund.

    Är lite svårt att hålla dem åtskilda men inom synhåll - kanske om man sätter upp grindar mellan vissa rum, annars är det stängda dörrar och så vitt jag har vet de inte röntgensyn :)

    Men det är nog så att de behöver se varandra också, för att de ligger i varsin del av huset gör ju ingen nytta egentligen tror jag inte. Och ja, tid kommer det nog ta men det är tid jag är redo att ge detta. Funkar det inte efter att jag försökt allt så får man ta ett svårt beslut då, men tills dess tänker jag göra allt för att det ska fungera.
  • Inteutanproblem
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-17 10:40:05 följande:
    Härligt att din hund blivit bättre! Visar ju att med rätt träning och tid så går det att få en tryggare hund.

    Är lite svårt att hålla dem åtskilda men inom synhåll - kanske om man sätter upp grindar mellan vissa rum, annars är det stängda dörrar och så vitt jag har vet de inte röntgensyn :)

    Men det är nog så att de behöver se varandra också, för att de ligger i varsin del av huset gör ju ingen nytta egentligen tror jag inte. Och ja, tid kommer det nog ta men det är tid jag är redo att ge detta. Funkar det inte efter att jag försökt allt så får man ta ett svårt beslut då, men tills dess tänker jag göra allt för att det ska fungera.



    Stängda dörrar gynnar dom nog inte utan är bättre med grindar i så fall. Vi har också grindar här hemma, mest för att det är ganska bekvämt mellan varven.. Särskilt med två unghundar som tenderar till att jaga upp varandra i varv och har man inte tid då till att vara på dom hela tiden så är det enkelt att sätta en på andra sidan grinden medan man gör vad man nu gör.

    Men även om man vill träna lite inomhus, en åt gången så att säga. Dom lär sig att vänta på sin tur även då om det pågår något jätte roligt mitt framför ögonen på dom som får titta på.
  • hundpuss
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-17 10:36:04 följande:
    Det beror på lite hur saker runt omkring ser ut. I vissa perioder har vi skitmkt att göra och då blir de mindre aktivierade, och andra perioder har vi mer tid. Sen aktiveras de i regel lite mer under tidig höst, vår och sommar än under själva vintern.

    Men ja, promenader blir det, ibland sticker vi ut i skogen och så får de springa omkring där, ibland kan vi sparka lite fotboll, kasta lite frisbee, eller kasta pinnar osv och på sommaren får de bada maassoor. Mest lek med andra ord. De aktiveras inte med någon träning, trots att jag länge tänkt att de behöver det men har inte riktigt hittat något som jag tycker  verkar kul än.

    Men ja, de skulle nog må bra av att få jobba med något roligt.
    Jag tänkte främst kring aktiveringen då jag läste raserna samt åldern på hundarna. 

    En treåring behöver få arbeta, "med huvudet" blir de bra mkt tröttare och mer nöjda än lek och skoj.
    En ettåring är ju fortfarande "barn" jämförelsevis, men det är inte helt omöjligt att dina hundar (åtminstone delvis) agerar i ren understimulans.

    Kan det vara så att de är uttråkade? JAg menar det absolut inte som kritik, jag menar mer att det kan vara värt att tänka på.

    Raserna du nämner är arbetande raser, de måste göra något som stimulerar. Och tänk gärna på att bollkastning och frisbee är stressande för hundar, de kan få ur lite energi tillfälligt, men kan samtidigt verka otroligt triggande vad gäller energipåslag.

    Jag säger mao inte att problemet hundarna emellan kommer försvinna per automatik när du tränar dom, men  trötta hundar är harmoniska hundar och jag tycker du borde se över deras vardag.

    Vad har du tidigare tränat med hundarna?  
  • shocktoyoursystem
    hundpuss skrev 2013-04-17 17:43:40 följande:
    Jag tänkte främst kring aktiveringen då jag läste raserna samt åldern på hundarna. 

    En treåring behöver få arbeta, "med huvudet" blir de bra mkt tröttare och mer nöjda än lek och skoj.
    En ettåring är ju fortfarande "barn" jämförelsevis, men det är inte helt omöjligt att dina hundar (åtminstone delvis) agerar i ren understimulans.

    Kan det vara så att de är uttråkade? JAg menar det absolut inte som kritik, jag menar mer att det kan vara värt att tänka på.

    Raserna du nämner är arbetande raser, de måste göra något som stimulerar. Och tänk gärna på att bollkastning och frisbee är stressande för hundar, de kan få ur lite energi tillfälligt, men kan samtidigt verka otroligt triggande vad gäller energipåslag.

    Jag säger mao inte att problemet hundarna emellan kommer försvinna per automatik när du tränar dom, men  trötta hundar är harmoniska hundar och jag tycker du borde se över deras vardag.

    Vad har du tidigare tränat med hundarna?  
    Lugnt, tar det inte som kritik. Men du har absolut rätt i det du säger, de behöver antagligen aktiveras mer med hjärnan och få bli trötta det hållet istället för fysiskt. Som sagt så vet jag bara inte riktigt vad jag ska träna med dem. Har tidigare inte tränat något speciellt med dem.

    Har funderat flera ggr på att typ gå någon agilitykurs eller spårningskurs men det är på tok för dyrt tyvärr. Får väl köpa någon bok om ämnet och lära mig själv :P För spårning och agility är väl det jag är inne på mest som aktivitet. Agility främst för den yngre, hon är så sjukt smidig och tycker sånt är så roligt! Den äldre är lite feg men spårning hade hon nog gillat! :) Spårning hade nog båga tyckt om, faktiskt.
  • Tjolinti
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-18 17:21:59 följande:
    Lugnt, tar det inte som kritik. Men du har absolut rätt i det du säger, de behöver antagligen aktiveras mer med hjärnan och få bli trötta det hållet istället för fysiskt. Som sagt så vet jag bara inte riktigt vad jag ska träna med dem. Har tidigare inte tränat något speciellt med dem.

    Har funderat flera ggr på att typ gå någon agilitykurs eller spårningskurs men det är på tok för dyrt tyvärr. Får väl köpa någon bok om ämnet och lära mig själv :P För spårning och agility är väl det jag är inne på mest som aktivitet. Agility främst för den yngre, hon är så sjukt smidig och tycker sånt är så roligt! Den äldre är lite feg men spårning hade hon nog gillat! :) Spårning hade nog båga tyckt om, faktiskt.

    Köp blod på ica. Har de inte hemma så kan de köpa in, kostar typ 20 kr för en halv liter eller så. Bara lägg det i en ketchupflaska. Om du inte har möjlghet att köpa viltklövar av någon så finns det på blocket ofta billigt men om det ändå inte finns en möjlighet så använd bara en gristass som också finns på ica. bind ett band, dra den efter dig i skogen och droppa lite blod :) Så har du ett spår. Börja med helt raka spår, när hundarna fattat vad som gäller kan du börja med att lägga spår som är formade som U och sen kan du avancera mycket mer efter de :)
  • Tjolinti

    Måste även tillägga att du måste ha tillstånd för att få lov att lägga ut blod i naturen. Det kostar en 400-500 tror jag. Ingen har någonsin frågat mig om att se tllstånd men man vet aldrig.

  • hundpuss

    När jag gick viltspårskurs hos lokal avdelning i Jägarförbundet så kostade den 700 om jag inte minns fel. Jag gick med två hundar, det var inga problem. Helt vanlig grundkurs, och sitter väl grunderna kan man göra det själv efter det. 
    Sålänge man har koll på var man lägger spåren, så det inte är privat mark osv. Jag kör ut till samma ställe i skogen som där vi gick kursen, då vet man att det är okej mark att lägga spår på.
    Det är inte särskilt dyrt i övrigt heller, tvättklämmor hittar man för en tia, och ett färglatt band för samma summa. Spårlinor säljs billigt bla på Rusta och Granngården.
    Det jag vill ha sagt är att det är en väldigt billig aktivering att hålla på med, när man väl lärt sig grunderna en gång.
    Blod kan man, som nämnts ovan, be mataffären ta hem och viltklövarna kan man få gratis om man känner en jägare.

    Viltspår är en fantastisk aktivering, min hund ligger helt utslagen en halv dag efter att vi varit i skogen, han blir verkligen trött i huvudet av det. Och jag har ännu inte hittat en hund som inte gillar att spåra. Tror dina hundar hade tyckt om det! 
     

  • shocktoyoursystem

    Blev ännu mer sugen på spårning nu. Min pappa och min bror är jägare så att få tag på viltklövar m.m bör ju inte vara några större problem faktiskt. Vi är totalt tre st som är aktiva med dessa hundar, så går vi tillsammans på kursen och alla betalar en del av summan så blir det ju faktiskt inte så dyrt heller och alla lär sig hur man ska göra. Ska kolla upp det här med spårning!! :)

    Har fått veta att vi i helgen måste ta hem den äldre tiken också. Inte idealt men inte mycket att göra åt då hon inte har någon annanstans att vara. Är dessutom valpvakt åt en kompis över helgen, så blir totalt tre hundar - fullt upp Foten i munnen Är lite orolig dock hur de kommer att bete sig med ytterligare en liten hund här. De har båda träffat valpen innan, men vet inte...kan ju bli lite lustigt. Men blir inget hastigt ihopsläpp iallafall och munkorg på när de är lösa i huset. Riskerar inga fler skador på någon av dem.

    Tack åter igen för alla bra tips och råd ni ger - hjälper faktiskt jättemkt! Solig 

  • shocktoyoursystem

    Efter ett par dagar med båda hundarna här (munkorg på när de rör sig fritt runt varandra) så känns det som att en sak blivit ganska klar angående äldre tiken. Den äldre tiken är från början min hund (jag hade henne sen innan jag träffade nuvarande sambo) och vi har därmed lite mer tight relation. Med den yngre tiken har jag varit med från början också, så hon är ju väldigt nära både med mig och sambon. Men jag har märkt ännu mer nu att den äldre tiken är lite beskyddande vad gäller mig, lite vaktig. Hon följer gärna efter mig som en svans och vill vara nära mig, hon följer inte efter sambon så. När jag då kallar på den yngre tiken, och den äldre är där så skickar hon direkt onda blickar på den yngre och så ryker de eventuellt (oftast) ihop. Tips på hur jag ska lösa detta? Kan det vara viktigt att just jag och inte sambon tillrättavisar äldre tiken så att hon förstår att JAG (eftersom det är mig hon "försvarar") inte uppskattar att hon beter sig så?

    Känns ju lite jobbigt, för ja, de ryker fortfarande ihop (dock skadar de inte varandra) och vi försöker desperat hitta ett mönster, men det är så många olika saker och ibland (vad det ser ut som) ingenting som utlöser bråk. Sen slåss de inte alltid heller längre, utan de står på avstånd och tittar på varandra. Den yngre morrar och den äldre går då fram och nosar, cirkulerar runt och typ "kollar läget" sen går hon. Det ser ut som att hon är den som ju tar initiativ och bestämmer utgången av situationen, och den yngre står då väldigt spänd och utstrålar ungefär "låt mig vara, jag kommer inte att göra något mot dig, men bara gå". Typ. Men 10 minuter senare är det tvärtom den äldre som utstrålar det. Usch, är så vilse i detta. Det är så svårt att läsa av dem, denna situationen mellan dem är så ny så det är svårt att få distans och se det från ett annat ljus :/ 

    Massa babbel, men ja...önskar verkligen att detta fixar sig på något vis. 

  • Fanny b
    shocktoyoursystem skrev 2013-04-24 18:56:35 följande:
    Efter ett par dagar med båda hundarna här (munkorg på när de rör sig fritt runt varandra) så känns det som att en sak blivit ganska klar angående äldre tiken. Den äldre tiken är från början min hund (jag hade henne sen innan jag träffade nuvarande sambo) och vi har därmed lite mer tight relation. Med den yngre tiken har jag varit med från början också, så hon är ju väldigt nära både med mig och sambon. Men jag har märkt ännu mer nu att den äldre tiken är lite beskyddande vad gäller mig, lite vaktig. Hon följer gärna efter mig som en svans och vill vara nära mig, hon följer inte efter sambon så. När jag då kallar på den yngre tiken, och den äldre är där så skickar hon direkt onda blickar på den yngre och så ryker de eventuellt (oftast) ihop. Tips på hur jag ska lösa detta? Kan det vara viktigt att just jag och inte sambon tillrättavisar äldre tiken så att hon förstår att JAG (eftersom det är mig hon "försvarar") inte uppskattar att hon beter sig så?

    Känns ju lite jobbigt, för ja, de ryker fortfarande ihop (dock skadar de inte varandra) och vi försöker desperat hitta ett mönster, men det är så många olika saker och ibland (vad det ser ut som) ingenting som utlöser bråk. Sen slåss de inte alltid heller längre, utan de står på avstånd och tittar på varandra. Den yngre morrar och den äldre går då fram och nosar, cirkulerar runt och typ "kollar läget" sen går hon. Det ser ut som att hon är den som ju tar initiativ och bestämmer utgången av situationen, och den yngre står då väldigt spänd och utstrålar ungefär "låt mig vara, jag kommer inte att göra något mot dig, men bara gå". Typ. Men 10 minuter senare är det tvärtom den äldre som utstrålar det. Usch, är så vilse i detta. Det är så svårt att läsa av dem, denna situationen mellan dem är så ny så det är svårt att få distans och se det från ett annat ljus :/ 

    Massa babbel, men ja...önskar verkligen att detta fixar sig på något vis. 
    Gällande situationen där din äldre tik vaktar dig mot den yngre så tror jag det handlar om konkurrens, när din ena hund är hos dig och du kallar på den andra uppstår troligen konkurrens om din uppmärksamhet. Lösningen på detta tror jag är att du i alla fall under en period ska undvika att ägna uppmärksamhet på båda hundarna samtidigt. Var väldigt tydligt med vem av hundarna du ägnar dig åt för tillfället. När du t ex klappar en hund, se till att den andre hunden inte kommer fram till dig. Den yngre hunden  vill troligen vara ifred för den andre hunden när hon morrar, av den anledningen bör du hindra att den äldre hunden går fram till denne. För ifall hundars morrningar inte respekteras av andra hundar kan de välja att börja försvara sig på annat sätt. För ofta betyder morrningar att hundar vill ha ett utöka avstånd till de objekt det morrar åt. När de står på avstånd och tittar på varandra, bryt detta genom att vända dig till någon hund och avled denne. För i dessa situationer kan det vara så att de mäter varandra med  blicken.  Försök kolla av hur exakt de tittar på varandra och vilket kroppspråk de har i dessa situationer. 
  • shocktoyoursystem

    Nuu kommer jag och uppdaterar här igen...och det med goda nyheter! Solig

    Hundarna har äääntliiigeen blivit sams igen. Det där med munkorgarna funkade verkligen, för vi kunde slappna av och ha dem runt varandra utan att bli stressade och oroliga över att de skulle bli skadade. När de hade varit bråkfria med munkorg några dagar tog vi av dem i små perioder och lät dem vara utan. Och visst, det hände att de rök ihop...då främst när den yngre ville typ försvara sin liggplats, MEN så fort vi sa till så släppte de varandra. Samt att de högg inte på samma sätt, utan det kändes mest som otäcka ljud och markeringar Bara den grejen betyder mycket. Vill inte ropa hej...men just nu känns det skitbra!

    Det känns som att de har en annan respekt för varandra nu, de ger varandra utrymme på ett annat sätt. Även om det känns nästan som vanligt nu, så ska vi ta hit en snubbe som är hundpsykolog som ska komma och betrakta dem lite. Kan ju vara skönt att få en utomstående persons åsikt och tankar om hur de rör sig runt varandra, så man får ytterligare råd på hur man ska bete sig i framtiden för att behålla friden i huset.

    Men taaack snälla för alla bra tips (har tackat många ggr men tackar igen) för de har verkligen hjälpt och fått en att tänka efter och tänka i andra banor! Hoppas verkligen detta håller i sig nu! Drömmer

  • Fanny b
    shocktoyoursystem skrev 2013-05-10 22:21:38 följande:
    Nuu kommer jag och uppdaterar här igen...och det med goda nyheter! Solig

    Hundarna har äääntliiigeen blivit sams igen. Det där med munkorgarna funkade verkligen, för vi kunde slappna av och ha dem runt varandra utan att bli stressade och oroliga över att de skulle bli skadade. När de hade varit bråkfria med munkorg några dagar tog vi av dem i små perioder och lät dem vara utan. Och visst, det hände att de rök ihop...då främst när den yngre ville typ försvara sin liggplats, MEN så fort vi sa till så släppte de varandra. Samt att de högg inte på samma sätt, utan det kändes mest som otäcka ljud och markeringar Bara den grejen betyder mycket. Vill inte ropa hej...men just nu känns det skitbra!

    Det känns som att de har en annan respekt för varandra nu, de ger varandra utrymme på ett annat sätt. Även om det känns nästan som vanligt nu, så ska vi ta hit en snubbe som är hundpsykolog som ska komma och betrakta dem lite. Kan ju vara skönt att få en utomstående persons åsikt och tankar om hur de rör sig runt varandra, så man får ytterligare råd på hur man ska bete sig i framtiden för att behålla friden i huset.

    Men taaack snälla för alla bra tips (har tackat många ggr men tackar igen) för de har verkligen hjälpt och fått en att tänka efter och tänka i andra banor! Hoppas verkligen detta håller i sig nu! Drömmer
  • qaswas122
    shocktoyoursystem skrev 2013-05-10 22:21:38 följande:

    Nuu kommer jag och uppdaterar här igen...och det med goda nyheter! Solig

    Hundarna har äääntliiigeen blivit sams igen. Det där med munkorgarna funkade verkligen, för vi kunde slappna av och ha dem runt varandra utan att bli stressade och oroliga över att de skulle bli skadade. När de hade varit bråkfria med munkorg några dagar tog vi av dem i små perioder och lät dem vara utan. Och visst, det hände att de rök ihop...då främst när den yngre ville typ försvara sin liggplats, MEN så fort vi sa till så släppte de varandra. Samt att de högg inte på samma sätt, utan det kändes mest som otäcka ljud och markeringar Bara den grejen betyder mycket. Vill inte ropa hej...men just nu känns det skitbra!

    Det känns som att de har en annan respekt för varandra nu, de ger varandra utrymme på ett annat sätt. Även om det känns nästan som vanligt nu, så ska vi ta hit en snubbe som är hundpsykolog som ska komma och betrakta dem lite. Kan ju vara skönt att få en utomstående persons åsikt och tankar om hur de rör sig runt varandra, så man får ytterligare råd på hur man ska bete sig i framtiden för att behålla friden i huset.

    Men taaack snälla för alla bra tips (har tackat många ggr men tackar igen) för de har verkligen hjälpt och fått en att tänka efter och tänka i andra banor! Hoppas verkligen detta håller i sig nu! Drömmer


    Får man fråga hur det har gick tillslut? Har lite samma problem, tyvärr.
Svar på tråden Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?