Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

AW själv verkar ju anse att vad gäller SHN så tar föräldern ansvar för barnets sömn. Hur sjutton då, undrar jag? Vad är det för ansvar att gå och hojta en ramsa och dammsuga medan ens barn ligger och gråter efter trygghet och närhet?
Jag ser heller ingen större skillnad mellan dessa två vidriga metoder.

Den stora skillnaden ligger väl i att du i SHN inte ska gå in alls annat än vid KRIS vilket är något man inte tar lätt på. Att du ramsar, dammsuger eller spelar musik för att överösta barnets skrik utanför barnets rum får inte barnet att känna sig mer uppmärksammat, tillfredsställt och tryggt än att du går in var femte minut. Båda metoderna går ut på att ignorera barnets verkliga behov.

Som någon sa tidigare har hon talets gåva. Jag kunde emellanåt dras med för att i nästa sekund tänka "vad fan tänker du med, malin?!". Hon skriver så övertygande och den biten var skrämmande för mig, som faktiskt har kunskap om barns utveckling, att känna att jag för en sekund var där med henne när hennes metod är så långt ifrån allt jag tror på.

Det vet jag, men jag ser ett stort problem när en populär bloggare som Clara talar varmt om en undermålig metod för det ger trovärdighet och uppmärksamhet även till den omodifierade varianten. Självklart kan man hitta guldkorn i många olika metoder och Anna W har en och annan grej som inte är så dum. Att köra en ramsa tycker jag inte är fel tex eller att ge barnet mycket mat för att sova länge men att vara extremt rigid med ett schema och låta ett barn skrika i en timme för att det inte är dags att vakna är sådant som jag ser som helt oförsvarbart. Man kan inte kalla gråt och skrik för frågor och göra det OK att låta barnet lida. 

Jag kan säga att jag har en vän som använt ramsan, skrattet till godnatt och att ge barnet mycket mat på kvällen samt kombinerat detta med tassmetoden och det verkar ha funkat jättebra och både barn och föräldrar verkar ha mått bra av det. Jag skulle själv kunna tänka mig min väns hopkok utan problem men inte SHN.

1969 skrev tidigare att vissa trådar slutar med AW svar och då kom jag rent spontant att tänka på en tråd där jag hoppas att föräldrarna tog sitt förnuft till fånga. Citat och svar ur den:
"Hej
Har börjat kura min 2-åring. Han har sovit bra tidigare men har efter ca 1månad med diverse sjukdomar nu sovit ganska oroligt en tid så jag började kura igen. Mitt problem är att han är fruktansvärt arg både på kvällen och natten. Skriket bemöts med ramsa och jag har ett minimun med trafik i rummet. Problemet är att han står och skakar spjälsängen. Dels låter det som om någon står och hamrar i väggen(stackar grannar) och ikväll har han skakat så att sängen har gått sönder. Min fråga är således, kan jag kura honom i en växa-säng?? Uppskattar svar då jag och min man har lite olika uppfattningar om detta för tillfället. Jag vill ha kvar spjälsängen, men hur om han skakar sönder den. Mycket tacksam för svar."
Svar:
"Ge spjälsängen (och er själva) en chans till, tycker jag. Annars har ni honom uppe trafikerandes och härjandes innan ni vet ordet av. Spjälsängen gör i alla fall lite motstånd mot första bästa impuls att sprida ilskan vidare, om man säger

Jag skulle mota Olle i grind. Lägga honom tillrätta distinkt och tydligt (och det krävs förmodligen kroppskrafter) och sedan solfjädra, statiskt och rakt uppifrån och evinnerligen. Solfjädra mig över hela tröskeln av ilska och protester och kråmanden och kränganden och vänta ut honom. Utan ett ord. Och utan att rubba mig en tum.

Inte förrän evigheten var över och han var lugn, tyst, avslappnad i hela lilla kroppen och sömntung - eller rentav hade hunnit somna - skulle jag ramsa mig ut. mjukt men punktsättande x4, utan att vända mig om.

Det gäller att bryta ett trist mönster här som han fastnat i och det gör inte ett sängbyte."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10...

Ja, varför gör de inte det? I det här fallet AW själv och inte någon som är "utbildad" av henne. Det är ofattbart.