Amazonas skrev 2013-03-24 00:16:01 följande:
Oj, jag visste inte att det var så bråttom med svar. Jag hoppas att jag inte missat andra viktiga frågor, tråden är för lång för att jag ska vara säker på att ha läst precis allt. Jag ska försöka svara på din fråga:
Igen, jag konstaterar att vi tolkar Anna Wahlgrens texter helt olika. Exempel:
Din tolkning: "inte gå in i sovrummet när bebisen skriker på natten" har jag väldigt svårt att få att gå ihop med AWs: "Små barn får inte befara sig övergivna en sekund." (SHN-boken s 37)
Din tolkning: "att hålla fast ett panikslaget barn i sängen så att det inte kan röra sig" kan jag lättare förstå, men jag har inga problem med att förstå hur AW tänker: "Solfjädern som (kris)verktyg får ta den tid det tar. Den måste då vara så pass kraftfull att lilla barnet inte kommer åt att vända och vrida på vare sig huvudet eller kroppen. Och det är, som du förstår, inte populärt första gången – ingen människa, varken stor eller liten, tycker om att hållas fast. Det tar sin lilla tid innan man tillåter sig känna att man faktiskt ligger ganska skönt och lika faktiskt är ganska trött – mycket trött. Lilla barnakroppen ska bli alldeles sömntung, innan du lättar på och lyfter bort din solfjäder (med ett snabbt avslutande extratryck), så stå hellre lite för länge än lite för kort. I krislägen gör det ingenting om barnet skulle ha hunnit somna innan du slutar. Ramsan (se nedan) ska eskortera dig ut ur rummet i vilket fall och få sista ordet. Den går in i barnets medvetande ”bakvägen”. Känner du dig våldsam och otrevlig som håller barnet på plats och bjuder ett så orubbligt motstånd mot barnets frenetiska utbrytningsförsök, betänk två saker: Så lång tid som första gången för solfjädern som krisverktyg att förmedla sitt betryggande budskap tar det aldrig mer. (Förutsatt att du inte avbryter den innan du nått ditt sömntunga mål!) Kraften du använder, ”våldet” du brukar är inte värre än det våld du skulle vara tvungen att ta till om och när ditt lilla barn vägrade låta sig spännas fast i bilbarnstolen, exempelvis. Vissa saker kan helt enkelt inte diskuteras. De måste genomföras, punkt slut." (SHN-boken s 134-135) Din tolkning: "låta ett litet barn dunka huvudet i sängen i desperation i nästan EN MÅNADS TID innan det ger upp" antar jag relaterar till den berömda "Dunka dunka"-tråden och krönikan? När jag läser denna tråd ser jag främst att det är en väldigt desperat familj som vänder sig till AW som en sista utväg. (Första inlägget: "Vi orkar ingenting längre och allt går ut på att stjäla sig till några timmars sömn på dagen medan D sover middag eller lägga sig medan partnern är utomhus med D."). Under kuren, som tar 26 dagar, minskar dunkandet gradvis och på slutet sover hela familjen bättre (Sista inlägget: "Nåja...sammantaget så är vi nöjda med sömnsituationen. Verktygen funkar nästan alltid... Vi sover helt okej allihop och i februari ska D bli storebror! Återigen ett stort, stort tack för all hjälp vi fick under processen! och ett litet ps...dunkar huvudet i väggen gör han inte längre, men spjälsängen är fortfarande inklädd i liggunderlag...och det är riktigt mysigt därnere...som en liten koja... .") Jag har svårt att se att kuren skulle vara boven i dramat här.
Jag insåg förresten att jag helt missat att kommentera på det första inlägget i den här tråden. För mig är MalinEddies påståenden lika mycket en tolkningsfråga som Antilopens.
MalinEddies tolkning: "Lämna barnet i sin egen avföring om att det finns bajs i blöjan eller utanför på barnets lakan."
Det är ju inte så att AW jobbar för att barns bajsblöjor inte ska bytas, att hon tycker att det är bra att barn ligger i bajs (lätt att tro det efter att ha läst TS). Men om barnet bajsar i slutet på natten så kan ett alternativ vara att vänta med att byta till morgonen. Jag har inte sett råd som dessa på forumet på väldigt länge, just pga den sortens tolkningar som MalinEddie och andra gör sitt bästa för att sprida. Däremot har jag sett ordföranden gå in och markera i detta ämne (ex "Som ordförande vill jag bara klargöra. Vi rekommenderar INTE att någon ligger med bajsblöja (....) Utan man byter snabbt under tystnad i mörkret med ledljus utifrån så gott man kan."
MalinEddies tolkning: "Vänta med att torka upp kräks som är ett resultat av kuren tills det att barnet har somnat."
Samma resonemang som ovan, inget hindrar att man går in och diskret gör rent (AW rekommenderar för övrigt att använda "draglakan", alltså ett barnlakan trippelvikt runt huvudändan så att man enkelt kan vika fram en ren sida).
MalinEddies tolkning: "Se på när på är barnet skadar sig själv utan att ingripa när det har fastnat i spjälorna med ett ben eller dunkar sitt huvud hårt i väggen."
Här motsäger du ju dig själv, hur kan föräldern se på om det inte befinner sig i barnets rum? För "dunka"-exemplet, se ovan. Angående benet som fastnat i spjälorna så håller jag med, det var ett dumt råd. Men ett råd givet för länge sen (jag hittar inte åt tråden, kanske har föräldrarna i den tråden, liksom föräldrarna i "Dunka"-tråden bett att få den borttagen då de inte ville förknippas med den sortens urspårade diskussioner som följde) och som inte har upprepats.
MalinEddies tolkning: "Låt barnet skrika länge om det krävs (det är av ilska!), ibland krävs timmar, med en ramsa eller musik som överröstar barnets skrik i bakgrunden."
Om ett barn skriker i timmar bör kuren avbrytas omgående. Kuren går ut på att uppnå kommunikation med barnet, lyckas inte det bör man avbryta kuren. Varken ramsa eller musik används för att "överrösta" barnet. Ramsan används som ett kommunikationsverktyg och musik kan användas som ett tecken för barnet på att allt är som det ska, barnet är inte ensamt. Musik kan dessutom ha en positiv effekt eftersom det ger barnet något annat att lyssna på och kan alltså vara en del av lugnandet.
MalinEddies tolkning: "Sätt i öronproppar och låtsas inte se och höra barnet när det vaknar eller vill ha uppmärksamhet utanför schemat. Du har ju viktigare saker för dig än att bry dig om en sur unge. Livskriser får man ta hand om själv, också spädbarn."
Som jag skrev ovan, ett grundbudskap i SHN-kuren är att små barn inte får befara sig övergivna en sekund. Varken Barnaboken eller SHN råder någonsin föräldrarna att ignorera sitt barn (Kanske tolkar jag dig fel, men det är så jag uppfattar det du skriver här). Ditt sätt att beskriva schemat får mig att fundera på om du tror att vi som använder oss av AWs böcker är någon sorts robotar eller att vi tror att våra barn är små robotar? Jag har schema för mina barn eftersom det underlättar vardagen ofantligt, men det betyder ju inte att jag sliter undan skeden/nappflaskan/bröstet när sekundvisaren visar att måltiden är slut. Vad gäller det du kallar "livskriser" så tycker jag inte att det är fel att ge barn chansen att själv klara ut sånt som är jobbigt. Känner man att de inte fixar det så är det ju bara att ingripa. Men att systematiskt och konstant ingripa vid minsta lilla tecken på motgång/lust till uppmärksamhet osv tror jag snarare ger väldigt osjälvständiga barn. Allt detta är självklart en fråga om ålder på barnet i fråga samt lyhördhet från förälderns sida.
MalinEddies tolkning: "Amma efter schema. Runt en månad ska det första nattmålet bort, vid 2 månader det andra. Förvåningen är större än hungern när barnet skriker.."
Förordet i Barnaboken: "Du behåller det du kan använda. Du förkastar det du inte vill ha" (s 19). Att sammanfatta standardmodellen med "amma efter schema" är tolkat på precis samma sätt som du tolkar kuren: snedvridet och illvilligt.
MalinEddies tolkning: "Håll fast barnet i ett "ömt" grepp om det inte vill äta lika mycket som du tycker att det bör äta. Att truga är bra."
Jag antar att du refererar till "ömma järngreppet"? Det är ett sätt att hålla barnet så att det kan komma till ro och faktiskt koncentrera sig på att äta. För små bebisar ligger mätt mage och välbefinnande väldigt nära, så jag ser inget problem i att göra det man kan för att hjälpa barnet till ro för att äta. Gärna truga också så att barnet blir ordentligt mätt och därmed kapabel att sova en längre stund på det. Men inte tvinga. Truga, "på artigt kafferepsvis" som AW brukar uttrycka det.
MalinEddies tolkning: "Gå emot alla rekommendationer gällande mat, det är inget fel att börja med mat vid 3 månader."
För inte så länge sen ändrade Livsmedelsverket sin gräns för introduktion av fast föda från sex månader till fyra månader. AW säger att man kan börja med skedmat under den fjärde levnadsmånaden. Jag har sett många exempel på bebisar som efter tre månader uppvisade tydliga tecken på att amning/ersättning inte längre var tillräckligt som enda föda för att kunna fortsätta att sova gott och sammanhängande. Det är heller inget som hindrar att man behåller amningen och ger fast föda parallellt. Som med så mycket annat, det ena behöver inte utesluta det andra.
För övrigt tycker jag att det är helt missvisande att kalla SHN för en CIO-metod. Jag har inte hittat någon exakt definition på vad Cry it out egentligen innebär, men det är ju lätt att tolka det som att barnet "gråter ur sig" sitt missnöje, sin ledsamhet, sin övergivenhet... Så här står det i Wikipedia (min fetning): "The "Cry It Out" (CIO) approach can be traced back to the book "The Care and Feeding of Children" written by Dr.
Emmett Holt in 1895.
[1] CIO is any sleep-training method which allows a baby to cry for a specified period before the parent will offer comfort."
Detta går inte ihop med SHN eftersom hela kuren går ut att på att aktivt lyssna till barnet, och anpassa sina svar (verktygen) till hur barnet låter. Det är ett samspel - kommunikation - och så långt från ignorans man kan komma. Som svar på den eventuella följdfrågan om den stress som uppstår när barnet är upprört (vilket det kan bli, men inte behöver bli, under kuren) så tycker jag att man kan väga det mot x antal månader eller år då hela familjen lider av sömnbrist. Som Anders Broberg sa:
"Inget barn är betjänt av att föräldern försöker göra en heroisk insats mot alla odds om allt brakar samman efter ett och ett halvt år, anser han.
Även om forskningen hyllar den kroppsliga närheten, värnar den också föräldrarnas relation. Är de nöjda med sitt förhållande ökar nämligen sannolikheten för att barnets anknytning till dem ska bli trygg. Och studier visar dessutom att ett barn som fått en trygg anknytning också klarar av att ha långa förhållanden i vuxen ålder.
- Familjen är en långsiktig investering. Det lilla spädbarnet ska ingå som en del i det sociala samspelet, utan att styra över de andra. Familjen är ett nätverk av relationer. Det ska vara fullt av kärlek och måste ge plats för alla, menar Anders Broberg."
AW ger råd som gör det lättare att lära barnet att uppskatta sömnen redan från späd ålder. Jag ser verkligen inte problemet med att göra sitt bästa för att hela familjen ska få sova som var och en behöver. De exempel ni radar upp som "bevis" är tagna ur sitt sammanhang, tolkade och snedvridna i ett syfte som inte verkar vara annat än att hacka ner på AW och de föräldrar som gillar hennes råd. Med tanke på hur mycket böcker om barn och sömn det finns idag så är jag övertygad att även den mest desperate föräldrar tar sig tid och kraft att fundera på vilken "metod" som passar bäst för just den familjen. Att kura är inget man kan göra lättvindigt, det kräver tvärtom stort engagemang och gedigna förberedelser.
Bevisligen passar inte AWs filosofi in hemma hos er, fine, ni tackar nej. Inget som helst problem med det. Jag skulle önska att ni kunde visa samma respekt för såna som mig.
Tack för ditt långa inlägg! Så fort jag känner att jag har energi nog kommer jag svara.
"
). Ja käraste du jag får faktiskt också vibbar till pingstkyrkan. Denna tråd är unik såtillvida att det mest handlar om Amen+halleluja till varandras inlägg. 
"