• Natulcien

    Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

    barajag66 skrev 2013-03-25 18:55:32 följande:
    TEX Jag tolkar inte det AW skriver som att babyn ska ligga i sin avföring och att man INTE ska torka bort ev kräkning. NEJ så säger inte en frisk människa. MEN hon kanske säger att man inte ska väcka och oroa barnet i onödan om det börjat komma till ro.Man kanske kan vänta ett par timmar tills det är morgon med att byta blöja (jag tror INTE hon menar att om barnet har maginfluensa och skiter sängen full så ska babyn ligga där och kräla) !Och hon menar att man inte behöver riva upp sängkläderna för att barnet kräkts lite (vissa babysar kräks ju lite mjölk väldigt ofta) Eller? Va tror ni flickor..........(alla i kör)
    Nu är det ju de extrema fallen som har handlat om att ligga i bajs och kräk i hennes forum. Så det hör väl inte till vanligheterna, får man hoppas.
    Men själva attityden till bebisen är ju tillräckligt hemsk ändå, tycker jag. Det där avpersonifierade, robotlika, schematiska, rigida...

    Och om min son hade bajsat och somnat om så skulle jag INTE vänta ETT PAR TIMMAR eftersom bajs i rumpan kan ge svåra frätskador om man har otur. Jag hade bytt blöjan direkt på mitt sovande barn i så fall. Och hade barnet vaknat så hade man väl bara behövt söva om. Varför är man så himla rädd att råka väcka ett sovande barn?

  • Natulcien
    barajag66 skrev 2013-03-25 19:28:37 följande:
    OK ja tråden inleds ju med bajs/kräkexemplen. 

    Min lilla erfarenhet av spädbarn (2) är att de sover, vaknar och skriker, äter, somnar om och detta pågår i några veckor (varierande antal) sedan börjar barnet sova över nattmålet. Osv.

    MEN jag utgår ifrån att det inte är de barnens föräldrar (läs mammor) som tycker sig behöva proffshjälp? 
    Ja, tråden inleds så. Men sen finns det ju ytterligare 1256 inlägg som behandlar andra saker... Det har du väl märkt?
  • Natulcien
    barajag66 skrev 2013-03-25 21:05:44 följande:
    Ja i precis samma stil! Jag föredrar diskussioner där det händer något! Här verkar det vara fem (max) tjejer som är så rörande överens så jag blir gråtfärdig.............det är så fint när tjejer håller ihop. Jag går till någon roligare tråd där det diskuteras lite mer fram och åter!
    Jaha...du föredrar diskussioner "där det händer något". Är det diskussioner där man skriver sådana här inlägg du menar då:

    "kunnig, klok och ödmjuk debattör".......jag bugar hahahahahahahahahahahaha Vad är detta??? Jag var pingstvän på 70-talet och jag känner igen tongångarna. Halleluja Jeeeeesus. Fräls min syndiga själ....."

    För personligen föredrar jag diskussioner på en lite högre nivå än så. Men då vet jag vad du söker, och det tror jag inte att du finner här... men det finns väl någon sandlådetråd här i forumet..?
  • Natulcien
    Amazonas skrev 2013-03-25 22:00:14 följande:
    Jag tycker att jag redan svarat på att det handlar om att lyssna aktivt på barnet och agera därefter. Att kommunicera med barnet helt enkelt. Det handlar om att som förälder lära sig att tolka barnets skrik/gråt. AW beskriver lyssnandet mycket detaljerat i SHN-boken (se s 153 t.ex)
    Hur får du ihop detta med hur man, enligt standardmodellen, ska vägra bebisen nattmat redan efter 1 månad?

    "Avvakta några nätter kring månadsskiftet och se om barnet visar tendenser till att sova över. Om inte, bestäm en natt då nattmålet ska bort. Bestäm det på morgonen - så att dagen verkligen blir fullmatad, i ordets rätta bemärkelse!


    Lägg den lilla att sova i vagn för natten. När hon så vaknar och skriker på mat, sätt igång och vagna. Säg ingenting och undvik att röra vid barnet.


    Dra med både långa och snabba, stadiga tag, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hela din arms fulla längd ska nyttjas när du skjuter armen ifrån dig och tempot vara snabbt. Det är alltså inte fråga om några små snåla, försiktiga, gulliga rörelser (då kan du få stå där hela natten. Barnet tycker det är underbart! Men vi vill att den lilla älsklingen ska få korn på sin förmåga att sova och somna om själv). Skriker barnet rejält, får du också ta i rejält. En ordentlig knyck ska påbörja varje drag, ungefär som om du högg vagnen i sista sekunden för att hindra den från att trilla nerför ett stup.


    Det tar en stund innan barnet somnar om, eftersom det aldrig hänt förut i hela långa lilla livet att man inte fått mat så fort man bett om det. Förvåningen är större än hungern. Dra på stadigt, rytmiskt! Framhärda. Det skär i hjärtat på dig, men betänk att det spädbarn som inte av sig självt sover över vid månadsskarven sällan gör det senare heller. Nattklubben sträcks ut i det oändliga, därför att barnet kommer att fortsätta att vänta på din hjälp."

  • Natulcien
    barajag66 skrev 2013-03-24 04:59:41 följande:
    "Amazonaz"!! Jag tycker att DU är den klokaste här i tråden. 
    barajag66 skrev 2013-03-26 08:00:58 följande:
    Amen!Solig


  • Natulcien
    barajag66 skrev 2013-03-26 08:08:26 följande:
    Ursäkta ett litet studiebesök (mest för att slippa dammsuga ). Ja käraste du jag får faktiskt också vibbar till pingstkyrkan. Denna tråd är unik såtillvida att det mest handlar om Amen+halleluja till varandras inlägg. 

    Men det är väl OK.......Halleluja och amen till dig "Amazonaz" för det är sällan jag sett en sådan skicklig argumentationsteknik som Din. Jag är lite förvirrad och har ett ålderdomligt språk (enl utsaga) och det Du skriver önskar jag att jag själv klarat att formulera.

     
    Nu får du mer att dammsuga efter all sten du har kastat i glashuset... Cool
  • Natulcien
    Amazonas skrev 2013-03-25 22:17:27 följande:
    Jag lyckas inte citera lika snyggt som du (berätta gärna hur du gör!), hoppas att du hittar rätt bland mina svar som kommer i klump.

    Angående att du inte väljer att lyssna på AWS erfarenheter
    Det är självklart ditt val. Jag säger inte heller att det är nödvändigt att läsa Barnaboken eller SHN-boken för att vara en bra förälder, inte alls (obs ingen ironi). Jag tycker helt enkelt bara att AW ger bra råd som passar mig (och många fler).

    Angående närhet
    Jag tror att du har rätt i att barn, vars föräldrar inte har läst SHN och alltså inte alls befinner sig i en kursituation, blir lugnad av närhet en stund och inte alls skulle bli lugnad av att någon säger någonting från andra sidan dörren. Men i en kursituation, där sömnproblemen eskaladerat och där fysisk närhet inte längre ger lugna nätter där bebisen "sover lugnt och gott utan att vakna av sig själv'" (bra definition på "bra" sömn!), är läget ett annat. Ramsan, som är ett verktyg som "materialiserar" kuren men som inte ÄR kuren, införs gradvis. I början av kuren lugnas barnet fysiskt i sängen och stegvis tar ramsan över (allt står väl förklarat i SHN-boken). Ramsan är alltså inte "magisk" av sig själv, dess budskap måste läras in (som med så mycket annat). 
    Jag säger inte att du har fel i att spädbarn inte uppfattar närhet vid sömn, men jag tror inte att sådan närhet är nödvändig för anknytningen. Jag är helt inne på det du säger att ett barn som "sover lugnt och gott utan att vakna av sig själv" inte behöver fysisk närhet dessutom.

    Angående sovljud och ramsan
    Precis, ramsan handlar om att besvara barnets frågor - en bit in i kuren (se mina rader ovan). 

    Angående introduktion av skedmat
    AW rekommenderar introduktion av fast föda (skedmatning) under den fjärde levnadsmånaden (vilket inte behöver infalla alldeles prick på tremånadersdagen) hennes råd går inte ut på att ersätta amningen/ersättningen med skedmat.
    Vad härligt att er son sov så gott på bara bröstmjölk i sex månader, jag förstår att ni inte hade bråttom med att introducera fast föda i det fallet. För andra barn räcker inte amning/ersättning riktigt till för att kunna sova gott och sammanhängande i den åldern och då kan skedmat som komplement till amning/flaskning vara ett bra alternativ.

    Angående barnets ålder
    Ja, det var inte riktigt skolbarn jag hade i åtanke. Jag tycker inte att varken det jag skrivit tidigare här i tråden eller det AW säger/skriver signalerar att man inte ska se/reagera på/svara sitt barn under hela dess uppväxt. Däremot handlar det om att visa förtroende för att barnet också kan själv (som Maria Montessori säger på ett ungefär, all hjälp hjälper inte barnet i långa loppet). Smekmånaden är inte heller en exakt period som slutar exakt på en viss dag. Igen handlar det om lyhördhet från föräldrarnas sida. I Barnaboken skriver AW väldigt bra om detta (tycker jag då) i kapitlet Två månader - Mot vardagen (s 234 i nyaste utgåvan). 
    Jag håller inte riktigt med dig i den definition av "spädbarnsåldern", för mig pågår den inte hela första året. Mina barn har fått lite längre smekmånad än vad AW beskriver i BB, helt i linje med det AW säger i förordet: "Du behåller det du kan använda. Du förkastar det du inte vill ha." (det börjar bli lite tjatigt att alltid upprepa det, men med tanke på hur bokstavstrogna vissa verkar tro att vi "AW-föräldrar" är kanske det ändå är nödvändigt). Jag tycker inte heller att man kan likställa en fyramånaders med en niomånaders.
    Jag klickar på citat-symbolen och svarar på det inlägget jag just citerade, och så går jag vidare till nästa inlägg jag vill citera och klickar på citera igen, o.s.v.
    Gör gärna så, så blir det mer överskådligt.

    Återigen: alla blir ju saliga på sin tro. Och om du, och andra, vill följa AW's råd så är det naturligtvis upp till er. Men med all den forskning som finns gällande anknytning och spädbarns utveckling så kan jag inte se AW's råd som något annat än idéer som går emot allt vad denna forskning säger. Tyvärr. Det strider mot allt sunt förnuft, tycker jag.

    Och ramsan må kallas "ett verktyg" och att den har "lärts in". Men fortfarande är det ju bara en ramsa. Och rent biologiskt så är inte en ramsa vad ett spädbarn behöver...

    Och ang. att sonen sov gott på bröstmjölk var mer ett inlägg angående att maten inte har så mycket med sömnen att göra som många tycks tro. Och att börja mata en 3 månaders med fast föda och äventyra bebisens hälsa bara för att få bebisen att sova, är för mig rent vansinne.

    Och ja, jag håller med om att det är bra att visa förtroende för att ett barn kan själv. Självklart. Ett större barn. Men spädbarn ska inte "kunna själv"! De behöver sin mamma och sin pappa.
  • Natulcien
    barajag66 skrev 2013-03-26 09:27:22 följande:
    "Kasta sten i glashus"? Hrm, nja....är det rätt uttryck?
    Japp!
  • Natulcien
    barajag66 skrev 2013-03-26 09:49:30 följande:
    Du kan väl välja att svara på mitt inlägg där jag beskriver hur jag 1994 "fjärilade, buffade och ramsade" min baby utan att ha frågat AW till råds! Min mamma gjorde så med mina småsyskon så det liksom kändes naturligt. Var/är jag en dålig mor?
    Jaha?
    Först tramsar du och gapar "Halleluja" och hojtar att folk är pingstvänner, och skriver att du hellre dammsuger än skriver här..? Och nu ska jag plötsligt svara på fråga..?
    Inser du att det är lite svårt att ta dig på allvar efter alla fånerier..?

    Och eftersom jag inte vet hur du definierar fjärila, buffa och ramsa, när du gjorde det och hur, så kan jag ju omöjligt svara på din fråga.
    Jag buffade min son. jag låg tätt intill och buffade honom lätt, lätt i rumpan tills han somnade. Fungerade jättebra. Så att buffa är inget som AW har monopol på, det har föräldrar gjort i alla tider. Däremot gör AW det på ett hårt och brutalt vis om man tittar på hennes videor. Hur gjorde du?
  • Natulcien
    barajag66 skrev 2013-03-26 10:17:16 följande:
    Mycket bestämt för min baby behövde sova middag! Alternativet att ta upp hen och börja trösta och vela fanns inte! Eftersom det handlar om vadderad blöjbak som man "buffar" i så kan det ju se "brutalt" ut om man har de glasögonen på sig. Jag körde vagnen över en tröskel och buffade blöjbak och ramsade och sjöng. Babyn försökte kliva upp och vände och vred sig och kinka och småskrek men med bestämd hand lade jag ner hen igen och fortsatte buffa+ramsa. Sa inget till babyn utan ramsade lugnt med kärleksfull mammaröst. Hen somnade ALLTID.

    Vår första baby somnade innan man hunnit gunga henne och man kom till "när trollmor har lagt sina elva.............. " 
    Så du definierar att ta upp en bebis i famnen med att "vela"? För en bebis finns ju ingen tryggare plats än en förälders famn...

    Själv valde jag att amma till sömns de första månaderna. Sen låg någon av oss tätt intill och buffade lätt i rumpan. Han somnade alltid utan skrik. Men om han hade skrikit så hade jag inte valt att vagna eller buffa hårt, utan jag hade valt att ta upp honom alternativt fortsätta ligga tätt intill och buffa lätt.

Svar på tråden Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..