Mammor som inte ska bära barnet - utan vara det stora stödet

För oss tog det flera veckor innan vi fick hem godkänt-pappret. De ska ha möte om er och sen ska posten komma iväg också :)

Nu har vi varit på utredning och vi blev godkända :D 

Grattis!

Visst var det inte så farligt? :)  

Nej absolut inte, visst de granskade mycket, men det var ju avslappnat och man svarade ju på allt, blev så glad och är så glad :D nu kör vi igång på riktigt! :) Någon som har erfarenhet hur lång tid det tog från att bli godkända tills man får börja insiminera? :)

Vi har +:at .... :) 

Grattis till er, fasiken vad roligt! :)

Tack, dock var det svagt så vi hoppas kunna få ett starkare plus om några dagar.... håller tummarna att pluset stannar kvar!! :)

Hur har det gått, blev det ett starkare plus?

Jaaaaa :) Det blev det och det verkar som det går vägen 6+0 i morgon. Är jag den lyckligaste, ja eller vi kanske man ska säga. Tack för att du frågade :)

Då är det snart dags för inskrivning och UL för er? Spännande! :)

negativt på stickan, nu kör vi nästa insemination =)

V 10 nu, vi närmar oss delmål 1 ... v 12 :) Vi har sett Liten på UL och pickande hjärta o allt :) Är så så lycklig 

Hur mår ni och vad händer?
Vi är numera offentliga med graviditeten. Vänner, familj och arbetskamrater vet. Reaktionen har varit lite blandad. Mest positiv men det har varit jobbigt också. Att se sin tjej bli gratulerad och kramad och själv inte bli det känns ... Ja... Man känner sig något utanför.
Hur upplever ni andra som är "den andra mamman"?

Hej 
Jag känner mig inte utanför men jag tar nog rätt mycket plats för att inte hamna utanför plus att jag har varit med några gånger innan och känner att det är viktigt att hon får ta plats. Hon är mitt huvudfokus nu och jag gör allt i min makt för att hon ska må bra, säkert tycker hon att jag är fånig och tjatig när jag hela tiden frågar hur hon mår och så vidare.

Men visst blir det fokus på den gravida kvinnan. Berätta för folk hur du känner och låt dem veta att det är precis lika för dig i känslan.  

Jag är den som inte har burit våra tvillingpojkar, det är våra första barn. När vi träffar släkt och vänner så är det mycket prat om likheter med min frus släkt om vem som är lik vem. (Det kommer oftast alltid upp när vi ses) är det någon mer som har/haft det så. Jag förstår självklart att det kommer upp, men det gör det jämt. När man berättar något så blir det alltid, han är så lik den och den .. Jag har pratat med min fru om det, det har blivit något bättre, någon som oxå haft det så och känt att det inte känns så kul?

Det är skittrist. Särskilt med bebisar. För mig kändes det som... ett revirpinkande, på något vis. Som om det var jätteviktigt för min svärsläkt att poängtera att barnet var deras. Det mattades av efter ett tag, lyckligtvis. Mitt barn är väldigt lik min fru - om vi står tillsammans är det rätt tydligt vem av oss som har bidragit med genetiskt material - men är på sätt och vis rätt lik mig också. Vi har samma hårfärg, till exempel, som min fru inte delar, och hon har fått mycket av ordval och tonfall och intressen av mig, vilket gör att även om det fortfarande påpekas en del likheter så är det rätt jämnt fördelat mellan oss föräldrar.

Sen kan jag tycka att det är jobbigt överlag att hålla på att jämföra barn med deras föräldrar. Jag vill inte att mitt barn ska vara en kopia av mig, och jag vill inte vara en kopia av min mamma. Likheter som skapar samhörighet är bra, men de är inte nödvändigtvis genetiska.

Våra ena son är otroligt lik min fru medans konstigt nog är den andra väldigt lik mig när jag var liten, en kvinna på planet talade om att det är så otroligt vad barn kan bli lika sin mamma och var helt fascinerad över det, då jag står och håller i en av våra söner (kändes rätt skönt) och jag tror mycket att det spelar inte så stor roll om man har genetiska band eller inte utan att man formas efter föräldrarna (även utseende) håller tummarna att det blir bättre med tiden då det kommer upp på dom flesta familjemiddagarna! (Dock inte från svärmor och svärfar utan från mina svägerskor och svåger) som jämför dom med deras barn. Håller med dig det känns som det är ganska viktigt för dom fast jag vet samtidigt att dom inte gör det för att vara elaka.