Mammor som inte ska bära barnet - utan vara det stora stödet

Hej på er.
Jag och min sambo (blivande fru också) har startat denna stora process i att skaffa barn. Vi båda vill bära barn men vi beslutade att min sambo ska bära barn först.
Jag anser att det var rätt beslut om en ser till vår situation (jag har fast jobb och hon är just nu arbetssökande), men kan ändå känna att jag vill bära ett barn. Men kanske kommer känna helt annorlunda sen när väl jag ser min sambo gravid.
Hur har det varit för er? Har ni båda velat bära barn?

Vi har gjort vårt andra heminseminationsförsök och väntar på att vi ska kunna testa för att se om det tagit sig. Vi är så himla ivriga att få veta om det växer ett litet gryn i min älskade sambos mage.

Jag o min fru har bestämt oss för att inseminera båda efter att det inte fungerat på henne några gånger nu. Börjar bli tröttsamt med den där nedrans mensen! Vi har inte heller båda jobb men tänker att det är så pass liten chans att det tar sig för båda samtidigt och skulle det hända vore det bara dubbel glädje tänker vi. Vi blir inte de rikaste föräldrarna med två barn men känner endå att vi skulle fixa det. Jag har också längtat jättemycket efter barn och det känndes lite tufft att vara den som kommer få se på. Min fina fru märkte av mina känslor o efter att ha pratat igenom det hela kom vi överens om att en dubbel graviditet skulle göra oss lyckligast även om en räcker gott och väl.  Jag vet inte riktigt hur vi gör nu om bara en blir gravid. vi kanske fortsätter göra inseminationer ett tag då och hoppas båda blir det endå. Vi vill ju båda så gärna bära barn . :) 

Hoppas ni har ett litet gry på gång!

Jag ville mer än min fru, men av olika praktiska skäl fick hon börja. (Vi bestämde att vi skulle byta om det inte hade tagit sig på tre försök.) Jag var jätterädd att det skulle kännas konstigt, att jag skulle vara ledsen och avundsjuk och att det skulle påverka. Nu vet jag att det var helt rätt beslut. Just det faktum att jag egentligen ville mer, att jag var den som var pådrivande i hela barngrejen, gjorde att det var absolut rätt att hon skulle göra det. Det balanserade vårt förhållande. Ja, jag var ledsen och avundsjuk periodvis, precis lika ledsen och avundsjuk som min fru var på mig periodvis, för att jag fick allt det mysiga men inget av det jobbiga. Det är jättemysigt att ligga i soffan med handen på magen och känna bebisen röra sig, att prata direkt med magen och såna saker.

Med tvåan var det självklart att det var min tur, dels för att jag ändå var lite nyfiken, och dels för att min fru vägrade göra om det. Nu pratar vi lite löst om en trea, men båda tycker att den andra ska vara gravid, så det blir nog inget.

Det känns som ett självklart val för oss också att det är min sambo som ska bära, ur ekonomisk synvinkel så vi kan ge bebis en bra start.. Dessutom har jag blivit diagnostiserad med endometrios i höstas och vill trycka undan det ett tag nu och slippa den otroliga smärtan jag haft i så många år.

Vi skulle nog aldrig klara av att vara gravida samtidigt då vi båda har ganska så hett temperament och har ett humör utan dess like under mens och ägglossning. Vill inte ens föreställa mig hur det skulle bli under en graviditet ^^

Imorgon är det 2 veckor sen vi inseminerade, tiden har gått så galet långsamt.
Men tyvärr verkar det som det inte tagit sig denna gången heller, vi gjorde ett test igår och det var negativt. Dessutom tycker sambon att det känns som hon kommer få mens vilken dag som helst..

Vet att vi bara gjort det två gånger men en blir ju lite otålig och vill att det ska funka. Vi vill ju så gärna bli gravida och sen få vårt lilla barn.
Hur många gånger har ni gjort innan det tagit sig?

Ja viss gör tiden det varje gång! riktgit jobbigt när man går där och känner sig orolig för att mensen ska komma när som helst. Min fru blev gravid på tredje försökt fast det slutade i missfall i vecka 7 :( Vi ska snart göra vårt sjunde försök med henne o första med mig. Vi har en vän som också inseminerat sig. För henne tog det 5 försök.

 

Villekulla:
Jag beklagar missfallet, måste vara en fruktansvärd sak att behöva uppleva och gå igenom.
Jag hoppas vi inte ska behöva göra så många gånger då jag tycker det är en knepig grej iom att vi gör heminsemination och då träffar donatorn varje gång.. Men det kommer ju vara värt i slutet..

Det funkade inte denna gång heller.... :( Sambon vaknade av att hon fått mens nu på morgonen :(

Stora kramar till er alla, vi har ett tidigt missfall i bagaget och sist blev det inget, idag börjar vi försöken igen. Hoppas på lycka denna gång. Skickar styrka till er alla <3

Måste kolla hur lång tid tog de från att ha gjort kuratorsutredningen tills man blir godkänd? Direkt eller när? Tillhör värmlands landsting. Förr gick vi via örebro men nu ska vi göra den i värmland. Tacksam för svar :)