Chock artat besök! Där va ett moget ägg som vart på väg att börja sin resa snart, efter snabba beslut blev det en hormon injektion och order om mys idag och i morgon... Såå det vart ju en jädrans tur att mannens kran på lastbilen gick i sönder så han kan komma hem om, och i morgon får jag snällt leta upp honom i vårt avlånga land och kela i hytten.. Haha så nu håller vi tummarna!!
Vi fick svaren efter 7dagar...:(
Jag lider med er..
Om 7 dagar får jag lov att kissa på stickan i hopp om ett plus.. Då jag blev behandlad med hcg hormoner för en vecka sedan. Jag mår aaap dåligt och är känsligare än känsligast och en ren hagga! Hoppas på ett plus men är livrädd för ett minus..:(
Lovar att hålla er uppdaterade..:)
Fyyyy faaaaan för vår gyn!!!
Jag va där för exakt 14 dagar sen, fick min hormon spruta och jag fick svaren på sambons spermie prov(som då va JÄTTE bra och dom simmade så fint...) lyckliga över detta beskedet åker jag hem mötte min sambo och vi satte igång! Hoppet har varit enormt denna månaden pg av sprutan jag fick och vi tänkte, nuuu nuuu är det äääntligen vår tur!!
Men idag, för 5 timmar sen, förändrades hela vårt liv, hela vår livsplan...
Min man blev sågad vid fotknölarna upp äten utspottad och överkörd.
IDAG ringer hon och säger DOM SIMMAR INTE, DOM ÄR VÄRDELÖSA... SÅ DÅLIGA ATT DET INTE ENS ÄR VÄRT ETT TEST TILL!!
Min man är krossad och jag är tom, tom som ett äggskal som förlorat sitt innehåll och så extremt skör att jag går i sönder vilken sekund som helst..
Hur kunde hon säga till mig att allt va bra när hon inte hade svaren svart på vitt??!!!??? Hur faaaaan kunde hon!!
Helt sjukt! Har förflyttat oss till annan klinik.. Får dock vänta 4 veckor och får ta semester för varje besök då vi har 10 mil dit(jag jobbar natt, sambo ligger borta) men vad gör man inte. Bett om våra journaler osv från gamla kliniken.. Så extremt besvikna..:( nya kliniken tyckte de va konstigt vi inte fick göra fler prover. Men dom lova att hjälpa oss.. Så känn peppen! Än är det nog inte kört.. Men tungt är det..:(
Har två vänner som gått/går där! Och dom säger hon är bra. Därför vi väljer att göra så här..:)
Usch... Jag vet precis vad du går igenom!! Jag har gråtit till och från hela tiden sen i måndags... Men idag kommer min man hem och jag ska få lov att krama om honom..:( hjälplösheten och hopplösheten är gigantisk.. Men någonstans finner man hopp! Håller tummar och tår för att dom i alla fall ska finna ett par stycken så ni kan få ett barn..
Min man vill inte ha donerade spermier, då han är rädd han inte ska anse att barnet är hans.. Och jag förstår honom..
Kan vi inte med det vi har, blir det dessvärre inga barn. :( tråkigt, men ett val jag är villig för att kunna leva med den jag älskar:)