Ja som rubriken låter. Jag har hört många säga att de älskade barnet direkt när det kom och också många som säger att det växte fram. Skulle vara intressant att höra hur det var för er?
Själv kände jag en stor ömhet och lycka. "Äntligen är du här" Vet inte ifall jag ska kategorisera det som kärlek eller bara begynnande...
Jag älskade när hon låg i magen de va en väldigt stark kärlek redan då
Annat: Jag älskade alla mina barn så fort jag såg pluset på stickan!
Nä, jag var så drogad (akut kejsarsnitt så var sövd) han föddes tidigt på morgonen och det var först på natten när han sov på mitt bröst och jag tittade på honom, prata lite nätt med honom och smekte hans hår (som han hade mycket) som kärleken slog till med ett hårt slag så jag knappt fick luft och jag börja gråta
Första timmarna efter kejsarsnittet var jag lite i chocktillstånd och kunde inte ens fatta att det var mitt barn knappt. Men när han började amma smälte jag direkt och älskade honom. Nu älskar jag honom bara mer och mer för varje dag hur det nu är möjligt. Han är 7 veckor. När han låg i magen kan jag inte direkt säga att jag älskade honom, hade lite svårt att fatta att jag skulle få barn och var rädd att jag skulle få problem med anknytningen men så blev det alltså absolut inte.
Ja, från att jag kissade på Stickan har jag älskat honom, och kommer alltid göra
Jag kände nån slags beskyddarinstinkt eller liksom "ägande" precis när han var nyfödd, men inte kärlek. Eftersom de fick springa iväg med honom så fort han kom ut (svalde bajs, andades inte), så kändes det inte riktigt som att ungen som efter 30 min lades på mitt bröst var min och det var nog först efter ett år nånting som kärleken började växa fram ordentligt. Nu är han 16 månader och jag känner mig ofta "kär" i honom, något som inte går att beskriva riktigt 
nej, kärleken växte fram båda gångerna.
Har älskat mina barn ända från fosterstadiet.
Gud vad svårt... jag gren ingenting när han hade kommit. Kände heller inte den där översvallande kärleken. Jag var bara så glad att det var klart, och fascinerad över hur fin han var! Allt kändes så självklart på något vis, och jag kunde kolla på honom i timmar. Idag är han 5 månader och jag älskar honom så det gör ont! Kan ibland inte förstå att jag har ett så vackert barn!!