Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

Fick missfall igår i v.6+2
Jag och sambon vill köra vidare. Försöka mer. Få ett barn.
Just nu känns det jobbigt. Har så fruktansvärt ont att jag måste andas igenom smärtorna som kommer då och då hela tiden. Detta är det värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Så älskad från första stunden jag fick veta att den fanns i mig.
Nu känner jag bara sorg. 

Jag har inte kollat tråden på ett tag, har inte riktigt orkat efter missfallet i tisdags.
Jag blöder fortfarande men smärtorna är i princip nästan borta. 

Igår däremot, kunde jag urskilja embreyot och hela alltet i bindan.
Trodde det var levrat blod och bindan behövdes inte bytas ännu så jag plockade bara upp "blodet" med papper, såg då att det var typ röd/hudfärgad under blodet. Förlåt för infon...

googlade på det och det är varken vanligt eller ovanligt att man kan se det i den veckan...
Läste att folk begraver det, men jag spolade ner det. Klarade inte av att direkt begrava det.

Nu hoppas jag att mina blödningar ska ta slut så vi kan gå på det igen, 10feb har jag ÄL enl beräkning.
Vi kommer dock köra på "Det händer när det händer"

Ni frågade innan om det var första barnet, och ja. Det var första.
Inte planerat in i detalj. Men så förbannat välkommet och älskat från första stund. 

Vart hittar man den?

Hejsan hoppsan! Inte skrivit här på ett tag men känner att det nu är dags igen.
Fick MF 15/1 (6+2 enligt sista mens) men på VUL kunde hon bara se tjocka slemhinnor på missfallsdagen och att embryot antagligen aldrig hade ett slående hjärta. Slutade blöda efter bara 5dagar, inga besvär efter det. Symptomen på min grav var borta redan 16/1 dessutom.
Ca 2v efter MF så fick jag ÄL symptom, stenhårda bröst och molvärk i ena äggstocken. Som om min cykel ändrat om sig. I sådant fall skulle jag ha fått min mens tidigare denna veckan. Men icke.
Istället har jag fått en jäkla massa hormonprickar över hela bröstkorgen, kissar rätt ofta. Halsbränna på kvällarna och illamående om jag ser mat.
Inte ont i brösten eller något, däremot känns dom lite hårdare. Men hade inga tydliga symptom innan MF heller förutom utebliven mens och hormonprickar överallt.

Jag vet inte om jag ska våga hoppas, enligt normala cykeln skulle jag ha ÄL i söndags, då kände jag inget.
Men jag vågar inte testa utifall att jag plussar på "gamla" hormoner. DET skulle förstöra mig.

Så vad tror ni? Vågar man testa? För att se? Hjäääääälp. 

Har inte kollat, haha. Men kan nästan påstå att jag kände hur hormonerna försvann ur kroppen, hehe.
Har köpt två test, dock inte digitala utan det köper jag om det förmodan visar plus.
Är det negativt blir jag glad ändå för då vet jag att dom gamla hormonerna är borta och att det bara är att köra på ;) 

Det ska jag defenitvt göra :D

Så, nu har jag testat. Det var negativt. Vilket jag tycker otroligt nog är skönt. För då vet jag att jag inte har gamla hormoner kvar i kroppen när jag väl plussar (såvida jag inte hinner få mens emellan) 
*andas ut* 

Riktigt skönt! :)

Hade BIM 17/3
Ingen mens på morgonen, och negativt på stickan.

Vaknade 18/3 med en förjävla mensvärk. och mensen var kommen.

Andra försöket efter MF 15/1 6+2
Får hoppas på ett tredje gången gillt.
Men verkar vara rätt hopplöst att få ett barn år 2013.
Kanske är 2014 mitt år. 

Hm, BIM om 3-4 dagar.

Möjliga tecken (har faktiskt INTE känt efter)
Igårkväll låg jag i sängen, var tvungen att plötsligt springa och kissa, och när jag ställde mig upp började jag må illa. Det fortsatte så hela kvällen, som åksjuka fast jag låg stilla i sängen.
Lyckades somna tillslut
imorse vaknade jag och direkt var "åksjukan" där.

Räknar med att fröken röd dyker upp ändå. Vill INTE bli besviken.