Varför skrev 2012-12-27 10:14:46 följande:
Hejsan!
Tack för alla inlägg, råd, stöd och allt som jag har fått från er alla!
Nu har jag pratat med min man igen om det här och han säger att det här med fastan ska jag inte göra, precis som du skriver OLilly, eftersom jag inte är muslim. Jag trodde att han jag skulle det, men så är det inte.
Han vill absolut inte att jag ska konvertera OM jag inte vill det själv till 100% och då ska jag vara helt säker på att jag verkligen vill det. Men han kommer aldrig säga eller kräva det av mig.
Jag har också pratat med min mamma om allt det här och hon säger bara att om jag älskar honom och vet att han älskar mig, vad spelar det då för roll? Hon säger att det här med julen inte är så stort längre eftersom vi har minskat på det julfirandet som vi tidigare har haft.
( Firade tidigare med mina föräldrar och släktingar, nu bara med föräldrarna ), så hon tyckte att det lät bra att ha en familjemiddag. Hon och pappa kan ju fira mer jul hemma själva om dom vill.
Födelsedagarna hade hon inte heller några problem med, hon säger att då brukar man äta mat, fika och öppna paket och ha kalas. Middag kan vi äta, fika kan vi göra, paket kan dom ha med sig när dom kommer men inte bara på födelsedagen och kalas kan man bjuda hem vänner med barn helt enkelt.
J
ag har tänkt mycket på det här och kommit fram till att mina alternativ är att antingen skaffa barn med min man och ha någon att dela allt med och leva med en person som jag älskar. Mitt andra alternativ är att skilja mig, leva ensam och åka till Danmark och göra en insemination och vara ensamstående.
Detta pga att jag är redan 32 år gammal, så jag vill verkligen ha min lilla familj nu och dela den med någon.
Nej för kan kan inte kräva det av dig, tvinga dig eller ens försöka övertala dig att konvertera till islam. Det är emot islam. Men han får gärna fråga dig, högst tre ggr om du vill konvertera, men inte mer än så. Han måste, precis som du gör, respektera din tro och visa ödmjukhet inför dina traditioner.
Du gör dig en björntjänst genom att ge upp dina traditioner eftersom de är ju en del av din identitet. Att ta till sig av andra traditioner är en annan sak och det kan man bara vinna på, men inte att ge upp det som har varit en del av det livet som har format en till den man är idag. Det håller inte i längden och det är högst respektlöst gentemot dig själv.
Ska man kunna leva tillsammans även om man kommer från olika länder, kulturer, traditioner och tro så måste man mötas halvvägs och visa ömsesidig ödmjukhet och respekt för allt som den andra står för. Sen kan man kompromissa och anpassa sina traditioner så att det rent praktiskt funkar för båda. Men jag kan tyvärr inte se något av detta i ert förhållande. Det jag ser är att du hoppas på att han ska bli annorlunda men det blir aldrig så. Han är den han är och kommer aldrig att bli en annan, inte ens för dig. Du kan inte heller radera ditt jag för att försöka passa in i någon annans "mall".
Vill du ha ett råd? Då kan jag bara säga; tacka för kaffet och gå vidare! Det bli inga lyckliga barn ELLER vuxna i det där hemmet.
Det finns väl inget som hindrar dig från att träffa en annan man som är klippt och skuren för dig och som har samma värderingar och traditioner som du har? Eller åk till Danmark om du så vill, men att bilda familj där du är idag är dödsdömt.
