Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013

Men så dåligt! Fasen när man försökt så länge med att bli gravid ska man inte behöva vänta ytterligare en månad... Ibland känns det verkligen inte som att de förstår vilken plåga all denna väntan är. Våran gynekolog sa till oss: "Men är det verkligen sååå bråttom?" när vi frågade om det på något sätt gick att få iväg remissen för att få göra IVF lite snabbare... Då känner man sig liten. 

Tack för lösenordet förresten! Det hjälper en att läsa om andra i samma sits, man känner sig lite mindre ensam då. Skönt att den är bortgjord nu då och att allt såg bra ut!

Vi har också berättat om det för våra familjer + några få utvalda vänner. Hade väldigt beslutsångest huruvida vi skulle berätta eller ej, för det här med att planera barn känns ju så privat, men nu känns det väldigt skönt att ha några att ventilera med, speciellt nu när vi står i kö för IVF. 

Sen håller jag med de andra - det gäller att försöka fokusera på det positiva i ens liv, vara tacksam för att man faktiskt hittat någon som man vill se som pappa till sina barn. Att vi nu går mot sommaren gör ju också att allt känns lite lättare! Men sen måste väl också tillåta sig att ha dippar och vara ledsen, det är ju ingen lätt sak vi går igenom. 

Tidigare åt jag rosenrot men det hjälpte uppenbarligen inte, dessutom fick jag mer finnar av det. Sen har jag stundtals ätit Mittvalkvinna men iom att vi aldrig blir gravida så har jag slutat med det också. Känns som att de bara påminner en om alla misslyckanden. Blir jag väl gravid då kommer jag börja äta Mittvalkvinna igen. 

En märklig sak: jag är på cykeldag 32 (mensen borde ha kommit igår) och använde imorse ett ägglossningstest (det sägs ju att de ska kunna visa om man är gravid tidigare än ett gravtest men att de inte är tillförlitliga som graviditetstest då de inte kan skilja mellan ägglossning och graviditet) och märkligt nog så visade det starkt positivt?! Jag kunde då inte hålla mig så jag tog även ett gravtest men det visade såklart negativt. Så antingen har jag väldigt sen ägglossning (brukar ha det på dag 19 el 20) eller så är jag gravid....vågar knappt skriva det för då kommer väl mensen att uppenbara sig vid nästa toabesök. Eller så är bara hormonerna helt ur balans. 

Så nu har hoppet vaknat igen...Både kul men också jobbigt eftersom besvikelsen sedan blir så himla stor när mensen väl kommer.  

Jag har provat de flera gånger tidigare också just innan mensen dykt upp men då har de aldrig gett utslag, så vet inte riktigt vad jag ska tro. Men visst kan det säkert vara så också!

FamiljenI: Så himla jobbigt när kroppen inte beter sig som man förväntar! Det är säkert inte något fel, ibland verkar kroppen ha sina egna små påhitt. Men är du orolig så låter det som en bra idé att ringa sjukhuset - förhoppningsvis känns det bättre efter det!

Är själv inne på cykeldag 35 och fortfarande ingen mens i sikte samt negativa gravtest. Känns så jäkla surt med tanke på att vi drar utomlands nästa vecka och jag hade benhårt räknat med att mensen skulle vara förbi tills dess med god marginal. Men nu blir risken bara större och större att jag får dras med mensen i utlandet - gaah! Hade verkligen sett fram emot resan och att komma bort från allt ett tag, men inte ens det kunde gå vägen. 

Hittade en fin dikt angående barnlöshet, den kändes rätt så träffande:

Du är självlysande min vän
det syns på långt håll
Du rusar fram emot mig
och innan du öppnat din mun
så vet jag…
”Jag är med barn igen, igen, igen!!!”
”Vi som bara skulle skaffa två, tre, fyra!!!”

Du är så vacker min vän
det finaste ordet är skrivet på dig
Du virvlar glad runt mig
och talar efterlängtade ord
och jag ler…
”Jag kan inte sätta mig på hans stol utan att bli med barn, med barn, med barn!!!”
”Vi som planerade ett sommarbarn för de är friskare, friskare, friskare!!”

Missförstå mig rätt min vän
jag vill inte ta din glädje från dig
Det är bara det att…
Jag har planerat barn sedan min första dockvagn
Jag har suttit näck på hans stol om-uti-fall-att
Jag skulle bara vilja ”skaffa” ett, ett enda
Jag skulle också vilja vara med barn, med barn, med barn…

Men det händer inte…
så jag ler och funderar ännu en gång
på hur jag ska överleva
vår vänskap,
din lycka,
min sorg.

Ett nytt liv har skapats igen
och jag begråter mig själv
min missunnsamhet,
min avundsjuka,
min längtan…..

INFERTILITET
ordet med mångfalld av bottnar
den första heter längtan
den andra sorg
den tredje ensamhet
varje botten ligger på samma plan
och trängs
och tar plats
och tillverkar sår
ett tillstånd som bör undantryckas för att
inte ta glädjen från andra
inte verka misslyckad
inte förtära
för vem vill inte vara en ”riktig” kvinna???

Den är skriven av  Maria Liljenberg. 

Ps. Tack Babe85! 

Idag, 11 dagar över tiden dök mensen upp. Åh vad jag är less på att den alltid fortsätter komma! Nu hoppas jag att vi snart får någon slags respons från Umeå (dit remissen för IVF gått) så kanske man kan se lite ljus i tunneln igen. 

Har ni andra berättat för de i er närhet vad ni går igenom?

Vi har tidigare berättat för familjen + de närmaste på jobbet (då utredningen har gjort att man tvingats vara ledig från jobbet då och då). Har länge funderat på huruvida jag ska säga något till vännerna eller ej. På ett sätt känns ju allt det här så privat, det är ju liksom ytterst få som säger något under "försökandet-stadiet" - det vanliga är ju att man får reda på graviditeter först efter att personen varit gravid ett tag, inte innan man ens blivit gravid.

Samtidigt har det speciellt på senaste tiden känts så tungt att bära på detta och inte kunna vara helt ärlig mot kompisarna varför man inte kan vara med och festa etc. Så i helgen berättade jag för de tre närmaste vännerna att det blir provrörs här längre fram, och vilken lättnad att ha berättat! Ångrar nästan att jag inte gjorde det tidigare, men ibland måste ju saker och ting få mogna fram. Känner mig så lättad och så himla rörd över deras fina stöttning i detta. Tack och lov för fina vänner <3 

Men så himla frustrerande!! Det är som att de inte fattar att varje dag med väntan är jäkligt påfrestande... Så irriterande att de inte kan hålla det de sa första gången, förstår din frustration. 

Thotis90: äntligen!!!

Kom att tänka på en sak: är det inte märkligt att när man beställer en bok så kan man följa bokens resa från lagret hem till brevlådan, men när det kommer till sjukvården kan det ta veckor innan man får veta vart ens ärende ligger...
 

Mitt bästa råd vore också att gråta ut och tillåta dig själv att vara ledsen. Bara låta allt komma ut. Jag hade en sån dag i helgen där jag grinade över hur orättvist allting är, saker som folk runt omkring en gör som sticker till i hjärtat (oftast är de ju inte medvetna om det), varför just vi hamnat i den här situationen osv osv. Idag känns det mkt bättre, men det är väl för att jag tillät mig vara riktigt ledsen. Svårigheter med att bli gravid är ju en slags sorg och då måste man få gråta då och då. Sen blir man liiiite starkare efter varje dipp man har. 

Usch det låter verkligen inte roligt :( Hoppas att ni tillsammans kan komma ur detta! Har ni/du pratat med någon psykolog? Annars kanske det vore hög tid att göra det? Kram

Själv har vi gjort vårt första IVF som slutade i tidigt missfall. Nu väntar vi på att få göra en återföring med ett fryst ägg (såvida det klarar upptiningen). Så med andra ord ingen växande mage - ännu. 

Efter att ha återfört ett ägg från frysen (IVF)  så är jag nu gravid i v 11+1  Kul att se att det är fler i den här tråden som också fått sitt efterlängtade plus!