Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013

Hej jag hoppas det är okej att jag hoppar in i den här tråden!

Vi påbörjade utredning jan 2013 efter att ha försökt bli gravida sedan ett år tillbaka och mina värden var bra, dock fick vi i veckan veta att mannens spermier endast är 6 miljoner till antalet men att de få han har i alla fall är i bra skick. Gynekologen säger att vi med tur kan bli gravida på naturlig väg men annars sa hon att vi hade goda chanser för att lyckas med IVF i och med att kvallan på spermierna är bra.

Det känns som att vi inte vill vänta längre och chansa med att försöka bli gravida på egen hand, även om vi inte kommer sluta försöka så klart, men vi ställer in oss på IVF. Sen är säkert väntetiden på att få göra en IVF ganska lång så det känns som att det är lika bra att ta tag i det nu. Så vi kommer att läsa på inför mötet med gynekologen om två veckor så att vi kan ställa alla de frågor som ploppat upp längs vägen. 

Är det någon fler här som också är på väg att göra IVF?

Tackar!

Maramina: hur lång tid tog det för er att få en tid för att komma igång med IVF:en efter att ni fått alla svar från utredningen?

Sorkfeber: hur långt har ni kommit i utredningen?

Vi har kvar att ta ett nytt spermaprov (blir dock först i början av maj) och om 1½ vecka när vi har tid hos gynekologen ska de kolla så att det låga spermaantalet inte beror på hormonella orsaker. Dock känns det som att det säkert är något genetiskt, men lika bra att de kollar det som går att kolla. När vi i veckan fick provsvaret på första spermarprovet sa hon till min man att vi hade goda chanser att lyckas med en IVF, men mannen frågade såklart inte hur lång väntetid det är för att göra en sån. Jag är livrädd för att det ska dröja ett år innan vi är där, känns som att man är så redo på det här med barn och nu vill man bara ta nästa steg mot den den drömmen! Är själv lite förvånad hur snabbt vi ställt om oss, men känns skönt att slippa gå och fundera något mer varför det aldrig tar sig, nu vet vi varför det inte blivit något och då är det bara inrikta sig mot nya lösningar!

Förstår er! Har BIM på torsdag men i och med att vi nyss fått veta att vi antagligen inte kommer blir gravida på naturlig väg så är jag ovanligt lugn motför vad jag brukar vara den här tiden i menscykeln. Visst hoppas jag, men jag är inställd på att det inte blivit något så jag hoppas att jag inte kommer bli alltför besviken när sen mensen dyker upp.

Hur långt har ni kommit i era utredningar? 

  

Precis som familjenI säger så måste man få vara ledsen ibland, att få deppa ner sig lite och sedan komma tillbaka med ny energi. Måste vara superjobbigt att gå igenom allt detta utan att veta om det i slutändan kommer att ge resultat, att ni kommer kunna få biologiska barn. Skickar en massa styrkekramar till dig! Hoppas du mår bättre imorgon när du fått boka tiden för spolningen så att du känner att det går framåt!

Skönt att ha berättat! Jag har också berättat till de närmaste på jobbet så att man slipper ljuga för att man måste åka iväg/vara ledig vissa dagar. Att ljuga/komma med bortförklaringar tar bara en massa onödig energi, den energin behöver man för att handskas med allt man går igenom :)

Skönt Sorkfeber att du fått en tid för spolningen! Men jag håller med - väntan är olidlig, inte kul att bara gå och vänta och bara önska att dagarna och veckorna ska passera. Själv känns det som en evighet till nästa onsdag då vi ska få träffa gynekologen och få veta vad nästa steg är och framförallt hur lång väntan man ska ställa sig in på ifall vi får ett OK att göra IVF. Sen är jag just nu på BIM -3 eller -4 så väntar också med spänning på att se om mensen kommer att komma, men antagligen - det känns som att vi inte kommer lyckas på egen hand. Så därför hoppas jag att väntan på en IVF inte är alltför långt borta!

Åh vad jag känner mig besviken/irriterad just nu... Läste i morgontidningen att här i Norrbotten får man endast ETT försök gratis med ett färskt ägg och sedan ett försök med ett nedfruset. Sen är det bara att betala om det inte räcker. På Gotland får man tex TRE gratisförsök med färska ägg och sedan obegränsat med försök med nedfrusna ägg. Chansen att lyckas med ett nedfruset ägg är inte alls lika stora som med ett färskt. Så himla dåligt att det inte är samma villkor i hela landet. 

Sen läste jag också att Statens medicinska-etiska råd har kommit med ett förslag om att det ska göras en lämplighetsbedömning av föräldrar som vill genomgå en assisterad befruktning, precis som man gör med de som vill adoptera. Men alla som kan bli gravida på naturlig väg - de får bli det utom några som helst hinder!

Vår gynekologs svar på min fråga om det kan vara så att vi inte blivit gravida för att man tänker på det för mycket/vill det för mycket var att ”det finns inga som helst belägg för att man inte skulle kunna bli gravid för att man tänker på det/att man vill det för mycket, det har inget med det att göra. Man kan inte stressa sig till att inte bli gravid". Det lugnade då mig. Sen har det ju nu visat sig att vi inte blivit gravida pga att mannen inte har tillräckligt många spermier, så det har då inte haft något att göra med att jag tänkt på det för mycket.

Thotis: Försök att inte deppa ner dig i förväg, som sagt var så finns det ju en massa lösningar ifall det skulle visa sig vara något som inte är helt som det ska. Vi hoppas nu på att få göra IVF, så även om inte mannens spermier är det antal som det borde vara så finns det ändå goda chanser för oss att få ett biologiskt barn. Vi får vara glada att vi bor i den del av världen vi bor + att vi lever i den tid vi lever. 

Ja men eller hur, som att man är skulle vara tveksam till att vilja bli med barn om man genomgår allt detta. Önskan och viljan att bli en bra förälder är nog än större hos oss som får kämpa mer för att få bli det. 

Grattis Camilla! :D Vilken dag efter ÄL är du på?