Försöka igen efter MA :/

Beklagar dina ma/mf Förvirrad, måste kännas svårt.

Hm, det där känner jag inte igen Bubbas, mina kliar lite då och då bara.

Inskrivning idag, fick tid för VUL den 8/2, ville ha det efter den andra så att jag klarat 12 veckorsgränsen. Jättetrevlig BM och det verkar bli en babyboom i Blekinge i augusti, jag var hennes fjärde inskivning för dagen. Annars mår jag som innan, inga symptom förutom brösten och de litar jag inte på alls.    
Den någorlunda glada känslan i kroppen försvann när jag efter att ha kommit tillbaka till jobbet fick veta att en gammal klasskompis tagit livet av sig, första gången chefen fick se mig gråta (och förhoppningsvis sista) körde hem direkt och sitter här som i chock och undrar om jag hade reagerat lika hårt om jag inte haft lite extra hormoner i mig...

Varför kan det inte bara vara likadant för alla...
Håller tummarna för dig imorgon Bubbas. Det finns så många förklarning till vad blödningen berodde på, man skulle haft ett ultraljud hemma!

Jag började nästan gråta när jag pratade med BM, så fort jag pratade om min oro blev jag darrig på rösten. Kände mig lite löjlig haha. Nåja, man fick inte göra VUL utan anledning så hon skrev något om att vi var intresserade av fosterdiagnostik. Nu ska man bara försöka få de kommande 2,5 veckorna att gå, ska bli skönt att få veta om känslan eller hoppet har rätt. Hoppas på hoppet!    

Nååå Bubbas, hur gick det? Blev det plus, minus eller ett förbannat spök?

Usch Diche, låter riktigt jobbigt med din bror... Man vill så gärna vara glad för andra men jag känner mig mest bitter.
 Jag börjar också närma mig mitt förra BF, 29de jan. Försöker att inte tänka på det men det sitter ändå i bakhuvudet.

Det var tråkigt Bubbas...   Tur att man inte ger upp.

Jag grät nyss för mina chefer under ett lönesamtal. Kändes ju bra... Eftersom män är lite trögtänka ibland slutade det med att jag berättade om mitt ma (eller, sa att jag fått missfall i v 16 i aug) och tårarna började spruta. Åh, jag hade precis varit inne på Facebook innan jag gick in på det där lönesamtalet och varit nära till tårarna då de flesta skriver om han som tog livet av sig (och jag måste självklart läsa hela deras berättelser om vilken underbar vän han var), inte den bästa uppladdningen precis.

Imorse berättade jag även för den första att jag hoppas att jag är gravid, min massör. Hade tänkt ljuga men när ag väl stod där inne kändes det enklast att berätta. Jag berättade hela historien om mitt ma så ja... Detta var inte den bästa dagen att ha lönesamtal haha. Nåja. Vad ska man göra...

Känner lite så jag också Bubbas, om det skitit sig denna gången med är det bara ett kvar innan man får hjälp. Men vad får man för hjälp egentligen? Känns som många får svaret att inget är fel...      

Hoppas ni har det bra i helgen tjejer.

Jag tog fram angelsoundet idag (gjorde även det förra lördagen) och efter att ha lyssnat i fem sekunder hörde jag ett ljud jag aldrig hört, hjärtslag som slog drygt dubbelt så snabbt som mina, dessvärre hörde jag det bara i tio sekunder och sambon som satt på toa fick inte höra. Jag hittade det inte igen men jo, det måste ha varit någon där inne!

Jag kommer sväva på moln ett par dar nu, ögonen är helt tårfyllda och nu vet vi iaf att vi klarat det längre än sist! 11+0 idag och om två veckor har vi förhoppningsvis fått se den lilla. 

Hoppas att min glädje kan smitta av sig lite! I februari ska det gå vägen för er, så är det bara.      

Vad härligt att du kunde tänka på annat iaf för en helg Bubbas, hur mår du nu?

Inga symptom här inte! Inatt har varit första gången sen plusset som jag inte kunnat sova. Från att ha sovit närmare åtta timmar per natt har jag denna natten sovit mindre än två. Känner mig som en vandrande zombie på jobbet idag och tror att jag kommer smita hem lite tidigare. 

Lördagar är dagen vi tar fram vår angelsound, men lyckades inte hitta något i lördags så var tvungen att ta fram den igår också, då lyckades vi hitta hjärtat! Puh... Skönt att sambon också hörde det, det kanske bara var önsketänkande förra helgen. Vi gick in i vecka tretton i lördags och det känns oerhört skönt att veta att vi klarat de tolv första veckorna. Vad som helst kan fortfarande hända men det känns riktigt skönt. Nästan så jag vågar in och kolla på bebissaker utan att få ångest.
Men ändå, lite symptom hade inte skadat :)      
Om fyra dar sitter jag nervös och väntar på att få komma in på VUL, det är med lite skräckblandad förtjusning vi ser fram emot det.

Välkommen Marie89, tråkigt att vi blir fler. Innan jag blev gravid trodde jag att det var ovanligt med MA, men så känns det inte längre.

Jag fick mitt MA i v 16 i början av aug, fostret hade varit dött sen v 9-10, skrapades dagen efter och blödde sparsamt i fyra dagar och sen satte det igång ordentligt, väst var det dag 6-7 då jag fick bo på toaletten sen kom det minimalt i fyra- fem dagar till.
Läkaren som skrapade mig sa att det var större risk för missfall graviditeten efter skrapningen (0,5% större risk har jag för mig) samt att man kunde föda för tidigt. Just då brydde jag mig inte utan ville bara ha ut det.

Det enda positiva det förde med sig var att jag sluppit mensvärk. 
Första månaden hade jag nog ingen äl, mensen kom som en klocka dag 30, andra månaden hade jag nog äl, kände för första gången äl-smärtor och mens dag 29, men tredje månaden fick jag ingen äl utan fick en cysta istället (självklart när man försöker bli gravid) och den sprack nog dag 30 men mensen väntade med att komma till dag 35. Fjärde månaden hade jag äl men hade riktigt ont vid sex under äl och trodde att jag hade en cysta igen (kändes verkligen som det var en boll på vänstra sidan) men det måste ha varit en svullen äggstock för då blev jag gravid igen.

12+5 idag och trots att jag hörde det lilla hjärtat slå i söndags känner jag mig fruktansvärt osäker. Vul på fredag och jag hoppas verkligen att jag kan dela med mig av en bild... Tack för er stöttning!

Gällande om man ska vänta, nej, känner man sig redo anser jag att det bara är att köra på! Läkaren sa till mig att jag inte skulle tänka tanken att försöka på två månader, ångrar att jag inte frågade varför...     

De säger väl att ägget ska släppa 24-48 timmar efter det att det först visat positivt. Men samtidigt har jag läst att ägget inte alltid vill släppa direkt. Men så som ni har sexat borde ni har täckt upp ändå ;)

Jag kan tyvärr inte dela med mig av någon bild, men allting såg bra ut! Såg ett litet hjärta som slog och den låg typ på rygg och benen och armarna spretande och den rörde sig hela tiden. Jag var helt stum haha. Dessvärre blev bilden vi fick urusel och man ser ingenting på den. Det visade att jag var i 13+2 istället för 12+5 men det lär ändras på rul sen.

Jag börjar nästan tro att det ska gå vägen denna gången. Missfallsrisken är väl inte så stor nu, finns gör den ju alltid, det kommer man aldrig ifrån.

Lycka till nu tjejer! Hoppas du har haft äl Bubbas och Diche, ge inte upp redan.

Ha en underbar helg!            

Jag får väl också hälsa er välkomna, riktigt tråkigt att vi blir fler, MA borde inte kunna inträffa!

Jag fick mitt i v 16, fostret dött sen v9-10. Skrapades. Min mens blev nästan mer regelbunden och mensvärken försvann, jag kände även av ÄL, något jag aldrig gjort tidigare.
Hade ingen äl första månaden (tror jag), hade nog andra, tredje månaden fick jag en cysta (typiskt när man vill bli gravid) och under fjärde månaden tog det sig igen och jag är nu i v 14. Jag fick ta fram dopplern igår för att jag tyckt jag varit lite för glad de senaste dagarna, men visst var det någon där inne.

När har alla ÄL pch BIM?         

Herregud Diche! Grattis! Ååh vad underbart =D
Haha typiskt att mannen din är bortrest, men vilken underbar present han kommer få imorgon!

Håller tummarna för dig också Bubbas!