Försöka igen efter MA :/
Marie89 skrev 2013-02-05 13:40:27 följande:
Får jag hoppa in här? Har i helgen genomlidit ett MA, i fredags var i på ett vanligt UL i v.12 (här kan man få det nu om man vill), barnmorskan såg bara en fosterhinna så då fick vi göra ett VUL, jag såg det lilla fostret ch sa direkt "Det är ju för litet!" och läkaren sa att det stämde. Han sa att hade e inte varit så länge sen vi fick pos gravtest så hade man trott att vi tagit fel på tiden och detta foster var så litet så hjärtat inte örjat slå än. Alltså fostret var ca i v.6. Jag hade en liten liten blödning förra veckan, sen i helgen blev det som mens, och igår var jag inne och fick medicinsk behandling, men gick bätte än vad jag trodde, gjorde inte jätteont men var jätteobehagligt när man kände klumpen komma ut. Vi hade berättat för våra familjer, känns så hemskt att det var dött när vi berättade. man blir så sur för hade det blivit en missfall i v.6 så hade de ju inte alls blivit så jobbigt, då hade man ju inte hunnit börja längta så mycket. Hur länge blödde ni efter MA? har som en vanlig mens nu. Vi pratar om ifall man ska vänta med att försöka så det blir 2014, skulle de ta sig direkt blir de i december. Tänker ni andra likadant? Har ju egentligen inte någon stor betydelse, har nog inte sån tur iallafall så de tar sig direkt, men är ju surt att fylla år i december. Hoppas man kan jobba järnet på jobbet nu och hålla sig sysselsatt hela tiden. Det optimala hade ju varit att inte tänka på äl och BIM utan bara leva livet och upptäck en dag att man är gravid igen. Men det är väl omöjligt? Självklart, välkommen Marie! Jag beklagar ditt MA! Jag fick MA i v. 14 i okt (fick skrapas direkt) och tidigt MF i v. 6 för en månad sedan. Känner igen mig så mycket i det du skriver, att det redan var dött när vi berättade för familjerna mm. Jag blödde kraftigt i 2 v efter MA:t och hade riktigt ont. Jag har faktiskt börjat släppa alla tankar om att försöka bli gravid nu och det är såå skönt! Jag tänker att det blir om det är meningen och då får man hoppas att det vill stanna kvar tredje gången. Annars blir det ju utredning, så det känns skönt. Det känns nog långt borta för dig som är mitt uppi det nu, men låt det ta sin tid. Man måste få sörja och gråta av sig. Hoppas det känns bättre snart!