Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
Chasingdreams skrev 2014-10-08 16:25:00 följande:
Här kom också mensen. Ruvardag 9. Jävla skit helvete.
Inlägg från: M och M
|
-
Men vad fan?!! :'( Jävla skit! Vi ville ju tro på detta! Vi skulle ju plussa tillsammans 15/10!!!!
-
Ja. Är så jävla förbannad på min kropp nu. Måste ju vara helt störd.Kingston skrev 2014-10-08 16:39:57 följande:
Åh vad tråkigt M och M & chasingdreams!
Trodde verkligen det skulle vara eran tur nu...
Hur kan det inte funka när (som sagts tidigare) kroppen får allt serverat??? Fattar inte det... Så fruktansvärt frustrerande!
Får hoppas på bättre lycka hos dej Fru Karlsson! Testa ett digitalt så slipper man tolka så mkt :D
-
Välkommen! Tråkigt att du behöver vara här dock :-\Rikolin skrev 2014-10-08 10:21:26 följande:
Får man hoppa in här?
Har följt tråden ett tag.
Vi har en dotter på 2 år som kom till via IVF efter nästan 4 års försök. Vi har nu i snart 1,5år kämpat för att få ett syskon och har nu precis misslyckats med IVF nr 6. Har ingen aning om hur jag ska orka vidare.
Hur ska man hitta orken till att tro på att försök nr 7, 8, eller 9 ska var lyckobringande.
Får ut ca 9 ägg/ gång och får alltid ca 2 st till frysen. De 2 senaste gångerna fått tillbak 2 st blastocyster som varit av toppkvalitet. Testat allt från akupunktur, trombyl, predosylon, intralipid dropp och allt ser perfekt ut men fungerar ändå inte. Vad mer kan man göra?
Grattis till ditt första underverk i alla fall! Vi är väldigt glada för dom!
Är det sjunde försöket med syskon eller sammanlagt?
Har funderat på akupunktur också då jag läst att man kan ha en "kall" livmoder med dålig blodcirkulationen vilket gör att ägget/embryot inte trivs... Kan det stämma? Hur tyckte du att det hjälpte? Vad gjorde du mer specifikt? -
Tack <3 ja känns skit.Liten till skrev 2014-10-08 19:32:24 följande:
Fan fan fan m och m och chasingdreams. Är så ledsen för er skull. Var lite avundsjuk på er för att ni får göra ivf, för jag trodde verkligen att nu är det klappar och klart för er del. Det måste vara fruktansvärt. Alla kramar till er båda!
Fru Karlsson jag hoppas hoppas för din skull!! Nu måste vi få lite positiva besked här snart, innan alla ger upp helt och hållet!
Jag ser strecket tydligt, men inte om det är färg. Håller tummar och tår nu för dig!!
Själv är det ÄL på tisdag igen, och nu äter vi ju båda folsyra och bisolvon. Får väl se hur det går nu.
Är ganska stolt över mig själv också, grattade nämligen kollegan på jobbet senare på eftermiddagen, och det kändes bra, det är ju inte hennes fel att inte jag är gravid.
-
Ja. Blä blä blääääääääää. Hur ska man orka? Har också två blastocyster (tror jag) i frysen och två färskförsök kvar. Men varför skulle det funka bättre då det jag fick tillbaka nu var det bästa?Chasingdreams skrev 2014-10-08 20:16:00 följande:
Det skulle vi! Livet är verkligen för jävligt och sjukt orättvist. Varför kan man aldrig få ha turen på sin sida. Jag är också förbannad på min kropp. Varför kunde den inte ta vara på chansen när den fick ett guldembryo? Inte nog med mensen... Dessutom gör det helt otroligt ont i livmodern också. Hur ska vi orka vidare? Vi har två blastocyster i frysen. Men hur ska man våga tro på att det ska fungera...
Tack allihopa. Ert stöd är underbart.
Ge inte upp än Fru Karlsson!
Dessutom ska jag forsätta med den jävla lutinus en vecka till ändå.... -
Ni är guld värda här inne! Skulle vilja träffa er och krama om er
-
Ja nu kom gråten. Sorgen. Och rädslan.
-
Jag har ju lagt mitt hopp till IVF nu. Tänk om det inte hjälper heller! Vad gör jag då????????
-
Hur har det gått med er hund?Kingston skrev 2014-10-08 21:02:49 följande:
Liten till: duktiga dig som grattade kollegan :)
Känner mig så stolt över er här inne på nåt konstigt vis... Hade också velat träffa er kramas, gråta och skratta tillsammans :)
-
Igår fick jag smått panik! Tänk om inte ivf som jag lagt så stort hopp vid kommer att fungera. Risken finns ju tyvärr. Och jag har svårt att tro att jag kommer orka fler behandlingar än vad som är tänkt att ingå i vårt paket. Och då kom ångesten, jag måste få fler barn. Måste! Och plötsligt kände jag mig helt redo för adoption. Tidigare har längtan efter att bära och föda ett till barn varit så stark, men nu kände jag att det viktiga är att vi får fler barn och att mitt nuvarande barn får syskon.
Jag vet inte hur min man ställer sig till det. Måste ju prata med honom om det. Känns jobbigt då Jag inte eget hur det kommer kännas om han inte är så positiv..
Hur tänker ni om adoption? Och speciellt då man redan har ett biologiskt barn.
Nu dyker ju massa frågor upp, kan ingenting om adoption. Hur gör man? Hur lång tid tar det? Vilka länder är aktuella? Vad kostar det? Osv osv
Gaah detta liv.