Jag märkte när vi började med ivf:en var det fler av dom som vet runt omkring oss som vågade fråga saker eller önska lycka till osv. Känns ungefär som att de inte vetat tidigare vad de ska säga eller göra liksom, men nu blev det mer konkret och påtagligt det vi går igenom så då vågade de säga saker och fråga saker. Kändes faktiskt skönt. Just dom närmaste som redan vet får gärna fråga och undra känner jag.
Igår berättade sambon att dem fortsätter att fråga på jobbet om det inte är dags snart. Tydligen frågat hur gammal jag är och påpekat att vi borde skynda oss, för snart är jag ju 35!!! (Blir 33 i år) tack för den liksom.... vad okänsliga folk är! Tänker ju inte...
Jag får för mig att många misslyckas med sin första ivf, varför är det så?
Hoppas det
Det här ruvandet frestar verkligen på nerverna. De senaste dagarna tycker jag mig ha känt diverse tecken på att nånting händer i min livmoder, men det senaste dygnet har jag inte känt nånting. Inte ens med en vild fantasi. Det är nu ett eventuellt embryo borde börja fästa i livmodern... Har svårt att tro att det är positivt att kroppen känns tom. Till på köpet har jag blivit förkyld. Behövde bara klaga av mig lite...
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Kram!
Håller tummarna för oss alla! Man blir utmattad, tar mycket på ens krafter att gå i ovisshet. Men nl ska se att dem gror gott i er!
Tack allihopa. Behöver ert hopp när mitt eget är borta.
M och m: Jo visst är det livmodern man blir sur på. Nu har den ju fått en fin möjlighet. Själv nojar jag över att det är mitt myom som ställt till det eftersom samtliga symtom försvann då implantationen förväntades ske.
Ja då har man iallafall försökt så gott det går.
Lläste idag att första barnet är fött efter en kvinna som fått en livmoder transplanterad till sig i Sverige. Fantastisk sjukvård och hjälp det finns ändå.
Skrattade till lite när jag läste ditt inlägg! men så är det ju faktiskt, borde ju verkligen bara tacka och ta emot med allt på ett silverfat!
M och m: Jag är inte så kräsen när det gäller symtom. Mensvärk, mol, stick och hugg i livmodern ät väl det som är mest välkommet och det är just det som jag inte känt alls de senaste dagarna.