Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Galenpanna: Jag tyckte att beskedet var jobbigt. Sambon är ganska oberörd, precis som han varit under hela processen. Han tror absolut att det kommer lösa sig eftersom vi blivit gravida förut. Det som dock också framkommit i allt krånglande är att han är lite tveksam till fler barn. Nu väntar nya prover i juni och så får vi se hur läget är då. Har de hittat något som krånglar för er? För oss blir det troligen också ivf efter sommaren. Skönt att ni också har en plan.

Gweny: Jag hoppas så att vi båda ska lyckas. Vad är det för besked du väntar på just nu?

MissLiz: Skönt att ni kan få göra era prover snart. Tråkigt att kliniken inte hade snabbare tider, men vi fick också vänta ett tag. Om det skulle vara så att ni behöver ivf via dem går det ganska snabbt i alla fall.

M och M: Beklagar verkligen! Att allt ska vara så himla svårt.

Min son är 2,5 år nu. Vi började försöka ganska tidigt, vilket jag är tacksam för. Eftersom vi troligtvis inte kan bli gravida på egenhand och vi inte kan komma igång med ivf kommer det bli minst fyra år mellan honom och ett ev. syskon. Försöker se fördelar med en större åldersskillnad.

M och m: Vi har ju inte gjort ivf än, men kommer troligtvis göra det till hösten. Jag har redan nu nämnt det för min chef. Vi bor långt bort från klinikerna och jag kommer därför behöva ta ledigt en hel dag. Min chef sa att jag får ta semesterdagar eller tjänstledigt utan lön. Ska ni också göra ivf snart?

Får ni hjälp via landstinget? Det är så oturligt att sommarsemstern ska komma i vägen. Det hade varit skönt att komma igång med ivf redan nu. Jag planerar också att säga något till mina kollegor. Det är så jobbigt med alla spekulationer och eftersom jag dessutom kommer behöva vara borta lite här och där känns det skönt att slippa frågor. Jag tänkte dock vänta tills ett nytt spermaprov har gjorts i juni... Någonstans hoppas man väl fortfarande på ett mirakel. Men jag blir alltmer less också. Någonstans tror jag ju att jag kommer vara den som inte lyckas. Alla andra tycks ju lyckas så då måste ju något par inte lyckas. Kommer det bli icsi för er också eller blir det vanlig ivf?

Jag tyckte själv att det var jobbigt att ta ledigt i samband med utredningen och ljuga om ledigheten. Alla frågade om vad jag hade gjort eller om jag hade haft roligt. Kändes så svårt att låtsas att allt var bra när jag fått beskedet "med så få spermier kommer det aldrig bli barn". De märker ju att jag mår dåligt. Har en kollega som är höggravid just nu och jag har svårt att vara entusiastisk när hon pratar om bebisens hjärtljud m.m. Kanske hade de känts bra om de förstod varför jag är lite dämpad ibland. Men var och en får ju göra som det känns bäst för dem.

Galenpanna: Vad skönt att din arbetsgivare finansierar allt! Det är ju upp till varje arbetsgivare hur de gör. Arbetar själv inom landstinget men de hjälper inte till med nåt. Då kommer vi kanske göra ivf till hösten båda två. Hur känner du inför behandlingen?

M och M: Jag tycker också att tre pack verkar bra. Tror att det känns mindre stressigt än att betala per försök... Vi bor på en sådan plats i Sverige att vi har ungefär lika nära till flera olika kliniker. De ligger mellan 1,5-2,5 timme bort. Vet inte riktigt hur man ska resonera kring vilken klinik man väljer. Det skiljer ju en del mellan pris, väntetid och lyckade försök i statistiken. Hur har ni alla tänkt kring val av klinik?

Det känns skönt att ev få sällskap med ivf till hösten. Alla i omgivningen verkar få barn lekande lätt. Väntan till ivf känns ganska jobbig för oss eftersom läkaren gav oss domen att vi inte kommer kunna få barn på egenhand. Själv har jag fortfarande lite svårt att förstå att spermierna är orsak. Speciellt som vi blev gravida på första försöket sist. Har ni någon oro inför ivf?

jamka: Vilket jobbigt besked. Hoppas att det ser bra ut nästa gång.

Kingston: Vad tråkigt när kroppen bara luras. Några gånger har jag också trott att jag varit gravid. Man analyserar ju hela tiden och hoppas. Men min mens kommer alltid som en klocka.

M och M: Jag tycker verkligen att alla borde få något försök. Men någonstans är det väl en ekonomifråga. I mitt landsting får ju inte ens ett par som har barn på varsitt håll ett försök även om de inte har något gemensamt. Men jag hoppas att det ändrar sig någon dag!

Själv har jag ringt vår lokala mottagning idag. Det är de som ordnar distansbehandling vid ivf. I nästa vecka skulle de ringa upp mig igen. Det blir att vänta lite till. Jag tror dock att jag har börjat komma till slutsats kring klinik. Sambon tror fortfarande att ett mirakel ska inträffa så han har tillräckligt med spermier i juni. Jag känner mig mer pessimistisk.